Kris och katastrof! /erviluca

Postat den 21 juli, 2015 av erviluca

– ”Det är inte 1900-talet längre!” får jag höra när jag kommer hem.

– ”Man kan inte göra så nuförtiden!” säger dom.

– ”Det kan ju HÄNDA  något!” suckar anhöriga.

– ”Tänk om det händer DEJ något!” fortsätter dom.

Vad har jag gjort då?

Hur har jag syndat?

Vilket katastrofläge har jag försatt mej i?

Hur har jag skapat Kris och Katastrof?

Svar:

Jag. Har. Gått. Ut. UTAN. MOBIL.

 

Själv tycker jag att det är en Rättighet att göra det. Jag vill gå ut och gå, utan att bli nådd, få lite lugn och ro, andas ut, inte höra ”brrrrr-brrrrrr” eller att det vibrerar i fickan (stressande!).

Jag vill vara ifred. Jag tycker om ifred.

OM det händer något….Äh, det gör inte det! Men OM någon dör när jag är ute och går en stund, så klarade vi ju sådana situationer under hela min uppväxt utan problem.

Jag tyckte om att vara ute –  ”på 1900-talet” – utan tillgång till telefon!

Jag är inte riktigt ”där” – att jag alltid måste vara nådd, och att jag alltid måste svara.

Jag har min egen stilla protest mot att alltid vara tillgänglig och alltid svara när det ringer:

Jag gör det inte.

Jag tar inte med den.

Frivilligt.

Kanske under protest.

Men mer Frivilligt än under protest.

Jag ÄR ju ”värsta 1900-talet” (eller ”värsta 70-talet” som sönerna säger)!

5 kommentarer

Publicerad i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Om erviluca

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. starkskör | 21 juli, 2015 kl. 07:11

    Hahaha 😀

    Min svärson på 26 år är utan mobil sedan nån vecka, då hans gick sönder. Han har envist vägrat skaffa en ny, han upptäckte skönheten i att inte bli nådd stup i kvarten 🙂

    Gilla

    Svara
  2. Anonym | 25 juli, 2015 kl. 01:16

    Jag tycker absolut att du ska ta med den – med tanke på att du travar runt i skog och mark för dig själv. Du behöver vare sätta på den eller använda den men den kan vara ovärderlig om du av någon anledning skulle skada dig, man kan ju ha otur och stuka till/bryta foten. Och dina söner tycker förmodligen om sin mamma väldigt mycket och det vore ju bara så onödigt om det mot förmodan skulle hända något och du inte kunde kontakta dem eller någon annan i ett nödläge. Känslan av att var fri och onåbar ligger behöver ju inte vara beroende av huruvida du har med dig mobilen eller inte utan snarare i hur du förhåller dig till användandet av den. Och jag tycker inte att du är vare sig är -70 eller -80 tal, snarare tidigt -60 tal, dvs den ”lilla Erica” vill inte, kan själv……:))) /vslip

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar