Kategoriarkiv: Uncategorized

Ensam är inte stark? /erviluca

Ensam är inte stark.

Ensam är bara ensam.

Tillsammans är vi starka, men om man inte har något Tillsammans då?

Är man svag då?

Är ensam svag?

Eller är ensam bara ensam?

****************************

Hur skapar man ett Sammanhang om man inte har något?

Hur kliver man in i en Grupp som redan finns?

Hur skapar man ett Höra ihop med De Andra?

Ensam, som är svag, ska alltså vara modig och stark, och våga ta plats i en grupp som redan har ett Tillsammans?

Ensam ska alltså vara stark. Och modig.

Fast ensam är inte stark.

*****************************************

 

Om man sätter sig på en sten och väntar,

kommer Någon då och frågar om man vill vara Tillsammans,

eller måste man kliva ner från sin sten

och leta efter Tillsammanset själv?

**************************************

Och det där med att Minst Ana?

Har det någon tidsgräns?

Kan man ana minst hela sitt liv?

Eller behöver man bara ”Ana Minst”  en kort stund?

Men hur ska man kunna ”minst ana” när hjärtat värker, och ensamheten sliter ut innehållet, och häller ut det i en slaskig pöl på marken och hoppar i det?

Hur?

? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?

 

 

Vill inte /erviluca

 

Vill inte

Kan inte

Orkar inte

När inteviljet

intekanet

inteorket

tagit slut –

vad händer då?

Startar det om då

med

jag vill

jag kan

jag orkar

eller har det tagit helt slut

som Tomma Intet?

 

 

Regniga tankar /erviluca

 

Jag sitter i bilen när det börjar regna. Åskan dundrar och jag ser blixten en bit bort. Det känns lite mysigt sådär. Jag skulle vilja kura ihop mej i en gosig mjuk soffhörna (med en gosig mjuk man…), blunda, lyssna på regnet som smattrar, åskan som dundrar och med nån känslomässig musik i bakgrunden.

Men jag sitter där jag sitter; i en gammal bil utanför Socialtjänstens villa, och väntar på en pappa som snart ska umgås med sina barn en stund, under mina bevakande blickar.

Livet  blir nästan aldrig som man tänkt, och hoppats.

Kanske är det därför det är så viktigt att verkligen NJUTA när Stunden-då-Allt-Klaffar kommer, och det känns/blir RÄTT.

När man är liten tror man att dom Stunderna ska stå på rad, i framtiden…

….och att allt ska bli som man tänker och drömmer om.

Men Icke sa Nicke och Verkligheten!

Verkligheten är lite mer…. Verklig.

🙂

 

 

Konstiga anteckningar….?/erviluca

 

Jag har glömt min almanacka. Jag har en Vanlig Pappersalmanacka där jag skriver koder för vilka jag ska träffa, och vilken tid. Ibland sitter jag och ströritar lite konstiga streck och blommor,  så skriver jag kryss och cirklar utifrån om jag träffat familjen eller inte.

För mej är anteckningarna fullkomligt SJÄLVKLARA. Det är såååå lätt att fatta! Punkt.

Jag har alltså glömt min LIVSVIKTIGA almanacka hemma (och jag BORDE ha alla möten inlagda i almanackan på nätet – i ”kalender” – men det finns många ”borden” här i livet….).

Nåja.

Som TUR är så är Minsting hemma idag. Han är LEDIG. Jag ringer hem och ber honom gå till köket och titta på köksbordet där min almanacka troligen ligger, uppslagen. ”Den har röd utsida”, förklarar jag.

Han hittar den. Nu kommer det Svåra, men jag inser inte hur Svårt det är förrän jag börjar ställa mina frågor:

-”Gå till den 7 juni….och titta där!”

*bläddrar*

-”Det finns ingen 7 juni – bara 6:e och 8:e!”, svarar Minsting

Oj oj oj, tänker jag. Jag minns ju hur det var när jag ringde hem och Mellan skulle hitta något i min almanacka…..Herre Guuuuud!

-”Jo, det finns 7:e juni. Jag skrev ju där igår! Titta igen! Har du verkligen almanackan med RÖTT omslag?”

-”Ja, och det finns ingen 7:e juni!”

-”Jo, det finns det!”

-”Näe……”

*bläddrar*

-”Jo, HÄR är det!”

-”Vad står det högst upp på sidan?” frågar jag.

-” Det står Robert och Robin där!” *låter nöjd*

-”Robin och Robert….?? Näe, jag känner INGEN som heter så….Det KAN INTE stå så! Jag har INTE skrivit Robin och Robert i min almanacka!” förklarar jag och tänker ”VAD tittar han i??”

-”Joo, det står så”, svarar han självsäkert.

-”Men! Står det inte `Mia`högst upp?” för det var ju det namnet jag skrev på den sidan. ”Mia, kl. 9.00″….

-”Jo, längre ner på sidan står det Mia, men Högst Upp står det Robin och Robert. Dom har namnsdag.”

-”Jahaaaaa, men läs vad det står UNDER `Mia`är du snäll…”

-”Eeeeeh….socöverfsöderg!”

-”VA?!”

-”Socöverfsöderg och sen står det 2 tr”.

-”Säg en bokstav i taget, så kanske jag förstår”.

Minsting bokstaverar.

-”Jahaaaaa! Soc Överf Söderg= Socialtjänsten Överföring Södergatan och sen 2 trappor!”.

Han förstår inte mina förkortningar, och var därför det blev så konstigt….

Men när jag lägger på luren (stänger av är det väl snarare) så funderar jag ändå om han har alla bestick i lådan….

…och om hissen går ända upp.

😉

Bilen är lagad – typ /erviluca

lite av varje mars 2013 010

Kudde i bakgrunden

 

Jag har under minst ett halvårs tid kört med ena bakrutan öppen, eftersom den fastnade i halvöppet läge och därefter varken gick att öppna eller stänga. ALLA rutor upphörde fungera precis då – när ena bakrutan fastnade.

Men jag är en sån som ”löser” saker på mitt eget sätt, när det behövs, och så ”kör” jag vidare ett tag till, tills det är omöjligt. Typ.

”Finns det råd så finns det…rön”, eller nåt.

Så jag bullade in en kudde i rutan och så löste jag köldfrågan på detta sätt i vintras. Den frös fast där. Typ. Iallafall tillfälligt. Tills den åkte ut av sej själv någonstans mellan Åkersberga och Sollentuna. Då stoppade jag in en ny kudde. Den ramlade också ut till slut…..

Sen var fönster-kuddarna slut.

Det krävdes alltså Ny Lösning.

Tejp. Rutan tejpades igen med svart tejp.

Under hela den här perioden kunde egentligen ”Vem-som-helst” stjäla bilen, eftersom det bara var att plocka ut kudden/ta bort tejpen, sticka in handen och öppna bilen: ”Varsågod!” liksom.

Men jag tänkte att ”Ingen vill väl stjäla en GAMMAL Volvo?!?”

Och det ville ingen.

Nåja. Fönsterproblemet var inget stort problem, så jag körde vidare.

Mellan sa att bilen såg ut som ”värsta gettobilen”. Men det är nog lite ”getto” över mej, om jag tänker efter….

MEN sen slocknade ena framlampan…och så slocknade belysningen som lyser upp alla grejer och saker inuti. Så tex när jag körde genom en tunnel, och det blev mörkt, kunde jag inte se hur fort jag körde…..

….men det är ju bara att köra lika fort som den framför på ett ungefär. Typ.

I måndags ville den VERKLIGEN inte vara med längre, för då började det lukta plaströk i hela bilen när jag startade. Jag tänkte först att jag skulle hålla andan och köra, men sen tänkte jag lite till, och insåg att jag nog skulle svimma till slut….men då kunde jag ju veva ner fönstret…NOT!

Så jag körde till verkstan. Den låg så nära att jag kunde hålla andan. För plaströk är väl farligt att andas in?

Väl där rabblade jag alla fel bilen hade. Plus att framdäcken såg så konstiga ut. Det såg ut som om det var stora sprickor i dom!

Sen har jag åkt tåg och buss så det bara stänker om det i flera dagar och OJ vilken tid det tagit och OJ vad hjärnan fått arbeta för att förstå varifrån alla bussar och tåg går och vilken hållplats och tid, och hej och hå! Snacka om stress! Fast det var kul att se hur man tar sej till Kista och till Danderyds sjukhus och till alla möjliga platser, kommunalt. Det blev liksom: ”Jahaaaaa! Är det HÄR jag bor!”.

Jag tror jag ska ta mina söner till Kista Centrum inom kort. DÄR är det mysigt! Typ. Vilket Centrum, liksom! Värsta Utomlands inuti, liksom. Kista är härligt! Mycket människor från alla håll och kanter i världen.

Nåja.

IDAG hämtade jag bilen!

Jag tänkte ”kärlekstankar” när jag var på väg för att hämta den: ”Kära lilla bil, vad jag längtat efter dej! Du ska få en härlig dusch och så ska jag städa dej och tvätta dej inuti och jag ska prata snällt med dej och be dej förlåta mej alla mina elaka tankar jag haft om dej ibland, och så ska jag…..”. Typ.

Så stod den där, min fina bajsbruna Volvo, och såg ut att längta efter mej (också), mitt i verkstan.

Verkstadsmannen tittade bekymrat på mej och sa:

”Bråmsbelägen vor micket rostig! Kåm! Do titta!” Jag tittade.

”Eeeeeeh??” Jag såg två metallfyrkanter. ”Jaha??? Jag vet inte hur nya bromsbelägg ser ut”, sa jag ärligt.

”Dåm ska voara så häääär tjoka”, sa mannen och måttade med fingrarna.

”Oj oj oj!” sa jag, för kändes som om det var det jag skulle säga. Och se bekymrad ut också.

Han hade ”bytt glykol” (?) och ”fyllt på med olja” och:

”Titta här! Så dåm se ot!!” sa han och höll upp små saker som han bytt.

”Ja, oj oj oj!” sa jag och hade ingen aaaaning om hur ”dom såg ut”. Dom såg ju ut som dom såg ut. Liksom.

Och sen hade han ”&%¤#=)/%&” med motorn, som ”…forot boara gick po TVO cylindrar!”.

”Oj oj oj!” sa jag med bekymrad min. Igen.

Han gestikulerade och var upprörd över hur trasig bilen varit.

”Oj oj oj!” sa jag igen.

Och så hade han bytt två framdäck för på den ena var det ”en stoooor bobbla” och på det andra var det ”sprickor”.

NU har jag en glad och pigg bil, där fönstrerna går att öppna och stänga på Vänster sida – inte på höger. OM man ska kunna stänga dom på höger sida också måste man ”%¤/&¤%/&%/” och det har jag inte råd med just nu för det skulle kosta 2-3000 kr extra.

Pust!

Nu rullar bilen och är nöjd och glad. Och jag med.

Puh!

Husvakt finnes! /erviluca

Här finns en frivillig husvakt, som kan vakta/bo i ditt/ert hus när du/ni åker på semester i sommar! Jag kan vattna dina blommor och ta in posten, klippa din gräsmatta och se till att inget inbrott sker.

Helst ska huset ligga sådär lite ”bra” så att jag kan njuta lite samtidigt också. Gärna pool, men inget måste. Har du en eller ett par hundar kan jag ta hand om dom också!

Svar lämnas här nedan.

🙂

 

PS. Jag menar allvar. DS

Evert och Gunnar /erviluca

 

Varje gång jag ser Evert och Gunnar komma gående blir jag glad. Jag gillar dom båda. Dom har en så Positiv Energi!

Evert har berättat att Gunnar först bodde tillsammans med hans son, men där blev han illa behandlad av dom andra, stora hundarna. Han är så liten, Gunnar, som en chihuahua ungefär.

Så Gunnar blev lämnad hos pappa Evert. Först tillfälligt….

…men sen blev han kvar.

Jag tänker att det var en Lyckträff – att det var Meningen! För oj vad dom där två trivs ihop! Dom ser ut som ett riktigt Radarpar. Evert med sina plirande, glittriga ögon och Gunnar med sina pigga, busiga ögon. Dom där två har en tyst kommunikation. Ständigt pågående. Fast ibland kommunicerar dom högt också – iallafall Evert. Han översätter Gunnars tankar:

”Han har gått här och undrat om han inte ska träffa någon kompis. Han tycker inte om att gå en hel promenad utan att träffa en kompis, så nu blev han glad när han träffade er. Men nu är han färdig! Han ville bara säga hej.”

Jag vet inte alls hur Everts liv såg ut innan Gunnar flyttade hem till honom, men jag fantiserar om att det var ganska torftigt. En ensamstående man i 85-årsåldern, som han är.

Och sen kom Gunnar!

Gunnar öppnar dörrar för Evert. Alla vill hälsa på lilla söta Gunnar, och prata en liten stund med honom, och Evert.

Jag tror det är STOR KÄRLEK  dom emellan.

Man blir så GLAD när man ser dom.

Det riktigt lyser om radarparet Evert och Gunnar!

 

 

Tänker på alla mammor… /erviluca

Jag tänker ganska ofta på alla dessa mammor i världen som kämpar och sliter, uppoffrar sej och strider – för sej själva, men framförallt för sina barn.

Aldrig någonsin utsätts en pappa för samma påfrestningar som en mamma.

Jag tänker på alla UNGA mammor; alltifrån 13 år (men det finns ju yngre också) och uppåt. Både dom som blir bortgifta tidigt, och får barn väldigt tidigt samt dom som först ofta blir utskällda (för att dom haft sex, trots att dom inte fick/har uppnått rätt ålder) och därefter får straff på straff på straff för att dom blev gravida, och sen ”minsann ska få lära sej”…..

…när det är svårt och jobbigt nog att vänta barn och bli mamma för första gången – speciellt om man är så ung! En ung mamma tvingas mogna mycket fortare än sina jämnåriga kompisar, och blir ofta ofta väldigt ensam.

Och om hon sedan också vill bli älskad….vem vill älska en mamma? En UNG mamma. En 15-20-årig mamma. Unga killar vill ofta inte ha någon annans unge på halsen….

Sen tänker jag på alla kämpande kvinnor i Den Tredje Världen (varför kallas det just Den Tredje?? Vilka länder är Den Första och Den Andra?). Kvinnor som är fattiga, instängda, utsatta….som är ensamma, eller som lever med en aggressiv man, svärmor eller någon/några andra som gör livet till Pest.

Hur orkar dom?

Alla mammor världen över, som inte kan ge sina barn mat, och som  tvingas se dom svälta ihjäl. Alla fattiga kvinnor som föder sina barn ensamma i bushen eller kvinnor som dör när dom ska föda, för att dom är för trånga, eller för att barnet ligger fel eller något annat….och så har dom ingen möjlighet att få någon medicinsk hjälp….

Alla mammor som slitits sönder i underlivet av barnafödslar, alla mammor som omskurits, fött barn, sytts ihop och skurits upp otaliga gånger.

Hur orkar dom?

Alla mammor som fått barn ifrån våldtäkter…..och alla mammor som kämpar med att försörja sina barn och sej själva, där mannen stuckit, inte orkat, inte velat…..

Alla mammor som behandlas som paria eftersom dom fött barn utom äktenskapet….

Alla dessa mammor tänker jag extra mycket på idag, när det är DERAS/VÅRAN dag:

MORS DAG!

 

 

 

Vägs ände /erviluca

 

När man kommit till vägs ände

när vägen tagit slut

och framför finns ett Ingenting

som leder Ingenstans

Ska man då bara stanna

sätta sig ner

vänta

 bara låta tiden gå

i väntan på att en ny väg

ska byggas

ett nytt hopp

ska väckas

ett nytt liv

ska starta

Eller tar det slut där

vid vägs ände?

 

Gammal laptop? /erviluca

Jag är så jävla braa, na na na na na naaa! /erviluca

Min lap-top, som jag spontanköpte för några år sedan,  och som jag använt JÄTTEMYCKET, sjunger på sista versen (tror jag).

Den går så här:

”Nu är det slut på orken – det är dags att somna iiiiin….” (Fredagsmysmelodin).

Jag bönar och beeeer: ”Kämpa lite till! Försök! Kom igen! Upp och hoppa!”

Men den bara suckar tungt, trasslar till alla sidor, rör till det, byter sida och stannar mitt i….

Älskvärd? /erviluca

Den är typ gråhårig, har värk i alla leder, går haltande och suckar tungt. Ibland rusar hjärtat på den.

TYP.

En Laptop lever ju inte så länge av vad jag förstår. Jag vet inte riktigt hur länge, men den här skaffade jag 2009, typ. Är en laptop gammal när den är 4 år?

Eller behöver jag bara ”rensa cockies” eller något annat obegripligt? Ge den lite meducin eller ”uppfräscha the dough” eller nåt sånt?

 

Stackars laptop – den är nog lite misskött. Jag har ju bara skrivit på den, och mailat och sparat bilder och sånt….inte duschat den, fixat den, oljat den och sånt annat viktigt.

Så jag TROR att den sjunger på sista versen.

Men den kanske bara behöver lite uppfräschning….?

Jag ska fråga Äldste Sonen när han kommer hit NÄSTA söndag.