Jag sätter på mig jeans, t-shirt och gympaskor, går ut på balkongen och känner efter: Vad är det för spännande väder idag? Genomgrått. Troligen inget regn, bestämmer jag. Termometern visar 18,5 grader. Går ut. Utan jacka. Tänker gå Den Långa Promenaden, men ändrar mej när jag känner att det duggar…Pust! Jag orkar inte gå in och hämta jacka, så jag bestämmer mej för att gå den ”inte-lika-långa” promenaden genom fårhagarna.
På ängen innan fårhagarna får Fiona upp ett spår och far iväg som en oljad blixt. Tre rådjur ”flyger” upp ur det jättehöga gräset och studsar iväg åt varsitt håll. Jag VET att Fiona kommer att springa ca 100 meter och sedan kommer hon tillbaka, vilket också sker. Jättenöjd!
Vi går in i första fårhagen. Vandrar igenom den och ut på andra sidan. Nu strilduggar det. Helt okey. Jag blir blöt, men inte lika dränkt blöt som man blir det det hällregnar.
När jag kommer ut på första gångvägen märker jag att Fiona och Milton inte är med. Förvånat vänder jag mej om – inga hundar. Jag busvisslar. Fiona kommer ofta på första visslingen, nästan alltid på andra. Ingen hund. Visslar igen. Ingen hund. Hm….
Tänker att det inte gör så mycket och att jag kan stå där under ett träd och njuta av livet en stund, och bara vänta…..
….och låta hundarna springa runt och ”göra-det-dom-vill” en stund i fårhagen. Jag har ingen brådska och det är ganska torrt under trädet.
Då hör jag att dom börjar skälla. Jävla skit! tänker jag. Nu skäller dom väl ut någon stackars pensionär med en liten papillion, som pensionären lyft upp i famnen och försöker skydda.
Jag går snabbt i den riktning jag hör skällandet. Ser Fiona och Milton som skäller på något på marken, och liksom studsar upp av och till, som om det är något på marken som rör sej och som skrämmer dom.
En orm tänker jag. Dom leker med en orm. Jävla skit (igen)! tänker jag. Vad ska jag göra åt det när jag kommer fram? hinner jag tänka medan jag springer. Hoppas det är en snok, hinner jag också tänka.
Jag kommer fram och på marken ligger en liten….råtta? Näe, den beter sej inte som en råtta… Jag tittar närmare: Men ååååh! Det är ju en hamster!
”Men hundar, det är ju en hamster!” säger jag förklarande. ”Lilla du, vad gör du här??!” frågar jag sedan. Hen är ganska skadad av Fionas och Miltons nypande/bitande i den. Usch, hen ser inte ut att må bra. Vad ska jag göra? Jag kan inte döda en hamster!
Jag tar upp den och ser att den liksom flämtar och andas, men att den mår verkligen inte bra. Jag lägger ner den på marken igen. Fiona tar tag i den en gång till och jag hoppas att hon biter till så att den dör och slipper lida.
Vem faan har lämnat en hamster i fårhagen? En tam hamster kan inte leva i det vilda! Den kunde ju inte ens hålla sej gömd!
Du som lämnade en hamster där – du ska veta att nu har den lämnat sin kropp och farit till Himlen. Jag ber en liten bön för hamstern.
Sen går vi vidare på Nya Äventyr.
erviluca #mammatillfyrakillar 