Känslor kan ändras snabbt. I morse: Bra. Lunchtid: Bra. Nu: ARG. Om en timme: Troligen bra.
Det är för mycket på en gång. Det blir som om allt trängs i en liten box inuti och ska sorteras, och fixas, samtidigt och ordningsamt och vettig av mej. Bara mej. Och det känns som om jag slits itu.
Jag måste vara och finnas för alla.
Jag känner mej som en 3-åring och vill skrika ”Jag vill inte!” och stampa med fötterna i golvet. Och sen vill jag bara lägga mej ner och blunda och låta någon annan fixa och bestämma. Fast en del grejer VILL jag. Men saken är den, att när man är vuxen handlar det inte bara om ens egen vilja och ens egna känslor. Typ nästan aldrig. Eller nåt.
Eller?
”Lyssna på din intuition”.
Okey, då vet jag.
Jag vet vad jag VILL och jag vet vad min intuition säger, men både känslorna och intuitionen säger DET ENA och Luther säger det andra.
Inte bara Luther, för den delen….
”Nnnnnngggghaaaaaaaa!”
BOM! PANG!
Nu exploderade jag.
Nej, jag INPLODERADE! IMPLODERADE! Hur stavar man?
Pust!
