Författararkiv: Erica Leijonhufvud

M=Mamman

S=Sonen

D=Dottern

Mamman knackar på S/D:s dörr, öppnar och kikar in.

S+D: ”GÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!!”

M:”Men jag bara……..(avbruten)…”

S: ”GÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!” 

D: ”Måstedualltidkommainimittrumsådärochläggadejivadjaggör?Kanduinteläradejnågongångattjagvillvaraifred?!Jagblirtokigpådej?Jämtskaduhållapåochkommainimittrumochläggadeji!Skaffadejettliv!!”

M:”Men jag tänkte bara frå…..(avbruten)…”

S:”Meh! GÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!”

D:”Tänkattdualdrigkanlyssnapåvadjagsäger!Jagvillfaktisktvaraifred!Varförserdusåsurut?Duvetjuattjaghatarnärdukommerinimittrum!Låtmejvaraifred!OchMÅSTEduhadomdärfulabyxorna?!VETduhurfetduserutidom!”

M:”Jag bara undrar om du…..(avbruten)…”

S:”Men GÅÅÅÅÅÅ DÅÅÅÅ!!”

D:”Fattardutrögt?Jagärupptagen!!Gåhärifrån!Dustörmej!Ochseintesåtjurigut.Jagharjusagtfyrahundragångerattjaghaaatarnärduklamparinimittrumochdomdärbyxornaduharärsåfulasåjagskäms!Jagkanjuintetahemkompisarnärdugåromkringochserutsådär!Gåååånurå!!!”

Mamman ger upp och går och stänger hens dörr bakom sej.

Så sätter hon sej i soffan och äter upp ALL den där chokladen hon  hade tänkt dela med sin son/dotter.

Det är FREEEEDAG, och ALLA vill gå hem TIDIGT, och även om ”alla” inte erkänner att dom går hem tidigt, så gör dom det, överallt.

Jag ser lämmeltåg utanför; Människor på väg mot AFFÄREN för att handla FREDAGSMYS.

”Vi äter fredagsmysgodiset DIREKT när vi kommer hem”, berättade Den Glada Fröken när hon tittade in och sa ”Trevlig Helg!” nyss.

Ja, varför vänta liksom?

Om man är i förskoleåldern har man svårt med väntan, och om man ändå är trött som bara den, efter en veckas lekande på dagis, kan man väl svulla i sej godiset direkt, för sen somnar man väl ändå – mitt i leken, typ – framför TV:n.

Jag vill äta JÄTTEMYCKET fredagsmysgodis också! Fast grejen är att jag får så Dåligt Samvete sen. Efteråt. Och det dåliga samvetet äter liksom upp njutningen i rewind, om du förstår? Den tar bort den tillfälliga njutningen. Skit!

Men om jag blundar och äter godiset, så jag inte ser….

Eller spottar ut det när jag har tuggat det? Näe, DET går inte. Det har jag prövat. Det funkar inte.

Äh, jag får väl stå ut med bilringen då!

Den behövs kanske ändå när jag ska byta däck på min bajsbruna Volvo.

You´ll never know!?

TRÄVLIG MYS-FRÄDA!!

….när jag gör saker lite (?) för fort och är lite för rak och lite för öppen och lite för snabb och lite för ärlig. Lite för rakt på, liksom. Rätt ut. 

HELST skulle jag då vilja ha en liten spypåse. Att spy i,  så jag slapp spy  på mej själv.

ELLER så skulle jag vilja komma hem från jobbet, berätta hur oerhört korkat jag betett mej, och/eller vad dumma saker jag sa eller skrev och hur mycket jag ångrar mej, för min käre make som lyssnar på min Galenskap, tröstar mej och säger att det nog är bortglömt ”i morgon” eller iallafall om 10 år….

….och att det i Världen inte betyder ett skit vad jag sa och gjorde just den dagen. Även om det för mej känns som om jag bränt alla skepp och kastat in handduken, eller vad jag nu kastat.

Idag ville jag ringa Någon och spy ur mej min frustration över hur oerhört snabb jag är ibland och Oödmjuk, eller vad det är jag är….

Jag hoppas någon (inte Någon) älskar mej ändå. Eller iallafall tycker om mej lite grann….ändå.

Att ”dom” gör det.

”Dom Andra”.

Jag vill att ALLA ska tycka om mej och vara snälla och raka och ärliga, alltid.

Ha ha ha!

Vad drömde jag sen då??

Pust!

Det är tufft att vara lite (naiv) och blåögd ibland. Och snabb.

Eller rätt ofta faktiskt.

Och jag står inte ut med ondska och elakhet och baktalhet och sånt.

Även om jag är lite ”sån”själv ibland…

Näe, nu MÅSTE jag sova.

Jag är såååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååå trött!!!

…då fungerar det inte!

FÖRRITIDEN, när det INTE fanns mobil och dator, gick folk till jobbet varje dag ändå, jobbade och fixade och donade, och hade inte en tanke på att dom/vi saknade något.

Men NU!

Oj oj oj!

Jag är ju tamejsjutton SKOLKURATOR och ska PRATA med folk! Och ändå blir allt ställt på ända när dator och mobil inte funkar. ”Allt” finns i datorn. Allt. T o m människorna. Kan man tro.

Om några år är vi INUTI datorerna. ELLER så har vi datorerna INUTI oss! Och mobilerna. Eller bara mobilerna, eller dom små chippen som är inopererade bakom öronen, där ALL in- and output sker.

Typ.

Hela våra liv kanske sker i hjärnan, medan vi ligger nedsövda i 200 år. Nedfrysta liksom.

Några få får leva sina liv, nästan som vanligt, för att några måste ju frysa ner oss, och tina upp oss.

Man får frysa ner sej i sin BÄSTA ålder. Så man får välja om man vill vara  UNG resten av sitt liv.

Och det spelar väl egentligen ingen roll om LIVET bara pågår inuti hjärnan, eller inte?

Det kanske redan gör det…..

*ruskig musik*

Och förresten:

OM du fick välja: Skulle du helst vilja vara BARA en hjärna som LEVER inuti sej liksom, eller BARA en kropp, utan hjärna?

Jag VISSTE det ju, men ändå är jag så förvånad.

VARJE GÅNG jag har bytt jobb, har jag blivit så FÖRVÅNAD över hur TRÖTT man/jag är när man byter jobb. Jag brukar säga det till Andra – att ”jaha, du ska byta jobb….då kommer du att bli JÄTTETRÖTT den första tiden, av alla nya intryck och allt nytt”, men när jag sen sitter där/här själv blir jag ändå nästan Överlumpad över hur TRÖTT jag är.

In i benmärgen trött.

Jag vill bara sova.

Men det kan man ju inte göra hela tiden!

Man måste ju gå ut med hundarna också. Och tvätta. Och städa. Och laga mat.

Jag är så TRÖTT på att laga mat så att jag kräks över kastrullerna!

Jag skulle hellre vilja städa eller tvätta eller skura toaletterna eller dammsuga varje dag, än att laga mat jämt jämt jämt.

Hur faan kan man tycka att det är KUL!?! Jag skulle VILJA tycka att det är kul, men det gååååår inte! Jag skulle VILJA ha matlagning som ett jättestort intresse, men….näe.

”Alla andra” tycker ju om att laga mat, är intresserade, diskuterar innehåll i maten och hur länge det ska bubbla, koka, fräsa osv.

Men jag vill bara äta den. Jag älskar god mat! Men jag vill inte laga den. Jag vill bara äta den.

Jág kan diska. Varje dag. Bara jag slipper laga mat.

Men det slipper jag inte. Det ingår i mammaskapet liksom. Det är plustecken emellen. Typ.

Fast det var inte det jag skulle skriva om.

Det var hur trött jag är efter första veckan på Nya Jobbet.

Efter EN dag kändes det som om jag jobbat en vecka. Efter en vecka kändes det som om jag  jobbat där en månad!

Jag trivs och känner mej hemma. Fast jag är borta. På nya jobbet alltså.

Det är ju bra. Hoppas det fortsätter så.

Jag behövs.

En skolkurator behövs.

😉

TV-recensioner:

– Arga doktorn är inte ett dugg arg! Han är en mes som bara gör ”samma sak likadant” som patienterna gjort redan, ställer samma frågor till samma läkare och tar ”varvet runt” och avslutar med Ingenting. Helt menlöst och meningslöst. Programmet borde heta ”Menlösa doktorn ställer samma frågor igen”. Detta tycker jag efter att ha sett ETT avsnitt (kanske dom följande är bättre alltså…). Jag vill inte se fler. Den Menlösa doktorn retar nämligen gallfeber på mej, just för att han är så menlös. EN erviluca.

– Idol. Just nu är det lite segt. Uttagningarna var spännande och roliga. Nu är det mest boooring. Bard är inte riktigt lika hemsk som jag trodde han skulle vara, och jag gillar att hans ”kollegor” fräser ifrån till honom då och då. Men hoppas det blir roligare/bättre och att jag börjar ”känna för” idolerna, vilket jag inte gjort än. Jag gillar dock inte ”knak-sångarna”, som sjunger som vinnaren från förra året, med ”knakande/knarrande” röst. TRE erviluca.

– Körslaget. Vet inte vilken kör jag hejar på än. Återkommer om det. När solosångarna sjunger falskt gömmer jag mej bakom en kudde och skäms.  Men älskar programmet! Dock blir det orättvist när man kan rösta längre (tid) på den kör som sjunger först, än den som sjunger sist. No more comments. FYRA erviluca.

– Mannen som talar med hundar. Alla som har hundar borde se det. Det handlar om ÄGARNAS beteende. Alltid. FYRA erviluca.

– De dejtbara. En underbar serie, där man får ”träffa” dessa dejtbara människor, som man som tittare, blir alldeles kääär i! Vilka människor! Bara den där underbara långa, lite större killen (andra från vänster på bilden), som hittat en tjej i Göteborg; Han går omkring och sprider glädje så att det bara sprutar om det! En sån kille skulle alla ha på sin arbetsplats! Då skulle världen se lite bättre ut. Tror jag. FYRA erviluca.

Igår kväll (lördag), såg jag en halv film som hette Melancholia, som var väldigt….underlig. Fascinerande. Nästan sådär så att jag inte kan beskriva den, och jag vet inte ens om jag tyckte om den eller inte, men jag kunde inte sluta titta när jag väl börjat, och filmen sitter kvar inuti mej ganska starkt…så den ger jag FEM eller EN erviluca. Jag måste nog se den igen för att förstå den/landa i den.