Dagsarkiv: 3 september, 2015

Ska det vara så här?

Att Vissa människor är så elaka mot Andra människor, att Andra människor måste fly??

Ska det vara så här?

Att Ett gäng människor driver ett Annat gäng människor  ut ur sitt eget land, så att dom under flykten skadas både fysiskt och psykiskt, och så att en del till och med dör!?

Ska det vara så?

Är det mänskligt?

Är det mänskligt att ett gäng människor flyr från ett annat gäng människor, och när dom kommer till gränsen där ytterligare ett gäng människor bor och lever, stoppas bara för att dom inte föddes på Andra Sidan av gränsen?

Och om dom tar sej vidare till Andra Sidan Gränsen, har dom ytterligare X antal gränser att passera innan dom kan stanna, och vid varje gräns är det människor som står, med eller utan vapen och taggtråd, och skriker: ”STOPP!”

Ska det vara så att bara Vissa Utvalda får leva vidare, medan andra helt enkelt får gå under – fysiskt eller psykiskt?

Ska det vara så att ju Rikare Land och ju färre människor som bor i landet, desto färre vill dom människorna ta emot ”Dom där som är Annorlunda”?

”Dom får väl liksom skylla sej själva att dom föddes och bodde i det landet. Liksom. Eller nåt. Vårt stora fria land kan liksom bli fullt. Eller nåt. Eller så kan dom där ta över. Typ. Man måste passa sej.” Eller nåt.

”Är dom Människor?? Människor som vi, i vårt land?? Näe, dom är inte som vi – dom pratar ju inte samma språk! Och så har dom så konstiga kläder.”

Ska det vara så?

Ska det vara så att halva jordens befolkning ska dö ut och vi Starka Friska Rika ska liksom bli kvar. Ensamma. Med våra pengar, stora landområden och blå ögon….?

Ska det vara så?

Är vi liksom bättre? Eller har vi bara haft tur?

Vad är det som gör att dom rikaste familjerna i Danderyd, med sina stora villor och tomter, verkligen INTE kan ta emot flyktingar alls, medan familjerna i lägenheter i Norberg kan ta emot flera stycken??

Jag förstår inte.

Och så undrar jag vad vi, här i vårt rika och bekväma ”sitta-i-soffan-och-fisa-liv”, kan göra för att människorna som bor i Dom Andra Länderna Där man inte kan bo kvar, ska göra för att hjälpa dom DÄR att få/kunna bo kvar?

Eller är det meningen att vi bara ska sitta och se på när Dom Elaka slaktar och bombar dom som inte orkar fly, och sen stoppa dom som orkar och kan fly?

Eller vad?

Jag trodde att ”vara mänsklig” betydde att vara empatisk och inkännande, men jag hade nog fel….

Du som har följt mej här vet att det varit rätt mycket på sista tiden, för mej. Många positiva saker, men också lite ”glapp i kontakterna/turen”, eller hur man ska uttrycka sej.

Både mycket härliga och positiva saker, men också en hel del ”spring in i väggen” – eller rätt ner i diket – om man säger skriver så.

Nåja.

Med spricka i ett (eller flera?) revben, samt ett par sprickor i knät (och allehanda andra krämpor som kom till vid båda fallen, som jag inte ens orkat nämna…) bestämde jag mej häromdagen att jag skulle tillbaka till jobbet. Jag älskar mitt nya jobb, och alla härliga kollegor, och det är ju faktiskt huvudet jag jobbar med mest, och inte benen, vilket gör att det går att jobba med trasigt ben.

Jag inledde med att vara med på After Work igår kväll med kollegorna! Det var jättetrevligt och kul! Det är verkligen ett härligt gäng!

Benet var lite trött´t och värkte lite, eftersom jag gick mer igår än jag gjort på en vecka, och eftersom jag häromdagen undrade om jag ens var skadad (!) – eftersom det INTE gjorde ont alls  tillfällig – och testade det genom att kliva hårdare på benet…..behövde  igår i alla fall inte bekymra mej över om jag verkligen var skadad, eller inte.

Vet. Knäppt.

Jag körde bilen dit och den sista biten, gjorde gasningen ONT (i benet)! Shit! Jag vill inte det. Jag vill inte bli stående på en trottoar i Korpilombolo! Vad jag nu ska dit och göra. Jag vill kunna köra bil!! Annars blir det ju längre sjukskrivning! Jag kan ju inte besöka familjehem….jo, det kanske jag kan….om någon annan kör. Såja. Då var det löst.

I alla fall så skulle vi till en restaurang/pub och äta mat och jag körde ner i garaget UNDER restaurangen och parkerade där. Hittade ett kontokort (som jag idag skickade till den som tappat det – var så god!) där, betalade för mej och haltade iväg till puben. Trappor + trappor + trappor. Sen en trappa till, men jag börjar få hyfs på att gå i trappor med krycka.

Kvällen var jättetrevlig. Alla är så vänliga och öppna.

Vid 21 var jag rätt trött. Tackade för mej, och haltade iväg mot garaget: ”Var går man in?” Liksom. Dörren bredvid garageporten var låst. Alla dörrar var låsta. Tittade på skylten ovanför garaget och såg att det var ”öppet kl. 07.00 – 20.00”.

Jag bah: ”TA BORT MEJ HÄRIFRÅN!! Lyft upp mej till ett rymdskepp och kör mej till en annan planet! RÄDDA MEJ FRÅN MEJ! Skicka ner en blixt och förgör mej! JAG ORKAR INTE!!”

Sen: ”Jävla garage-djävul-fan!! Hur faan kan man ha ett garage under en pub och stänga garaget klockan 20.00!?!” och ”Varför saaaaa ingen att garaget stängde klockan 20.00??” och ”Varför stänger man ett garage klockan 20? Det borde vara straffbart!”

Med ilskan och frustrationen pyrande ur öronen ringde jag till det nummer som stod på en skylt bredvid garaget. Först var det dom sedvanliga: ”Om du har parkerat fel tryck 1, om du vill prata med en som står till vänster om den högra akribaraten tryck 2, om du vill ha kontakt med en garagemaskrober tryck 3….” så att jag blev helt snurrig och fick börja om: ”Vad faan säger hon??”. Liksom. Jag tryckte 11, för jag ryckte till. Hamnade fel. Sen tryckte jag 1, eller om det var 2….och kom fram till en trevlig tjej som sa att deras företag slutat ha det garaget och hon visste inte vem det var som tagit över det. Hon föreslog att jag skulle ringa Securitas. Det gjorde jag. Där svarade ytterligare en trevlig tjej, och hon sa att hon kunde KANSKE hjälpa mej men att det ”skulle kosta”…..

Under tiden haltade jag fram och tillbaka utanför garaget, i ren frustration, och tankarna gick vad jag skulle göra om INGEN kunde hjälpa mej: ”Ska jag be någon av kollegorna skjutsa mej ”hem” (vandrarhemmet)?” ….fast dom e ju berusade hela bunten….”Eller ska jag sova  här,  utanför, på gatan? Det kan väl  inte vara så svårt…” (Ja, jag VET, jag är lite knäpp! Men vafaan – det finns ju uteliggare och för mej skulle det bara vara EN natt!”….Ringa taxi? Vem ska betala? Inte jag! Har inga pengar. As usual. Det tar ett tag innan jag kommer ikapp….och det taget har inte gått än.

Så såg jag en kille som höll på att stänga på ICA ovanför garaget! Jag hastade dit (hasta= halta fort). ”Kan du hjälpa mej så att jag kan komma ner i garaget?” frågade jag vänligt. Han tittade på mej, och KUNDE ha sagt:

”Nej, garaget stänger klockan 20.00. Jag får inte släppa in någon där efter den tiden. Det står i reglerna/lagarna/paragraferna och jag kan bli ersättningsskyldig….” blättan blättan bläh!

Men så sa han inte! Han sa:

”Ja.”

Hallelujah! Jag tackade och tackade och haltade ner i garaget, tog min bil och åkte ”hem” (bort).

Och fyfaan vilken resa det var hem (bort): Jag HATAR att köra i mörkret, och speciellt när det regnar! Jag SER ju inget!! Hur GÖR folk?? Jag körde i 60 på 90-vägen och folk blev säkert jätteirriterade, men hellre det än att jag kör ner i diket!

Väl i rummet, översköljdes jag av saknad efter mina hundar: Jag är EEEEENSAM – på riktigt! ”Fioooooona! Kom hiiiit! Jag vill pussa på dej!! Milton! Lägg dej här bredvid mej och var min sängvärmare, som du brukar!”

Jag ville gråta en skvätt, men det är torka på den fronten. Jag har försökt flera gånger sista tiden: Inte en tår kommer.

Jag tror kroppen spar, till ett Bättre Tillfälle.

Eller nåt.