Jag är alldeles för kan-själv-ig. Jag har varit sådan sedan jag var barn: ”KAN SJÄLV!” vrålade jag redan som 2-åring. Och oj vad jag har kunnat själv.
Jag kan verkligen själv! Man kan säga att det är en kunskap jag kan. Är det en kunskap?
Därför börja träna på att INTE kunna själv, det vill säga intala mej att jag INTE kan, utan att jag måste/borde be om hjälp/fråga någon. DET är jättesvårt! Fifaan vad svårt!
Jag behöver lära mej att visa mej svag och sårbar samt att be om hjälp.
Men oj vad det tar emot. En del har det liksom i sina gener och ber om hjälp och är svaga hela tiden och kan ingenting själva. Jag borde lära mej av dom.
Men FY vad det tar emot att be om hjälp! Och fy vad jobbigt det är att bestämma sej för att inte kunna själv, för jag tycker ju någonstans att jag KAN själv – även när jag inte kan. Eller så skiter jag i det. Att göra det alls, alltså. ”Det går bra ändå”, liksom. Bara för att slippa be om hjälp.
Jag behöver KBT i att be om hjälp:
Steg 1: TÄNK TANKEN att be om hjälp. Landa i tanken.
Steg 2: Bestäm VEM eller vilka du ska be om hjälp.
Steg 3: Be om hjälp. Om svaret blir ”nej” – börja om på steg 1.
Typ så.
Det ska jag göra.
I morgon.
Eller någon annan dag.
Tills dess gör jag själv.
erviluca #mammatillfyrakillar 
Jag känner till det där. Men jag fick lära om! När jag fick min ryggmärgsskada var det vissa saker som måste göras och jag verkligen inte kunde. Fast visst försökte jag många gånger ändå. Och det blev kaos!
GillaGilla
Ja, eftersom jag måste lära mig att be om hjälp, så kommer jag väl att bli handikappad helt för att det är MENINGEN att jag ska lära mej, eller nåt sånt…
GillaGilla
Nja, det finns vissa saker som jag glatt ber om hjälp med, framför allt då det handlar om bilen där jag är totalt handikappad. Jag kan tanka och inget mer (och inte har jag någon lust att lära mig heller!)
GillaGilla
När jag hade bil kunde jag t o m då ha svårt att be om hjälp…fast jag inget kan om bilar och inte borde ens försöka, och faktiskt inte vill heller…Det är enklare att inte ha någon bil alls!
GillaGilla
Jag är precis likadan. Det känns liksom som ett nederlag att behöva be någon om hjälp. Jag har bättrat mig lite med åren – nuförtiden finns det några väl valda människor som jag kan be om hjälp men det är inte många.
GillaGilla
Jag vet inte om det är ett nederlag för mej, utan mer….att jag verkligen TROR att jag kan själv, eller att jag inte orkar med att vänta på att någon ska ta sej för att komma och hjälpa ELLER att dom säger ”NEJ!” för det klarar jag inte!
GillaGilla