RSS Flöde

Snölek anno 1970 /erviluca

Postat den

 

Snön har vräkt ner, and I love it, och det dyker upp minnen från mellanstadietiden:

Jag älskade när det kom snö, för då kunde man åka pulka och skidor och leka Herre-på-täppan och jaga varandra och kasta snöboll och göra snögubbar och och och…

….och vilka snöhyddor vi gjorde!

Eller var det bara en?
Nåja.

 vintern 1969 001

Jag och min lillasyster 1969.

På den tiden hade vi tjejer på oss kalasbyxor (ja, så hette det), och killarna hade långkalsonger, och skidbyxor utanpå (ofta med hällor under fötterna för att byxorna skulle stanna nere), raggsockor och läderstövlar. Och så hade vi jackor förstås, av olika kvalité och sorter. Täckbyxor var inte uppfunna.

Snowball (Pic:Getty Images)

Jag minns att jag både var orolig och förväntansfull när jag gick till skolan, speciellt dom dagar då det var kramsnö, för jag visste att killarna skulle kasta snöboll. En del killar kastade på ett bra sätt, men andra gjorde isbollar och kastade stenhårt så att det gjorde ont (!).

Samma sak var det med att pula (= mula, eller vad det kan heta där du bor..?) – en del förstod hur man skulle göra, andra inte.

 Illustration: Ladislav Kosa (Bilden är beskuren)

Bosse, Mimmi (ja, vi kallade honom det – varför vet jag inte), Domberg och Jocke pulade på ett bra sätt. Dom förstod att man skulle vara försiktig och att det liksom bara var på lek. Att jagas av dom var roligt. Men när Nutte och Melle skulle pula blev det inte bra alls. Då blev det liksom allvar. Dom var så hårdhänta.

Another winter storm for Maine and New Brunswick

Jag minns en gång när Nutte (ja, han kallades så) tryckte ner mej i snön så hårt så att jag tappade andan och sen pulade han mej så att jag fick ont på kinderna. Jag blev arg och fick tårar i ögonen och ville inte vara med längre. Nutte förstod ingenting för varför blev jag arg när han pulade och inte när Domberg gjorde det? ”Du kan ju inte göra så hårt, fattaruväl?!” fräste jag.

Men han fattade inte grejen. Inte Melle heller. Dom fortsatte göra hårda isbollar och kasta hårt, så att det gjorde ont, och pulade hårt.

Sen var det det där med Herrepåtäppan. Det var jättekul, när ”rätt barn” var med. Vissa visste hur man knuffade lagom och att det skulle vara roligt och på lek. För andra blev det Allvar, och dom knuffades för hårt och blev arga. Dom var det inte kul att leka med. Melle knuffades skithårt. Nutte med. Dom kunde ta tag i en och kasta en nerför snökullen skithårt. Då slutade det nästan alltid med att någon grät och så gick dom till fröken, och så förbjöds både Herrepåtäppan-lek, snöbollskastning och pulning.

Jag gillade inte när lärarna bestämde att man INTE fick göra något av det där, och samtidigt var det skönt att slippa vara orolig för att någon skulle kasta en isboll på en….

….fast det gjorde dom ju ändå.

 

 

 

Annonser

Om erviluca

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar, familjeterapeut och Barnombud. Allt i en och samma kropp.

»

  1. Ann Hammarström

    Många minnen finns det……..en del bra en del mindre bra!

    Gilla

    Svara
  2. Ja, fast det gjorde de ju ändå.

    Gilla

    Svara
  3. Visst är det kul med alla de där minnena, och visst är det fascinerande att tänka tillbaka, för det var ju alltid massor av snö hela vintrarna, för att inte prata om att det alltid var sol hela somrarna…eller hur det nu var…;)
    Ha en bra helg!

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: