Månadsarkiv: augusti 2018

…1983 blev jag förälder första gången.

Jag blev mamma.

Jag hade längtat efter barn sedan jag själv var barn. Jag älskade barn, som barn, satt barnvakt från det att jag var 11-12 år och fortsatte älska barn heeeela tiden och gör det fortfarande.

Visserligen var inte Äldste Sonen planerad, men oj vad han var längtad efter!

Jag kom in till Danderyds sjukhus ungefär 6 på morgonen….och han föddes vid 8. Jag hade gjort hela ”förarbetet” hemma, sittande vid köksbordet och skrev ner varje värk. Det skulle vara 5 minuter mellan varje värk, men jag ville INTE åka in ”i onödan” så jag lät det bli 2-3 minuter mellan varje värk läääänge…..

….och så väckte jag pappan till barnet och ringde efter taxi.

Taxichauffören blev orolig, för jag kråmade och åmade mej i baksätet, andades och stönade….

På morgonen den 30 augusti kom så Äldste Sonen till Världen. Helt magiskt! Jag var chockad och förundrad och inom mej väcktes en Styrka som aldrig släckts efter denna dag – jag blev en LEJONINNA!

Jag undrade vem han var, denna lille pojke, och vem han skulle bli….

Nu vet jag.

Idag blir han 35 år!

HURRA FÖR VÄRLDENS BÄSTA VICTOR!!!

När JAG jobbade inom Socialtjänsten TRÄFFADE jag mina klienter och försökte hjälpa dom. Kunde jag inte hjälpa dom ekonomiskt (om dom hade ”för mycket pengar” själva) så kunde jag i alla fall prata med dom och stötta dom rent mänskligt, visa lite omtanke och kanske hjälpa dom att planera bättre.

Men så verkar det inte vara längre. I alla fall inte på VISSA Socialtjänster, för igår träffade jag en ung mamma som satt och grät förtvivlat och som berättade att hon sökt försörjningsstöd på Socialtjänsten, men inte fått träffa någon att prata med utan bara fått ett papper i händerna med 15 punkter att uppfylla.

Hon satt med pappret och frågade vad dom olika sakerna betydde. Hon skulle skicka in kopior på ”faan och hans moster” och lite till! Och så lite kopior på kopiorna. Tycktes det som. ”Varför får jag inte PRATA med någon på Socialtjänsten? Varför får jag inte träffa en handläggare, så att jag kan BERÄTTA hur jag har det??” sa den unga mamman. ”Inte (faan) vet jag!” svarade jag och hjälpte henne sedan att försöka förstå vad hon skulle skicka in och kopiera allt och inget och lite till.

Jag blev helt svettig när jag såg allt hon skulle prestera och kopiera.

Det gäller att vara STARK för att orka vara SVAG.

Idag kom en annan mamma, och jag fick hålla i mej för att inte skrika rätt ut när hon la upp alla sina papper från Socialtjänsten, läkare och försäkringskassan på bordet. Vad ÄR det för människor som arbetar inom Socialtjänsten nuförtiden och VARFÖR FÅR MAN INTE TRÄFFA EN HANDLÄGGARE??

OM det är så att Socialtjänsten nuförtiden endast ska hantera pengar/ekonomi kan man väl låta Socialtjänsten bli en slags BANK – UTAN socionomer. Och om nu det viktigaste syftet är att ifrågasätta och stoppa så många som möjligt från att få hjälp: Varför utbilda socionomer för detta? Varför inte robotar? Man skulle kunna lämna in ansökan om försörjningsstöd, få ut ett formulär om vilka grejer man ska BEVISA och sedan stoppa in allt detta i en dator och PLINGELING: få ut ett AVSLAG på studs! För avslag är viktiga. Det ska ju sparas. Den som sparar mest vinner.

Låtsas inte att Socialtjänsten är till för att hjälpa när den inte är det.

Att gå och be om hjälp på Socialtjänsten är otroligt motigt, sorgligt och ledsamt och man känner sej som ett litet….skrutt! Att inte få träffa någon att PRATA med och endast IFRÅGASÄTTAS via formulär är ett sätt att få den människan att känna sej ännu mer eländig.

ELLER?

En misshandlad mamma flydde med sina barn till ett annat land för att hon var så rädd för mannen (efter skilsmässan). I det landet bodde hon hos sina föräldrar med sina barn. Hon blev som ett barn i hemmet igen och föräldrarna försörjde henne helt, men hon blev också illa utsatt av sina föräldrar eftersom dom ansåg att hon inte skulle ha skilt sej. Man får inte skilja sej oavsett mannens beteende. Sa dom.

Så hon flydde igen. Hem till Sverige. Helt utan pengar och helt utan…allt sökte hon hjälp på Socialtjänsten. Dom ville att hon skulle bevisa vad hon gjort det senaste året! Allt skulle hon ta kopior och BEVISA för dom. Hur hade hon planerat egentligen??

Kära Socialtjänsten: Ibland i livet bara HÄNDER det saker som man inte riktigt kan styra över. Speciellt om man varit hotad, misshandlad och är helt nedkörd i skorna.

Jag trodde Socialtjänsten var utbildade på, och kan, Kvinnovåld/familjevåld? Nähä! Jag gick sådana utbildningar 1989, 1994 och 1998 och och…..förundras över att Socialtjänsten inte utbildas och förstår en utsatt kvinna (och ibland man)! Jag förskräcktes och förundrades när jag jobbade inom Socialtjänsten själv över andra socialsekreterares fullkomliga oförmåga att förstå misshandlade kvinnor och barn och jag förundras fortfarande!

NÄR ska socialtjänsten kunna familjevåld och HJÄLPA mammor och barn? Och om man blev slagen för ett halvår sedan kanske man fortfarande är rädd, idag.

Varför säger man till människor: ”Sök hjälp hos Socialtjänsten”, om inte Socialtjänsten kan sitt jobb?

Och så undrar jag om Socialtjänsten är fullkomligt underbemannad? Eller varför träffar man inte sina klienter? Inte ens när dom BER om det! Och varför är man inte tillgänglig i telefonen? Och varför ringer man inte upp när klienter (och vi också för den delen) BER om det?

Och hur faan kan man KRÄVA TRE A4-sidors 15 punkter/sida på BEVIS/kopior vad man gjort det sista året efter att man flytt ifrån en misshandlande man för att få ekonomisk hjälp?

Jag tycker hela Socialtjänsten måste göras om! Ska den HJÄLPA människor i nöd och i så fall HUR? Eller ska den endast KONTROLLERA att människor gör RÄTT? Och får vemsomhelst jobba inom Socialtjänsten?

Gör om – gör rätt helt enkelt.

Och tills dess träffar vi ledsna utslitna och kränkta människor som sitter och gråter, som försökt ringa sin handläggare (eller har helt enkelt ingen handläggare) men inte får tag i någon, och som bara mår sämre och sämre….

….och som inte vet hur dom ska kunna sätta mat på bordet nästa dag.

Vi lever i ett otrooooligt tryggt land med jämlikhet (så gott det går), frihet, demokrati och vi har inga jordbävningar, tornados, tsunamis, lejon, krokodiler, giftiga flugor eller mygg som kan ge farliga sjukdomar, giftiga grodor, ödlor eller ormar….

….vi har inte haft krig på över 200 år och brottsstatistiken sjunker (läs Metro idag).

Vi har hårda vapenlagar och man får varken slå sina barn, sin fru eller andra människor.

Men ändå all denna RÄDSLA!

Det är som att människor LETAR efter faror – BEHÖVER faror:

”Ska du gå ut i SKOGEN!?”

”Ja….”

”Är du inte rädd för fästingar?”

*suckar*

Nej, det är jag inte. Jag har gått långa promenader i skogen sen jag var barn. Jag har blivit biten av fästingar två gånger – en gång mitt i stan (Sthlm)!

 Det är farligare att åka bil!!

För något år sedan skulle man vara rädd för VARGAR….

”Ska du gå på STAN?! Är du inte rädd för Värstingar??”

”Ska du spela fotboll?? Är du inte rädd att bli sparkad på smalbenen och fotboll är det mest skaderika idrotten!”

”Ska du BADA?!? Är du inte rädd för iglar, snokar, vattenormar, fiskar, gäddor eller att drunkna över huvud taget?”

Och så all denna rädsla för FRÄMLINGAR! Rädslan skapar FRÄMLINGSFIENTLIGHET.

Vem eller vilka är FRÄMLINGAR i vårt land? Är det dom som inte är svenska medborgare eller är det såna som inte kan prata svenska ordentligt? Vilka är dom, främlingarna? Räcker det att vara Utlandsfödd för att vara främling?

För vissa räcker det. För nazister. Dom är rädda för ALLA som är födda I Ett Annat Land. Då är frågan: Vilket land är Ett Annat? Sverige är ju inte stort så….då gissar jag att alla som är födda i alla andra länder UTOM Sverige innebär en fara för nazisterna? ELLER? Är det hudfärgen som är farlig? Eller ögonfärgen? Eller i vilka länder bor Dom Godkända Människorna – dom som inte är Främlingar?

Är man svensk om man fötts i Sverige? Eller måste man ha svenska föräldrar för att anses som ”svensk” av nazisterna – eller dom främlingsfientliga?

OM en ”främlingsfientlig” människa träffar en främling, och lär känna främlingen, så är inte främlingen en främling längre, utan en….bekant! Eller kanske till och med en vän!

Kan en vän vara en främling? 

Det finns givetvis galna och knasiga och knäppa främlingar, precis som det finns galna och knäppa och knasiga svenskar…..

….men av alla JAG träffat har jag ännu inte träffat någon galning.

Jo, förresten! EN gång spottade en äldre man/främling framför fötterna på mej, helt ”oprovocerat” och fräste något på ett annat språk. Han var knäpp. Tycker jag. Men hur många gånger har inte svenskfödda galningar också gjort knäppa saker, som gubben som hade stånd under tidningen i bussen…..och visade upp den genom att lyfta på tidningen….HAN var knäpp! Och svensk.

Men nog om det.

Om en svensk träffar en ”främling” och lär känna henom, kommer hen inte vara främling så länge till.

Men, vad jag förstår VÅGAR dom inte träffa främlingarna och prata med dom, dom där ”främlings- rädda-fientliga”.

Han vill vara NÄRA hela tiden, om det går. När han tittar på mej ser jag en Oförställd Kärlek i hans ögon blandat med en fråga: #vadskadugöranu?

Jag är hemma alldeles för lite för hans smak och tycke nuförtiden, så när jag väl ÄR hemma följer han mej som en liten kärleksfull svart skugga. Han är dock oerhört förlåtande och säger ingenting om mina långa arbetsdagar. Så fort jag är hemma älskar han mej så mycket han bara kan.

När jag tittar på honom, och möter hans blick, rör sej svansen fort fram och tillbaka och hans ögon ”svarar” #jagälskardej. Han vill gärna uttrycka sin kärlek med att pussas (slickar) och då helst på munnen, men hans andedräkt luktar #illa så jag avstår helst…

I och för sej älskar han ALLA människor, men jag vet att NÄR och OM han får välja….så är jag #numberone i hans hjärta. Det är en fantastisk och unik känsla som också gör mej Tacksam. 🙏🏼😍

Som den 12-åring han är börjar han sacka efter på promenaderna och jag förstår att hans dagar är räknade. Hur jag såsmåningom ska klara mej och leva utan hans oförställda och genuina kärlek så småningom förstår jag inte, men….

😘❤️❤️❤️ ……just nu finns han här och jag älskar honom. 😍

Jag tycker INTE om stark parfymdoft! EN anledning är säkert att jag (i alla fall förr) fick migrän av stark parfymdoft. Men en annan är att jag…..inte tycker om parfymdoft! Och för mej är det helt OBEGRIPLIGT att man kan köpa parfymer för hundratals och tusentals kronor. WHY?!?! Liksom.

Jag får nästan svårt att andas när någon kliver in i bussen och STINKER parfym. Fy faan! Jag undrar om dom som HÄLLT på sej parfym har fel på sina doftkörtlar…?

En SVAG doft av parfym är helt ok och till och med härlig – speciellt en doft av liljekonvalj, rosor eller jasmin – men bara en förnimmelse då.

Ibland när jag kliver in i hissen hemma har jag lust att kliva ur den direkt, eftersom den innehåller PARFYYYYM, men istället håller jag andan. Det går så länge man bara ska åka 3-4 trappor. Det vore värre om man bodde på 12:e våningen….(fast det finns inte på vårt hus…. 😛 ).

Men det känns som om parfymen – eller faktiskt hela den personens doft – kryper in i alla håligheter i hela mej och jag vill….kräkas!

Så känns det JUST NU! Någon har öst på sej parfym och jag känner parfymsmaken i munnen!

Trots att jag har min lilla bordsfläkt riktad rakt emot min näsa får jag inte bort lukten.

Kära du som häller på dej parfym: Sluta med det! DET STINKER!

Blä!

När jag kliver in i tunnelbanan känner jag direkt i luften att det är ”något speciellt”. Jag sätter mej mittemot en tjej (i 25-30-årsåldern) som har en massa kassar och väskor runt sej. Hon sitter ensam där, och på alla andra säten är det fullt. Hon pratar i mobilen och STORGRÅTER! Hon är sååååå ledsen.

”Han bara skrek åt mej! Han sa att jag var helt dum i huvet och att han stört sej på mej jättelänge!”

”BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL! BÖÖÖÖÖÖÖÖÖL!

”Varför saaaa han inget innan då? Jag trodde ju vi hade det bra! Vi skojade och småbusade jämt…..”

”Han SKREK att jag alltid kommer sent, att jag inte tar det på allvar, att han tyckte att jag är helt störd, att han inte stod ut längre…..”

BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL! BÖÖÖÖÖÖÖÖÖL!

”Varför saaaaa han inget innan?? Jag är alldeles chockad!”

”Han var inte klok! Han bara SKREK GÅÅÅÅÅÅÅÅ! STICK!…..och så sa han att jag hade en kvart på mej att packa alla grejer! Fattar du!? Han kastade ut mej!! Och jag vet inte vad jag gjort!!”

BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL! BÖÖÖÖÖÖÖÖÖL!

Sen rafsar hon ihop alla väskor och kassar och kliver av, fortfarande storgråtandes och jag tänker att det är bra att hon har nån hon kan prata av sej med…..och jag försöker sända Goda och Tröstande tankar:

DET KAN GÖRA SÅÅÅÅÅ JÄVLA ONT, MEN DET GÅR ÖVER – VAD SOM ÄN HÄNDER GÅR LIVET VIDARE, OCH DET GÅR ÖVER. 

Man får sina sår och vissa sår blir ärr….

…..och vissa saker ligger kvar som stenar i ryggsäcken….

…..men ”i morgon är en annan dag” hur jävligt idag än känns.

Och plötsligt är man 40 år!

Sen 50! Och till och med 60!

Längre än så vet jag inte.

Än.

Jag tror att han är utsatt av en Äkta Psykopat. Man är mest van vid att det är att en kvinna som utsätts av en man, men i det här fallet är det tvärtom…

Varje gång jag råkar möta henne ler hon och hejar, men jag ser, och känner, att ”hon vet att jag vet”…..

Han ser mer och mer trött och sliten ut, blir magrare och magrare och skägget blir mer och mer risigt. Han hejar också när vi träffas, men möter inte längre med blicken och ögonens lyster är borta. Det ser ut som om han ”givit upp”.

Hon är mycket vacker med isande blå ögon med kraft i och mörkt lång hår – hon är helt enkelt SNYGG! Hon ler och strålar, är social och pratar med allt och alla. Hon älskar djur och sjunger så vackert att änglarna kommer ner från himlen. Hon är nästintill Perfekt.

Han är ihopsjunken och ser trött ut och har inte ens ett alldagligt utseende, utan är närmast ”ful” enligt dom snäva ramar vi har för utseenden, med undflyende haka, insjunkna ögon och råttfärgat tunt hår. Vad jag vet är han snäll, men jag känner honom inte, så jag vet faktiskt inte. Han flyttar runt mycket och har bytt jobb hur många gånger som helst, har just nu ett (icke fast) lågbetalt jobb och har förlorat kontakten med sina barn, så…..

……man skulle kunna säga att han ”är misslyckad” enligt samhällets normer.

Dom är båda i 40-årsåldern.

Någonstans för några år sedan blev dom ett par. Jag kan bara GISSA att han gick från  en rätt Misslyckad  Nobody till ”Killen som fick The-Sexy-Woman”. Från Misslyckad till Lyckad. Från Ett Tomt Liv till Kärlek och Sex!

Hon lindade in honom i kärlek och sex och han var i sjunde himlen. Sen började dom små ”sticken” – speciellt när hon drack alkohol. Det var både psykiska elakheter, som fysiska:

”Du är ful! Du VET att du inte kan få någon annan tjej!”

”Hur menlös får man va?!”

”Har du tappat hakan?!? Ha ha ha!!”

Hennes ögon blev svarta och så stirrade hon in i hans ögon och nöp till, sa elaka saker, knäade honom, drog honom i håret, grep om hans pungkulor och höll hårt….för att inte tala om alla örfilar som dök upp från ingenstans…

Efteråt – oftast dagen efter – var hon ångerfull, grät och sa att hon inte förstod vad som hände med henne…..

…..kanske var det för att hennes mamma var sjuk/det fanns så många idioter på jobbet/hon blev retad som barn…..

….och så förlät han henne.

Igen och igen och igen.

Han har ringt polisen, som kommer och hon charmar alla:”TROR ni verkligen på HONOM?! SER ni inte?? Han började! Han knuffade mej och jag skyddade mej!” när han är sönderriven på armarna. Han har inte en chans! HON har ordets gåva. Inte han. Han bara mumlar eller blir arg. ”Där ser ni! Han blir så lätt ARG!”

Han har gjort slut en gång, två gånger….tio gånger.

Hon kommer tillbaka. I rosa åtsittande tröja, parfymdoftande, vackert sminkad och ibland med hembakta kakor eller matlådor, kommer nära, nosar honom lite i nacken, säger att han är den finaste killen hon haft och hon har verkligen lärt sej….att hon har Förändrats, men att han också måste inse sina brister….

Och han förlåter och förlåter….

….men det är som om han givit upp nu. Att han blivit hennes slagpåse: ”Gör vad du vill, slå mej, förnedra mej, behandla mej hur du vill….I Give up!”

Han kommer inte undan.

Mina fina söner äger (mitt hjärta)!

Vi träffades igår för en ”hejdå-middag” för Storing, som idag åkt upp till Luleå där han pluggar på LTU (Luleå Tekniska Universitet).

Först kom Storing. Han hade först jobbat sin sista dag på sitt sommarjobb (Akademikernas Arbetslöshetskassa) och sen tränat. Han fick ett glas vin (Cigarra – mitt nya favvo-vin: Såååååå gott!) och slog sej ner i köket medan jag fixade med maten. Vi pratade högt och lågt, djupt och ytligt.

Sen kom Äldste Sonen. Han kom också direkt från jobbet. Han har ett eget företag (Lionbite) och gör nu sitt första helt egna data/tv-spel. Han är lite sliten eftersom dom är i slutfasen.

Så kom Minsting ur sitt rum…….och så var maten färdig.

Grillade kycklinglår, klyftpotatis, bearnaisesås och sallad. Mumsigt! Åsså Cigarra eller Coca-Cola.

Efter en stund dök också Mellan upp. Han jobbar på Jysk och ”hade stängningen”.

Fyra fina söner. Vuxna allihop. Otroligt! När jag började skriva i den här bloggen var Minsting 10 år, Mellan 13 år och Storing 14 år. Äldste sonen var 24 år, så han var vuxen ”från början” (här).

Fyra helt olika personligheter, som valt helt olika vägar i livet.

Vi pratade om både jobbiga och svåra saker, men också knas och tokigheter och mycket skämtande.

Åh, vad jag trivs med mina söner!

Kvällen avslutades framför TV:n med ett spel på ”jackbox”, och som vanligt spårade vi ur helt med fullkomliga knasigheter på dom val man kunde göra i spelet. Jag förlorar alltid. Jag är minst galen – eller har mest ogalen fantasi när man ska komma på ”finurliga svar” på knasiga frågor.

Nu är jag energipåfylld.

Tack sönerna! 🙏🏼😍

https://erviluca.com/2018/08/15/glomsk-cykelreparator

Idag ringde jag cykelreparatören och frågade vad jag skulle betala för reparationerna. ”Vänta lite……”, sa han och la ifrån sej luren: *prassel prassel* så läste han upp vad som gjorts: ”Bytt däck bak och fram, fixat växeln, satt fast ny korg (+kostnaden för korgen)….1040 kr, fast jag avrundar det till 1000 kr.”

Han hade koll!

Jag gick dit och fick en härligt nyservad/lagad cykel tillbaka, som mådde bra och var nästan lika glad som jag!

Det kändes härligt att cykla hem i blåsten på min 23 år gamla cykel! Den är nämligen jämnårig med Storing. Han föddes, jag köpte cykel, jag blev gravid och cyklade inte på något år…men SEN! Oj, vad jag cyklat! Med cykelvagn för barn, fylld med barn eller matkassar, cykelbarnstol (samtidigt! Jag har cyklat med 3 barn samtidigt, sittande i kärra och cykelbarnstol, och ibland med 3 barn OCH matkassar – man är väl Hewoman …..eller SHE-WOMAN 💪🏻) med cykelvagn för hundar, med hundar i och med matkassar – ibland samtidigt.

Oj, vad jag har cyklat!

Och oj vad jag INTE servat cykeln – bara lagat punkor. Med idag: Hallelujah! ”Plötsligt händer det!” och jag känner Vikings (cykelns namn) tacksamhet.

”ÄNTLIGEN!” tänker den.

Om den kan tänka.