RSS Flöde

Etikettarkiv: kan inte

Jag vill haaaaa! /erviluca

Postat den

Jag vill haaaaa!

Jag vill ha allt!!

Jag går omkring i Sollentuna Centrum och känner mig som en liten 3-åring som ”VILL HAAAAAAA!”.

Jag vill ha burkarna med prickar på, termoskaffemuggen, dom snygga lamporna, dom randiga byxorna, t-shirtar och tröjor, smörknivar och bh-ar, mattor och klänningar, naglar (! iallafall prova!) och caffe latte, glass och kjolar, blusar och halsband….

Jag vill ha nästan ALLT!

NU!

Jag plågar mej själv lite extra när jag går in en sväng på H&M och PROVAR ett par byxor, som är jättesköna och snygga….

….men jag får inte/kan inte köpa dom!

Jag har lust att slänga mej på golvet och sparka och skrika:

”JAG VILL HAAAAA!!! NUUUUU!”

Det funkade ju förr!

Iallafall då och då….

Tror jag.

😛

 

Annonser

Jag laddar…./erviluca

Postat den

disk 001

HerreGuuuud så mycket disk (igen)! RÄCKER det inte att man diskar var tredje dag?!?

Och ”Varför ska jaaaaaaag?!?”

Jag bestämmer mej: NU SKA DET SKE!

Sönerna ska diska.

OCH jag ska ta kampen när dom börjar säga ”Varför ska jaaaaaaaag?!? / Kan inte Haaaaaaaan!?!?!” eller ”Jag måste spela färdigt matchen först!” (på datorn) eller ”INTE NUUUUUUUUUU!” etc.

Planen är att jag ska börja med att Be Snällt och Självklart. Därefter ska jag övergå till Övertalning och sedan Förklaring. Kanske blir det sedan ilska med hot och skrik. Kanske det blir lite martyr också i slutänden – jag vet inte än.

Men jag är LADDAD!

NU ska det ske!

Jag ska rida ut hela stormen.

Fullfölja.

*knackar på Minstings dörr*

”Kom in!”

Innan jag hunnit säga något säger Minsting:

”Jag har ont i huvet!”

”Jaha. Ta tablett då! Och drick! Vatten!” säger jag.

Sen lägger jag till:

”Jag vill att du diskar! Nu.”

*laddar för kamp*

2013-05-08 027

”Okey!” säger Minsting och går och ställer sej vid diskhon och börjar diska.

Eeeeeeeh……

QUE!?!?

 

(…..eller vad man nu säger på spanska…)

 

 

Jag minns KÄNSLAN…. /erviluca

Postat den

…av att inte VÅGA smaka på ny och konstig mat.

…av att smaka på ny och konstig mat och tycka den var ÄCKLIG!

…av rädsla över att jag skulle KRÄKAS av maten (som kanske var äcklig).

Jag förstår KÄNSLAN, för jag minns den, och därför har jag förstått mina barn om dom tittat på maten med SKRÄCK i blicken, som om maten skulle kunna ÖVERFALLA honom och ÄTA UPP honom!

Jag har haft ETT sånt barn: Äldste Sonen. Han såg ut så när ny mat presenterades, och han kunde STENVÄGRA att ens smaka! Numera förstår jag ju också KÄNSLAN som en förälder kan ha när barnet VÄGRAR smaka.

Jag har också haft ett barn (Storing) som NYFIKET tittat på ny mat, nästan dreglandes över att få SMAKA – direkt! Och ibland efter smakningen, en förvånad min – ”äckligt?!??” – och sen smaka igen för att ”det-kan-inte-vara-sant: FINNS-det-ÄCKLIG-mat!?!”.

FA SCI NE RAN DE!!

Två barn har varit lite mittemellan: Ibland har dom smakat, ibland inte. Jag har egentligen inte brytt mej. Ville dom inte smaka slapp dom, och ville dom smaka så smakade dom.

Det var jobbigt att ha ett barn som var RÄDD för nya smaker, men jag kunde förstå det eftersom jag MINNS hur det var (eftersom jag var sån själv)….

….och det var jättekul att ha ett barn som ÄLSKADE nästan all mat, och som var NYFIKEN och INTRESSERAD av nya smaker (eftersom man blir lite mallig och kan skryta med: ”Han äter ALLT!!”….som om det vore MIN förtjänst).

Det var ABSOLUT INTE det här jag skulle skriva om idag. ABSOLUT INTE! Jag förstår mej inte på mina fingrar ibland….

Men nu blev det det här. Så det är väl bara att ”gilla läget”.

Jag tror jag just nu lever i en slags ”GILLA-LÄGET-period”. För det är mycket i mitt liv som kräver att jag ”gillar läget” . Fast jag inte gör det. Egentligen. Just nu åker jag mest bara med, utan att ta några direkta initiativ. Eller säga ifrån. Som ett riktigt ”mähä”, faktiskt.

Fast det är kanske bra….

…med tanke på hur otroligt Initiativrik jag varit. Och kanske hoppat på för många tåg….

Man kanske måste ha såna här perioder i sitt liv också….Sega, tröga, långsamma, initiativlösa….

Pruttiga!

😉

 

…och kanske lite sköna.

 

 

 

Skulle VI KVINNOR vara svåra?! /erviluca

Postat den

Ha! säger jag bara.

HA! HA! HA!

En del kvinnor är säkert svåra och knepiga.

Alla som spelar spel är säkert jobbiga, och svåra att förstå….

Men HERREGUD!

Ni män: OBEGRIPLIGA!

Tysta. Svåra. Obegripliga. Förstår inte. Kan inte känna in. Gömmer Helt Normala Känslor. Vågar inte visa. Vågar inte. VILL INTE ge det man vill ha, även när man säger det rätt ut…..

HERREGUD!

Svåra är bara förnamnet.

Nu har jag aldrig provat på en kvinna….

…för TYVÄRR har jag inte såna känslor.

Men OM jag skulle träffa….MEJ!

O M G ! ! !

Jag skulle falla så det bara brakade om det:

Vilken Quinna!!!

Så Spännande! Och Tydlig! Och Ospelig! Och Rolig!  Och Härlig! Och Rättfram! Och Tokig!

Och….

….helt enkelt…

……UNDERBAR!

Jag skulle falla som en fura, och därefter stå kvar som en fura. I Tid och Evighet.

Jag skulle bli kär For ever and ever.

I mej!

Det nästan pirrar i mej när jag skriver det!

Härliga jag!

Synd att jag inte kan kopiera mej!

*suckar*

Men, men….jag får göra det bästa av det.

 

 

Han mumlar OCH ”missar” bussen…/erviluca

Postat den

 

Ååååh, vad skööönt det är att ha så stora barn att dom fixar mornarna nästan själva, håller koll på klockan och piper iväg själva, i tid, på morgonen, tänker jag när jag står i duschen och låter duschens strålar smeka min lekamen…Eftersom en ”Huvudvärks-period” startade igår, är det extra skönt att duscha hett, och låta vattnet mjuka upp stela och värkande nackmuskler (eller vad det är som sitter där och gör ont!).

Efter duschen sätter jag mej i soffan, slänger en blick på klockan – ”08.00” – och konstaterar att Minstings kängor står kvar i hallen. När börjar han idag, tro? tänker jag och går till hans rum.

Han sitter vid datorn. Suprise?!?

Not.

Jag: ”När börjar du idag?”

Minsting: *mummel*

Jag: ”Va?!? Jag hör inte!”

M: *mummel*

J: ”JAG HÖR INTE!  DU MUMLAR!!”

M: ”…vet´nte…”

J: ”VET DU INTE när du börjar?! Näe, du har ju bara gått i 7:an i 7 månader, så det är klart…det måste vara svårt…!” fräser jag irriterat.

M: *mummel*

J: ”Men klockan är 8.00! HUR tänker du ta dej till skolan??”

M: *mummel*

J: ”VA!?!”

Jag håller på att krypa ur skinnet av stress! Jag står inlindad i handduk och med blött hår – så OFÄRDIG så det är inte klokt! – och jag tänker att Minsting har bestämt sej för att Stanna Hemma. Detta gör mej Gaaaalen!

M: ”Jg kn nte”

Jag tyder detta otydliga uttalande till: ”Jag kan inte” och blir ÄNNU MER stressad och irriterad.

J: ”Fåna dej inte! Vaddå – KAN INTE?!?”

M:*mummel*

Alltså: Så här håller vi på fram och tillbaka en lååång stund! Och jag får tre hjärnblödningar och två hjärtstopp under tiden! Iallafall mentala/psykiska. Samt fyra utbränningssyndrom….typ.

Till slut har jag tagit reda på när bussen går, fixat ett SL-kort och puttat iväg Minsting ut genom dörren.

”Slow-motion-Minsting”.

Varför blir dom så ”mumliga” och så ”slow-motioniga” när dom är i tonåren??

Jag pustar ut.

Klär på mej, sminkar mej och klär sen på mej för att gå ut med hundarna.

”Jag måste nog se om Minsting kommit iväg”, tänker jag sen, och går med hundarna till busshållplatsen.

Där står…..Minsting!

Bakom busskuren. Och sparkar i snön.

HerreGuuuud! tänker jag.

 

Fortsättning följer i nästa blogginlägg.

 

 

 

 

 

Slappardag, utan telefon /erviluca

Postat den

Slappardag.

Utan mobil. Har ingen hemtelefon heller.

Och jag tycker det är sköööööööööönt!

Man kan ju nå mej via datorn, om det kniper.

Att vara utan telefon är sköööööööööönt! Ingen KRÄVER att jag ska svara när det ringer. För det ringer inte. Det kan ju inte ringa när jag är telefonlös. Jag önskar jag skulle kunna vara telefonlös for ever! And ever!

Inte under arbetstid, förstås… Men efter arbetstidens slut.

Att vara nå-bar jämt jämt är stressande och jobbigt, tycker jag.

Och att tala i telefon är….boooring. Och stressande.

SMS går bra. Det går fort och KRÄVER inget.

Jag förstår inte hur alla ORKAR vara nåbara jämt jämt och hur alla orkar prata och prata och prata och SMS:a osv JÄMT!?

”Folk” pratar ju JÄMT i telefonen!

Gåendes, ståendes, på bussen, i t-banan, på Roslagsbanan, på vanliga tåget, i bilen, på ICA, på Coop, i kassan på alla affärer, på dejten, i sängen, framför TV:n, på festen vid bordet, på festen på dansgolvet – ÖVERALLT!!!

Why?!?!

Kan man inte umgås med dom som står där, framför en? Kan man inte låta kassörskan få hela ens uppmärksamhet när man betalar? Kan man inte släppa taget om Världen Utanför en liiiiiten liiiiiten stund för att vara där man är i NUET??

Näe, ”folk” kan inte.

Men jag kan.

Och vill.

Och njuter t o m av det!

Tjohoooo, jag är utan telefon!!!

Men jag får en ny den 2 januari igen. Då är jag fast igen.

 

Det finns ingen sanning /erviluca

Postat den

 

Det är den rena skära sanningen – att det inte finns någon sanning. Det kanske är det enda som är sant!

Håll inte på att tjöta på dina barn om Sanningen, för den Finns inte! Det finns bara olika upplevelser – olika sätt att uppleva samma situation.

Det finns Lögner dock. Rena skära lögner. Och vita lögner. Och alla lögner däremellan.

Resten är Upplevelser.

En upplevelse kan inte vara fel. En känsla kan inte heller vara fel. Sen kan man ju ”misstolka” saker, och få ”fel känsla” för att man blir rädd för något som inte var farligt, eller skrattar åt något som är sorgligt och hemskt. Men det är mer misstolkningar eller kanske ”värsta felkopplingen” i hjärnan.

Misstolkningar finns det hur många som helst av! Typ enmiljonfyrahundranittionio saker om dagen, överallt! I hela världen! Varje minut. Typ. Att man misstolkar händelser, samtal, upplevelser, saker man ser, saker man hör…tja…allt! Typ. Och sen handlar det om vad man gör av det.

Om man sprider det Misstolkade budskapet vidare, förstorar det, förminskar det, gör om det, stoppar det etc.

Allt handlar alltså om Information åt olika håll och kanter och hur vi tolkar information. Sitter vi 30 stycken i ett rum och får SAMMA budskap, har vi ändå 30 olika tolkningar. Kanske många liknar varandra och OM man skulle få diskutera igenom (i några timmar) vad budskapet alla fick samtidigt var, KANSKE man skulle kunna enas om det, men det är inte säkert…..

Så EN sak som är säker: DET är INTE lätt att vara människa. Och att kommunicera är svårt.

Bilde å fargelegge å slåss

Otroligt att vi klarar det!

Inte konstigt att vi INTE klarar det (krig olika tyckanden och tänkanden kring hur vi ska leva, med vem och vilka, vad vi ska ha för religion osv)……..

Pust!

Det finns INGEN sanning.

Bara så du vet.