Jag går bakom ett en man och en kvinna, som har ett barn i barnvagn. Kvinnan håller i vagnen. Mannen går bredvid. Dom diskuterar intensivt – gestikulerar. Det verkar Viktigt.
– Wahlawascha- mascha -gascha – gah!
– Dlavascha – garamascha – glagascha – vah!
Det låter som om det är Något Stort dom diskuterar.
Jag tänker att det låter som om dom diskuterar Något Politiskt och Väldigt Avancerat. Dom ska typ Rädda Världen.
Typ.
– Nascha – balascha – velahascha – gascha!!
– Baschila – galavascha – nisascha – schalamascha!!
Jag tänker att det är ett bra äktenskap där man diskuterar så Viktiga Saker så Engagerat tillsammans. Jag undrar om dom tycker likadant eller om dom har olika åsikter.
– Baschalaramascha – snascha – galamascha!!
Två små flickor kommer cyklande bakom mej. Dom ropar på ”MAAAMMMAAAA! PAAAAPPPPAAAAA!”, men mamma och pappa är så inne i sin Viktiga Diskussion så dom hör inte döttrarna som kommer cyklande bakom.
För att inte bli överkörd av cyklarna, vänder jag mej om för att se om dom tänker köra om mej, och hundarna, till vänster eller till höger, och då ser jag att jag känner den ena flickan; Det är ju Mischa!
Jag känner många barn här. Jag har ju jobbat som skolkurator på TRE skolor!
– Hej Mischa! säger jag.
– HEJ! säger hon och strålar. Hon strålar alltid.
Hon stannar och jag frågar hur hon mår. ”Bra”, säger hon. Jag frågar om det är hennes föräldrar som går där framför mej. Det är det.
– Dom hör nog inte när ni ropar, för dom diskuterar något väldigt viktigt, tror jag. Säger jag.
Mischa skrattar. Hon vet ju att jag inte förstår deras språk.
– Nä, dom pratar bara om vad dom ska ha till middag! säger hon. Mamma vill att vi ska äta XXXX och pappa vill att vi ska äta YYYY!
Så var det med den tron om att Rädda Världen.
erviluca #mammatillfyrakillar 