RSS Flöde

Dagsarkiv: 8 september, 2012

Att umgås men ändå inte…/erviluca

Postat den

Var man än är, och hur man än ska umgås, finns det alltid dom som väljer bort umgänget runtom och istället blippar på sin lilla mobil.

DET tycker jag är konstigt!

Om man sitter fem runt ett soffbord och dricker lite vin, äter snacks och pratar, så är det alltid någon som plockar upp sin lilla älskling och börjar trycka och klicka på den.

Hur kan det komma sej att man väljer att umgås med sin mobil i Sociala Sammanhang??

”Jag ska bara SMS:a till …..XXXX!” säger dom om man frågar.

”Eeeeeh…och det måste göras NU?!?!”

FÖRR-I-TIDEN (när jag var yngre) kunde man sitta och prata med folk EN HEL KVÄLL utan att dom ringde hem eller bort!

EN. HEL. KVÄLL.

Jag vet inte hur vi överlevde dessa Trauman, men det g jorde vi. På något underligt sätt. Det är kanske därför vi alla över 40 har lite ryckningar och tics då och då….

Än värre är ju när man sitter och pratar med någon mellan FYRA ögon och den tar upp sin lilla älskling och börjar ”smeka” den….

”Eeeeeh…Ho ho! JAG sitter här!” kan man påminna Personen Mittemot då.

”Jag VET! Men jag-ska-bara….*oviktig förklaring*”…….

……för det är ALDRIG någon som är döende i andra änden, så förklaringen är ALDRIG ”jag-ska-bara-ringa-ambulans”.

KONSTIGT!

Generationen UNDER 40 kanske kommer att umgås HELA GÄNG med sina mobiler. Man sitter runt soffbordet och klickar på sina mobiler, i tystnad, och det anses…NORMALT.

Kan det bli så tro?

Man kanske t o m SMS:ar varandra runt bordet:

”Titta va ful skjorta Pelle har!”

”Ja, Guuuud, ja! *fnissar*”

Man KAN ju faktiskt snacka skit om varandra när man sitter bredvid varandra när man SMS:ar. Risken är bara att någon visar den andra sitt SMS….

Då blir det Världens SMS-krig.

I Tystnad.

Som farmor till Blivande SMS-kommunicerande barnbarn, kommer jag nog att skaka på huvudet och säga:

”Det var bättre FÖRR!”

Varav barnbarnen kommer att himla med ögonen och tycka att jag är såååååååååååååå gammal!

Och det är jag ju också.

Då.

 

 

Annonser

Något att se fram emot…/erviluca

Postat den

 

Vi är ett gäng medelålders människor som firar att en utav oss fyllt 60. Vi firar med bakelse och kaffe. Frågan kommer, som den alltid gör när någon fyller något över….30: ”Har du haft någon 60-årskris då?!”

”Jag har en pågående 40-årskris som inte gått över än….”, skrattar Den Nyblivna 60-åringen.

Jag skrattar: ”Skönt att man inte är ensam! Min ålderskris startade också vid 40 och har inte gått över än…”.

”Den enda kris jag har är att det är som om allt är Färdigt, och det finns inget mer att Uppleva: Jag är gift, har fått barn, som blivit vuxna, har det jobb jag troligen kommer att ha resten av livet….Det är liksom Färdigt…”, säger en av dom medelålders kvinnorna.

”Jamen, då är det ju skitbra för mej, för jag har ju inte träffat Den Rätte än, så då har jag det KVAR! Vilken TUR jag har som är singel!” säger jag lättat, och liksom känner hur min 40-årskris lättar lite.

Dom andra tittar på mej, och ser ut som om dom funderar på att gå hem och skiljas direkt, hela bunten.

Not!

Men ”Inget ont som inte har något gott med sig!”

Vilken himla tur att jag är singel!

Jag har Något kvar!!

🙂

 

 

Lördag morgon /erviluca

Postat den

Lördag morgon och nästan ingenting ligger där det ska. Hela dagen BÖR jag ägna åt att STÄDA…..

…… men först måste LUSTEN infinna sej. Eller VILJAN, kanske.

Och så måste jag bestämma mej för i vilken ORDNING allt ska göras.

DISKA först eller dammsuga först?

Plocka undan alla strumpor och skor som ligger utstpridda överallt (nya bebisen drar fram allt på golvet, och ställer sen inte tillbaka grejerna!) eller dammtorka alla fönsterbrädor och plana ytor?

Hänga upp tvätten först eller gå ut med hundarna först?

OJ, det är Fångarna på Fortet på TV! DEN såg jag inte igår…..

Meh, kanske jag skulle SKRIVA lite först….

…ett blogginlägg, typ.

Ja, DET gör jag!

Men vad ska jag göra SEN??

Hm….

Svåra beslut är det här i livet.