RSS Flöde

Dagsarkiv: 17 september, 2015

90 200 /erviluca

telia2000

 

Riiiiiing, riiiiiiing, riiiiiing: ”Välkommen till Telia – for English press 8….Beskriv vad du vill ha hjälp med så kopplar jag fram dej…” säger en vänlig röst….

Jag bah: ”Eeeeeeeh, va?!?”

”….du kan också välja att knappa dig fram, tryck 1 för att…..”

Jag trycker 1 eller om det var 2 – det som jag tycker verkar ligga närmast det jag vill…typ.

”….tryck 1 för stabilt engagemang och 2 för nobelt avangemang och tryck 3 för snabela och tryck 4 för…..”

Jag bah….trycker! Jag vet inte om jag har ett fast eller jordat eller stabilt eller……

”….tryck 1 om du heter Örjan, tryck 2 om du har svarta skor, tryck 3 om du har ont i magen…”

Typ.

teliagrej

Jag chansar lite. Igen.

Måste det vara så jävla noga!? Kan man bara inte få prata med någon på TELIA, liksom??

”Ditt samtal är placerat i kö, du är nummer 18 i kön, väntetiden är beräknad till 13 minuter”.

Så jag väntar, och väntar, och väntar….och går under tiden. Promenerar. I skogen.

Till slut är jag nummer 1. Jippi! Jag orkade vänta! Give me five!

sladdar och grejer

”Hej, det är Jenny Alvarsson på Telia, vad kan jag hjälpa dej med?” säger en vänlig röst. Jag berättar mitt problem. Hon frågar om jag har fast anslutning, eller vad det heter, eller trådlös.

”Jag vet inte”, svarar jag. Det är ju sladdar och grejer och ett par boxar….Näe, jag vet inte. Dom ser väldigt fasta ut. Hon ber om mitt personnummer och får det. Hon konstaterar att det inte är fast utan löst (?), nej jag minns inte! Ja, jag VEEEET – jag ÄR tappad bakom en vagn. Flera gånger!

”Jag kopplar dej vidare till avdelningen för lösa abonnemang (eller vad det var)”, säger Jenny vänligt.

bredband

”Hej, det är Anna Karlsson på Telia, vad kan jag hjälpa dej med?” Jag berättar återigen mitt problem, varvid Anna ställer lite frågor. Jag svarar så gott jag kan och så vill hon ha mitt personnummer. Hon får det. Återigen är det fel ställe jag kommit till för jag ska vidare till blättan blättan bläh! Anna kopplar mej vidare.

”Hej, det är Tobias Andersson, vad kan jag hjälpa dej med?”

Jag drar hela fadderuttan igen och säger att jag hoppas att jag nu kommer att få hjälp eftersom han är den tredje jag pratar med. Alla är väldigt vänliga och trevliga men ingen har hand om just den lilla detaljen som jag vill ha hjälp med, tydligen.

sladd

Tobias ställer lite frågor. Jag svarar så gott jag kan. Sen vill han ha mitt personnummer. Sen säger han att det är inte han som har hand om just dom grejerna och sakerna utan det är Någon Annan och nu ska han koppla mej vidare! Wohoooo! Jippi! Just vad jag önskade!

”Hej, det är Bettan Jönsson, vad kan jag hjälpa dej med?”

Fadderittanfittan och fadderullanlej. säger jag.

Och så får jag hjälp. Typ.

Slut.

Annonser

Ett Tidsdokument (eller tids-skutt) /erviluca

gamla brev

 

1957 till 1991 brevväxlade mamma med sin kompis, Lilian, i USA. Dom träffades på Sophiahemmet, blev bästisar, men sedan träffade Lilian en amerikansk snubbe och flyttade till USA. Därefter brevväxlade dom. För något halvår sedan skickade Lilian alla mammas brev till Lilsis. Varför hon skickade dom till henne, och inte till mamma, vet jag inte, men så blev det.

När Lilsis kom förrförra veckan för att hälsa på här i Sverige, och ta hand om mamma ett tag, hade hon med sej breven. När jag kom till Sala förra veckan frågade jag mamma om hon läst breven. ”Ja”, sa hon sådär lite halvengagerat. Inte konstigt att hon var ”lite halvengagerad” kanske, eftersom hon mår så himla dåligt nuförtiden.

gammalt brev

Jag var jättenyfiken på breven och frågade mamma om jag fick läsa dom, och om hon ville att jag skulle läsa dom högt. Det ville hon. Så jag började läsa, och läsa, och läsa….

Jag, 50+-årig dotter läser alltså brev för sin mamma 80+, som hon skrev till sin kompis, när hon var ca 22 år och uppåt…. Fascinerande! Det blir liksom ett litet ”tidshopp” på något vis.

brev 1

 

Mamma, 22-23 år beskriver i breven hur hon känner det inför att min storasyster ska födas, och sedan berättar hon om hur det är och känns efter Storsis födelse och hennes första år. Hon berättar också lite om pappa, som alltså då är en ”liten skitkorv” – näe, hon skriver inte så, men jag tänker att han bara var 21 år när mamma blev gravid, och 22 år när Storsis föddes! Oj oj oj, vilken liten skitkorv! Vad kunde dom om Livet egentligen, dessa småskruttar och småskruttor?!

brev 3

 

Pappa gick på Tekniska Högskolan och mamma var hemma med barnen, pluggade vidare på Sophiahemmet och fortsatte sedan ta hand om barn och hem. Pappa pluggade, spelade bridge och var mycket borta, vad jag förstår. Han levde liksom något slags ungkarlsliv på sidan om mamma och barnen.

Så föds jag! En glad skit, tydligen, som är ”lätt” och ”oftast glad”. Ett tag heter jag bara ”Lillan” och sedan blir det Anna ett tag och sen Eva. När mamma och pappa berättade om sina namnfunderingar för mej när jag var ung, sa dom att jag nästan fick heta Helena, vilket jag alltså alltid trott, men här har vi SANNINGEN: Jag höll på att bli en Anna eller en Eva!!

namn

Puh, vad jag är glad att dom ändrade sej. Jag är sååå nöjd med mitt namn och har alltid varit! Tack för det!

Sen har jag inte kommit längre. När jag slutade läsa var jag alldeles ny här på jorden….

Spännande fortsättning i nästa brev!