RSS Flöde

Etikettarkiv: nicke

Jag vill ju bara skriva! /erviluca

Jag funderar på att ”fixa till” min bloggsida lite, göra den lite snyggare, fräscha upp den….Sätta in en bild på första sidan…Göra den lite mer ”inne”, eller nåt…

Men hur jag än rådbråkar min hjärna så förstår den inte hur man ska göra, vad det menas med alla dataord, som ibland är engelska och ibland svenska. Det är ingen helt lätt sida att förstå; WordPress. Det var lättare när jag bloggade på Aftonbladets bloggsida. Den var väldigt lättförståelig.

Ibland har jag tänkt byta bloggportal, men det finns ju femtusen stycken (!), eller nåt sånt. Jag vill ha en ENKEL och LÄTTFÖRSTÅELIG för att jag ska orka ta tag i detta med att byta. Och sen ska ju alla blogginlägg föras över också….

Förra gången fick jag hjälp med det – när vi ”aftonbladetbloggare” skulle föra över våra blogginlägg till nya bloggportaler (buhuuuu!). Vi ville inte, men vi var tvungna. Alla vi som var ”oproffsiga bloggare” var tvungna att flytta ut, fast vi hade det så bra där.

Det är ju tråkigt att ha en blogg som man inte kan hantera på annat sätt än att skriva blogginlägg och lägga in bilder i blogginläggen. Hur jag fick till det med bakgrundsbild och resten, minns jag inte, men det gick. Då. Säkert fick jag hjälp av Islin, men hon finns ju inte mer…. 😦  Hon valde att lämna den hårda värld hon vuxit upp i. 😦 

Hon sitter säkert där uppe nu, på en molnkant, vickar med benen och suckar överseende över min okunskap….”Hej Islin! Hoppas du har det bra där i din himmel!”  Men du fattas mej…

Flera gånger har jag tänkt lägga in små reklamgrejer på min blogg för att, om möjligt, kunna tjäna en peng på mitt skrivande, men ”icke sa Nicke” – jag kan inte, förstår inte hur man gör. Och jag orkar inte ägna energi åt såna saker, eftersom det jag vill vill vill och har behov av, är att SKRIVA!!

”Varför skriver du en blogg??” frågade ”folk” mej förut. För att jag vill SKRIVA SKRIVA SKRIVA!!! I början struntade jag HELT i vem eller vilka, eller hur många, som läste den. FAKTISKT! Jag ville bara SKRIVA SKRIVA SKRIVA! Och jag tyckte det var jättebra att allt fastnade på nätet, eftersom kistan där jag låst in alla andra dagböcker är överfull och det får inte plats ett A4-ark till!

När man skriver här finns ju allt kvar! For ever. Kanske. Om det inte blir ett World Wide Datahaveri av något slag.

Det tog flera ååååår innan jag började tycka det var KUL med läsare – speciellt såna som tycker till. Alltså; Jag tyckte inte det var tråkigt med läsare, men jag tänkte inte ens faktiskt på att ”folk” läste min blogg. Det fanns inte i min hjärna, liksom. Jag bara skrev.

Jag minns när Islin (som jag lärde känna via bloggen) frågade mej hur många läsare jag hade, och jag svarade att jag inte hade en aning, och frågade ”hur vet man det?”. Islin skrev till mig att hon hade 19 läsare (då!) och hur jag skulle klicka för att hitta mina läsare….Jag skrockade (ja, faktiskt) för mej själv och tänkte ”Ha ha ha, jag har välan en 5 läsare kanske….” och så klickade jag mej till den uppgiften och fick fram att jag hade 200 läsare! Jag blev så förvånad. SÅ. FÖRVÅNAD. Och GLAD! Sedan dessa har jag kollat då och då….

….och tycker det är SKITKUL att ha läsare, och SUPERDUPERKUL när jag får uppskattning och ”folk” tycker om det jag skriver!

SUPERDUPERJÄTTEKUL! Och jag blir så GLAD av ”glada tillrop”! Glad ända in i hjärteroten.

För att skriva är ett BEHOV. Ett jättebehov! Jag mår inte bra när jag inte får skriva!

Jag mår toppen när jag skriver!

Men jag mår toppen när jag går i skogen med hundarna också, och det ska jag göra nu….

Snygg avslutning, va?

😉

 

 

Regniga tankar /erviluca

Postat den

 

Jag sitter i bilen när det börjar regna. Åskan dundrar och jag ser blixten en bit bort. Det känns lite mysigt sådär. Jag skulle vilja kura ihop mej i en gosig mjuk soffhörna (med en gosig mjuk man…), blunda, lyssna på regnet som smattrar, åskan som dundrar och med nån känslomässig musik i bakgrunden.

Men jag sitter där jag sitter; i en gammal bil utanför Socialtjänstens villa, och väntar på en pappa som snart ska umgås med sina barn en stund, under mina bevakande blickar.

Livet  blir nästan aldrig som man tänkt, och hoppats.

Kanske är det därför det är så viktigt att verkligen NJUTA när Stunden-då-Allt-Klaffar kommer, och det känns/blir RÄTT.

När man är liten tror man att dom Stunderna ska stå på rad, i framtiden…

….och att allt ska bli som man tänker och drömmer om.

Men Icke sa Nicke och Verkligheten!

Verkligheten är lite mer…. Verklig.

🙂

 

 

Lite fett kan vara bra att ha /erviluca

Postat den

Jag är ute och går i kylan.

Kylan biter i kinderna, men kroppen är varm. Och fötterna. Och händerna.

Jag förundras över värmen i kroppen som liksom krockar med kylan i kinderna, utanför.

När jag var ung frös jag jämt!

Det fanns inte på denna jord några vinterstövlar som gjorde att mina iskalla fötter blev varma! Tanterna i skoaffärerna bedyyyrade att mina fötter skulle hålla sej varma i ”just dom här stövlarna”, men icke sa Nicke; dom var och förblev ISKALLA. Många vintrar frös jag om fötterna så att jag trodde dom skulle gå sönder av kylan. När jag kom in gjorde det ONT att tina upp dom små stackarna.

Samma sak med händerna: STÄNDIGT iskalla! Dubbla vantar ända in i maj månad, och ända var dom ISKALLA.

När jag tränade dans varje kväll flera timmar så tog det ett tag innan fötter och händer var varma. Kroppen var också seg. Nästan aldrig svettades jag. Varm blev jag väl till slut, men svettades? Nope!

Men NU!

Oj oj oj!

Svettas gör jag helt omotiverat då och då, som den kärring jag är! Hej och hå! Svetten lackar utan något som sätter igång den. Tackar och bockar. Gör jag inte. 

Kan det bero på 30 kilo mer att bära på?? Eller är det Åren som gått som hänger och svänger och gör kroppen varm?

Varma fötter och varma händer fast det är -7 grader ute! Hej och hå!

Ingen ordning på torpet alls (om jag haft något).

Men skönt är det – att vara varm fast det är iiiisande kallt ute!

Och konstigt.

För förr var det tvärtom.

Typ.

Det är bara att Hänga Med och Gilla Läget.

Liksom.

What else?!

😉