”Pröva!” säger dom /erviluca

Young boy learning on computer

Om man ger ett barn en mekanisk grej, så börjar barnet undersöka grejen – trycker, petar, försöker, ändrar, snurrar, drar, tittar, UNDERSÖKER – och ”vi” vet att många tekniska apparater TÅL att bli undersökta. Dom går för det mesta inte sönder (om man inte tar fram en skruvmejsel och börjar skruva sönder grejen förstås). Barn lär sej genom att UNDERSÖKA och pröva och testa.

Jag minns när färg-TV kom, och fler kanaler och allt sånt. Det var FANTASTISKT, och för min mormor och morfar var det nästan som om ett rymdskepp landade i deras vardagsrum. Dom hade skaffat en FÄRG-TV och hade fått TVÅ kanaler. Det var på den tiden det inte fanns fjärrkontroll, utan MAN GICK FRAM TILL TV:n och bytte kanal genom att trycka på en knapp.

Jag satt framför TV:n med mormor och tittade på något, och alla människor på TV:n var tomatröda i hyn. Jag gick fram till TV:n för att ändra färginställningarna, då mormor tjoade: ”RÖR INTE TV:N!!”.

”Men människorna är ju alldeles RÖDA. Jag tänkte ändra färginställningarna…”, sa jag – typ. Jag minns givetvis inte ordagrant eftersom det här var ”för hundra år sedan”, men på ett ungefär.

”DU FÅR INTE RÖRA NÅGONTING PÅ TV:N!” deklarerade mormor MYCKET bestämt, så det var bara för mej att backa och fortsätta titta på tomat-människorna. INGEN fick röra mormor och morfars TV-apparat. Den kunde gå sönder.

När jag var hos min mamma häromdagen, hade hon köpt ny TV-box för ”mycket pengar”. Den var färdig-inställd. Jag råkade stänga av TV:n på ”fel sätt”, vilket innebar att mamma dagen därpå inte kunde sätta på TV:n på samma sätt som hon gjort förut. Detta gjorde henne mycket bekymrad och trots att vi fick på TV:n och allt blev som ”från början”, så rynkade hon pannan i djupa veck och förmedlade tydligt att det INTE var okey att göra på något annat sätt än att trycka på Rätt Knapp i Rätt Ordning. Annars kunde hela apparaten förstöras.

Utplånas, liksom. Möjligen explodera, med tanke på hennes bekymmersgrad. Typ.

Jag både förstår den där ”rädslan” för att ”förstöra” och inte. Jag vet att man inte kan förstöra en apparat genom att trycka på olika knappar. Eller, det borde i alla fall inte gå. Och jag VET att de inte kan explodera (…eller kan den det…? Who knows for sure?!).

Men ändå är det som om jag lyckas med det ÄNDÅ!

”Pröva dej fram!” säger folk glatt när man fått en ny mobil eller en dator. ”Okey”, tänker man (jag) och gör det.

Grejen är bara att när man/jag ”prövar sej fram” glömmer man bort hur man kom Till Det Rätta Stället, för vägen dit var så lång, och trixig, och sen vet man inte hur man tog sej dit, eller hur man tar sej tillbaka. Eller nåt. Och så dyker det upp små rutor här och där, som ser Viktiga ut och som säger att man ska ”uppdatera” och såna saker, och då är det som om man ska veta vilka saker man MÅSTE uppdatera och vilka saker man bara ska trycka bort.

Människor tycks FÖDAS med den kunskapen eftersom ”folk” liksom suckar när man uppdaterat fel saker, och säger ”Men den rutan ska du bara klicka bort! FÖRSTÅS! Det stod ju på din navelsträng i magen innan du föddes!!” Typ – verkar det som på deras sätt att säga det…Men på min navelsträng stod det…NADA!

Jag hittar inte tillbaka till Det Viktiga Stället i min dator, och ber om hjälp. Min chef sätter sej vid min dator och klickar och trixar och ”förstår inte vad som hänt” och ”vad har du gjort??” och ”varför kommer man inte fram här?” osv. Och tydligen har jag gjort något, och klickat på något och uppdaterat något (eller nåt sånt) som gjort att min dator är på ett Helt Annat Ställe i Cyberspace än den ska vara. ”Kom tillbaka!” liksom. Men hur?

Jag vet inte hur den hamnade där, även om det var jag som tog dit den. Liksom. ”Du är Väldigt Kreativ!” säger min chef glatt och säger att hela datorn måste ”om-bluttan-blättan-grejs”.

Barn klickar sej fram och LÄR SEJ. Varför gör inte jag det? Varför trasslar jag bara in mej mer och mer? Och varför hittar jag inte ut igen?

Navelsträngen förstås! För gammal. Född på 50-talet. Då fanns inte…navelsträngar färdigmonterade data-hjärnor…Typ.

Nu verkar det som om jag har raderat allt jag kört sedan den 7 augusti med ”min” Volvo, fast jag egentligen försökte komma till startpunkten för att klicka i om det var privata resor eller resor i jobbet? Hur jag gjorde det? Vet inte. Sorry. Men informationen är plötsligt borta. Cheferna visade mej häromdagen hur man klickade i små cirklar ”Privat” eller ”Arbete” – lätt som en plätt. Jag gjorde det, och sen kunde jag inte ”rullar vidare” på nästa sida, typ, och då…… *raderat*

Pust.

Snart kommer min chef att ångra att han anställde mej….

…om han inte redan gjort det.

Grejen är alltså den att det verkar som om man KAN förstöra tekniska apparater genom att ”undersöka” och ”testa sej fram”….och man BÖR vara ”försiktig och lite respektfull” och kanske t o m ”rädd”. I alla fall om man är av en något äldre årgång.

Detta gäller dock inte barn och ungdomar, av någon underlig anledning! Väldigt orättvist! 😦

Jag förstår ingenting!

Och jag vågar inte berätta att all data om hur långt och vart jag kört med min Volvo sedan den 7 augusti tycks vara borta…I alla fall inte idag.

Känner mej lite trött och har huvudvärk, nämligen…

😛