RSS Flöde

Jag blir så trött på mej själv…./erviluca

Postat den

….när jag gör saker lite (?) för fort och är lite för rak och lite för öppen och lite för snabb och lite för ärlig. Lite för rakt på, liksom. Rätt ut. 

HELST skulle jag då vilja ha en liten spypåse. Att spy i,  så jag slapp spy  på mej själv.

ELLER så skulle jag vilja komma hem från jobbet, berätta hur oerhört korkat jag betett mej, och/eller vad dumma saker jag sa eller skrev och hur mycket jag ångrar mej, för min käre make som lyssnar på min Galenskap, tröstar mej och säger att det nog är bortglömt ”i morgon” eller iallafall om 10 år….

….och att det i Världen inte betyder ett skit vad jag sa och gjorde just den dagen. Även om det för mej känns som om jag bränt alla skepp och kastat in handduken, eller vad jag nu kastat.

Idag ville jag ringa Någon och spy ur mej min frustration över hur oerhört snabb jag är ibland och Oödmjuk, eller vad det är jag är….

Jag hoppas någon (inte Någon) älskar mej ändå. Eller iallafall tycker om mej lite grann….ändå.

Att ”dom” gör det.

”Dom Andra”.

Jag vill att ALLA ska tycka om mej och vara snälla och raka och ärliga, alltid.

Ha ha ha!

Vad drömde jag sen då??

Pust!

Det är tufft att vara lite (naiv) och blåögd ibland. Och snabb.

Eller rätt ofta faktiskt.

Och jag står inte ut med ondska och elakhet och baktalhet och sånt.

Även om jag är lite ”sån”själv ibland…

Näe, nu MÅSTE jag sova.

Jag är såååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååå trött!!!

Annonser

Om erviluca

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

»

  1. Jo, jag klämde ur mig en träffsäker men för snabb replik på ett föräldramöte häromdan… Jag kopplade inte riktigt att föräldrar till ADHD-barn kan vara lika känsliga som de vars barn har obotlig cancer. Föräldern i fråga är rätt högutbildad, rik och har en självbild därefter: Hen reagerade efter gängse formellt sätt och ringde min chef och skrek sig hes.
    Min chef sa till mig: Jag hade en väldigt god point men var för burdus med att trycka ner det i halsen på föräldern särskilt med tanke på att det var ett gruppsamtal, vilket jag håller med om i skenet av eftertankens kranka blekhet.

    Jag jobbar alltså på en resursskoleenhet som har elever med behov av anpassad undervisning och individuell studieplan. Lärarna är jättebra pedagoger men många av eleverna behöver inte skolkunskaper först och främst utan allra först sociala färdigheter. Nu är ju min nuvarande tjänst inte på den nivån att jag kan påverka innehållet i dagsaktiviteterna eleverna föreläggs men hoppas att droppvis urholka stenarna.

    Straxt efter föräldramötesincidenten talade jag med en dam som i ett tillfälligt sammansatt sällskap ”läste” dem som var närvarande: ”-Du har rätt” var det enda hon sa om mig.

    Svara
    • 🙂 Tack för de raderna. Ja, livet är en balansgång: Ska man säga vad man tänker ”rätt ut”, eller ska man tassa runt? Den gyllene medelvägen kanske… om den finns… Ibland trampar man folk på tårna, det är väl bara att ”gilla läget” och stå ut med det. Man KAN ju tycka att folk som du, och jag, aldrig ska göra det, eftersom vi är UTBILDADE…men icke! Vi klampar i klaveret precis som alla andra… 😛 Idag pratade jag själv med en kvinna som blev inblandad i mitt ”klavertramp” igår…och hon tyckte att det inte gjorde någonting alls och tröstade mej. DET kändes skönt. Dessutom är hon min närmaste chef…så det kändes ju bra… 🙂

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: