Kategoriarkiv: Uncategorized

Kossorna tuggar tuggummi /erviluca

 

Vi står båda och tittar på kossorna. Dom ser nöjda ut. Ligger och tuggar.

– ”Kossojna tuggaj tuggummi”, förklarar hon för mej. Hon ser bestämd ut så det är väl bara att hålla med, tänker jag, så jag säger:

-”Mhmmmm? Var får dom tag på sina tuggummin då?” frågar jag nyfiket.

-”Bonden söpej dom”, förklarar hon för mej.

Det är en sån här liten härlig människa i treårsåldern, som nog vet, och kan, typ ALLT!

-”Det är nog väldigt stora tuggummin då?” säger jag.

-”Ja, dom e jättestoja!” säger hon och måttar med händerna STORT.

-”Oj!” säger jag.

-”Så kan dom vissla också,” förklarar hon sen.

-”Vilka? Kossorna? Kan dom vissla?”

-”Aaa, fast inte näj mänsojna höj. Baja näj mänsojna sovej”. Hon ser väldigt viktig ut – hon som kan så mycket.

-”Jaha. Är dom lite blyga, kossorna?”

-”Näe, men dom fåj inte vissla näj vi sej”. förklarar hon.

-”Nähä. Vem har bestämt det?” frågar jag.

-”Bonden föståss!” säger hon och suckar åt min dumhet.

-”Kan du vissla?” frågar jag henne, men får inget svar för hennes mamma ropar, och hon skuttar iväg i sina blåa ”cykelbyxor” och en t-shirt med en drake på.

-”Hejdå!” ropar jag.

Hon bara skuttar vidare. Hennes mamma står där, en bit bort, och joxar med ett litet syskon i en vagn… Jag skulle vilja dela med mej av den här underbara pratstunden med flickans mamma, men hon ser så stressad ut, ropar på Den Kloka Flickan att skynda sig, har en mobil i örat och rättar till något på lillasyskonet som verkar irriterad och ser ut att brista ut i storgråt närsomhelst….

…så jag avstår.

Och låter er få veta dessa viktiga fakta om kossor istället.

 

Första dagen efter semestern… /erviluca

…är alltid TUNG.

Kvällen innan inser man att det är slut. Livet är slut. Näerå, men semestern och ledigheten är slut, nästan forever and ever! Fast så är det ju inte, förstås. Men det känns lite så.

Man går till jobbet med TUNGA steg, för nu börjar ALLVARET igen: ”Plikten  kallar”, typ.

Nu ska jag förtjäna mitt leverbröd igen, och Ansvaret vilar tungt på mina myggbitna axlar.

Lite så.

Tungt!

Och trött är man. Ja, ”alla” är trötta. Så ÄR det.

Man (ja, typ ALLA) har nästan vänt på dygnet helt och plötsligt ska man upp kl 6.00 på morgonen fast man (ja, typ ALLA) sovit till 11-12 på dagarna i flera veckor.

Ögonen VILL INTE öppna sej när mobilen spelar sin truddelutt, och hundarna öppnar bara VARSITT öga och kikar förvånat, och irriterat, på mej: ”Stör-oss-inte-mitt-i-natten!!!” ser det ut som om ögonen säger. Sen stänger dom igen sina ögon igen och snarkar vidare, medan jag kör ”värsta racet”, som brukligt är vanliga vardagsmornar.

Dagen går och det behövs inte mer än EN dag på jobbet, så är allt som vanligt igen, men just den här Första Dagen efter semestern är Speciellt….trött.

När klockan nu närmar sej 16 har jag all möda i världen med att hålla ögonen öppna. Jag får skriva en massa trams-bloggar för att inte falla över skrivbordet i någon slags sov-koma.

Fast jag orkar inte det heller. Det bästa är om jag ställer mej upp och Gör Något. Typ, städar skrivbordet. Men det gjorde jag INNAN semestern, så det är inte stökigt…..

…men jag kan ju möblera om lite på skrivbordet en stund…

…bara för att händerna ska få arbeta lite så att jag inte somn…….zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Leksandveckan /erviluca

”Vår” stuga.

Jag var Helt Fascinerad av Att Vi Kom Fram! Faktiskt. Jag trodde bilen skulle falla samman låååååååååångt innan vi nått Målet! Hur jag tänkt lösa det? Tja, såsom jag alltid löser Problem, som dyker upp: På. Något. Sätt.

Inuti.

Tre rum, två tvåvåningssängar, en enkelsäng, en utsliten hörnsoffa, en liten tjock-tv med ca fyra kanaler och ett pentry. Ungefär sådär som en stuga brukar se ut och vara i ”medelsvenssonklass”.

Jo, det fanns ju större och lyxigare stugor också, som vi avundsjukt stirrade på och undrade vilka som hade råd att bo där. Genast satte Drömmar om Framtiden in för sönerna + kusinen:

Givetvis ska dom alla bli ”rika”. Storing inser att det innebär slit med skola och utbildning och att han måste jobba i sitt anletes svett för att få till det. Dom andra tre hoppas mer på ”räkmackegrejen”. Hur dom ska få till det, vet dom inte riktigt, bara ATT det kommer att ske: Dom kommer att bli RIKA.

Kanske någon av dom då kommer att kunna betala en lyxresa Någonstans för mej….drömmer jag….

På Sommarlandets första dag sken solen och det blev en hel del ACTION!

Jag tänkrw att jag skulle vänta och se….till senare i veckan…för att se vad jag vågade mej på, att åka…eller så tänkte jag skylla på ”åldern” eller ”skört skelett” eller nåt, för att slippa….

…fast dom tjatade inte på mej. Dom hade ju VARANDRA! Dom hade VARANDRA så mycket att dom glömde bort sin kära lilla mor….som smög efter med mobilen i högsta hugg, som värsta Spionen, och tog bilder av dom i tid och otid.

HAN vann tävlingen ”Mest Stänk!”.

HAN vann tävlingen ”Åka-baklänges-längst!”

Det kan vara KUL att halka! Här halkas det så det står härliga till!

”Det är väl bara att springa på……”

…för att komma över till hoppmattan mitt i vattnet.

Näe, inget var ”BARA” med den där snurriga snurren, kan jag säga, så skulle man till hoppmattan fick man SIMMA i det MINUS-gradiga vattnet (Siljan). Brrrrr! TVÅ var modiga/dumma nog att simma ut till hoppmattan.

 

Åka linbana över sjön är kul.

Ingen av grabbarna fattade att spetsen skulle vara längst fram.

Ingen båtvana i vår familj med andra ord.

TJOHOOO! Man kan FLYGA i en båt också!

Den nya kepsen FLÖG av (syns på bilden) och hamnade i vattnet. Den överlevde dock. Och sonen med.

 

Vi åkte också till Rättvik där det fanns en ”sommar-rodel-bana”.

Åka linbana baklänges på en rodel-”vagn” (?) uppför en låååååååång backe är kul!

Utsikten där uppe var hänförande!

 

Åka nedför i en rodel-bana var ännu roligare!!

För mej gick det i snigel-fart….

….. men för grabbarna gick det så fort att det ven i kurvorna! Mellan flög t o m av sin ”vagn”. Två gånger.

 

SAMARBETET killarna emellan har varit SUVERÄNT hela veckan!

Mina grabbar ÄGER!

 

Något som sugit är dock vädret! Fy faan, säger jag! Första dagen var det soligt, därefter har det varit grått och regnigt varenda jävla dag! Nästan. Och kallt!

Vi var sååååååååååå nära att ge upp och åka hem!

Vädret Spelar Roll när man är på semester och det är meningen att man ska vara UTE, och BADA!!

Vi har istället åkt till Borlänge och badat i badhus några gånger, varit i ett inomhuscentrum, shoppat och varit på bio.

Det skedde ett Under till: Bilen höll hela vägen hem också!

Hallelujah!

 

Min mamma, som vi besökte på vägen hem, frågade om vi inte besökt några kyrkor.

Ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha!

Hon är för rolig.

 

Leksand nästa, fast mest längtan efter hundarna… /erviluca

 

Nu sticker vi till Leksand.

Hundarna ska vara ”på landet” hos kollegan. Flisa känner på sej att det ska ”hända något” och hon följer mej överallt och TITTAR på mej med stora undrande ögon. ”AJ!” mitt hjärta. Jag längtar redan efter henne, och Milton. Men Milton klarar sej alltid bättre, för han är så glad och kärleksfull och älskar ALLA. Och alla älskar honom. Det är knepigare med Flisa. Hon är ”mattes-hund” och längtar jämt efter mej när jag inte är hemma (säger killarna).

Dessutom är hon ”blyg” för nya människor, och det tar ett bra tag innan hon släpper in någon i sitt liv. Flisa kommunicerar väldigt mycket, med ögonen, kroppen och med olika ”voff”.

Hur ska tex någon annan kunna förstå vad hon menar när hon stirrar på marken, fäller fram öronen, viftar på svansen och skrapar med tassen i marken? JAG vet vad det betyder, men ”alla andra”?!

Hon som älskar att bada, leka med stenar, skutta efter bollar, ligga nära och gosa ibland (men långt ifrån ibland). Hon som älskar när jag kliar henne i öronen och snosar (nosar+sniffar) på henne och när jag pussar på hennes rosa mage – HUUUUR ska hon klara sej utan detta/mej i en vecka???

Jag är orolig för henne också, för jag är rätt övertygad om att hon faktiskt har cancer. Hon har några tumörer, som gör att hon inte kommer att leva så länge, som jag skulle önska. Och jag tänker INTE utsätta henne för operationer och jobbig medicinering osv. Hon trivs bäst hemma och med oss, och skulle gå under av att behöva opereras och sova borta på någon klinik i en bur där hon inte känner någon….så jag tror inte hon har så lång tid kvar heller. Hon har en knöl på tungan, en stor knöl på huvudet och en på sidan av kroppen. Hon har inte ont, och är ”som vanligt”, men det känns som om det bara är en tidsfråga innan dessa knölar påverkar henne på något sätt.

”GÅ TILL EN VETERINÄR!” skriker ni nu.

Ja, jag ska väl det, för att få diagnosen jag redan vet. Antar jag.

Men jag längtar efter henne redan, iallafall, fast hon sitter här bredvid mej.

Min älskade Flisa.

 

………………………………………………………………

 För er som undrar:

Ja, jag älskar Milton också – precis lika mycket, men på ett annat sätt, för han är en Helt Annorlunda liten människa hund. Honom får jag skriva om en annan dag. Men han gör inte lika många tokiga och roliga grejer. Fast han är Helt Underbar! Världens mest kärleksfulla faktiskt!

………………………………………………………………

Sista veckan /erviluca

I morgon startar min sista semestervecka. Jag har haft en härligt lång semester. Det är allt man kan önska, tycker jag. En lååång semester. Men när folk frågar efteråt: ”Vad GJORDE du??” kommer jag nog att humma och bluddra lite innan jag kommer på det, för det känns som om det viktiga var inte vad vi/jag GJORDE, utan hur det KÄNDES. Och det kändes braaaaa!

Det är härligt med tonårssöner. Jag kan rekommendera såna.

I morgon åker vi till Leksand. Väderrapporten säger: ”Skit på´rej!”, så det bästa vore väl att inte lyssna på den, se hoppfullt på det som komma skall, och lida i stunden, när vädret skiter sej. Att lida i förtid är ju slöseri med tid.

Resan dit ska gå BRA! UTAN att bilen bryter ihop. Det känns inte helt säkert, men jag håller tummarna. Och räcker inte det  så finns det väl andra kommunikationsmedel – typ tåg, eller nåt. Visst måste man väl kunna ta sej till Leksand på NÅGOT sätt.

Det positiva med att leva lite  ”hipp som happ” och vara lite ”för optimistisk” är att man lär sej att ALLT (ja, allt!) löser sej, även om det blir lite utbrott och sammanbrott på vägen, men även av det lär man sej. Mina söner kommer säkert att bli superplanerande och organiserade! Typ. DOM lär sej att HA KOLL.

Kanske.

Eller så blir dom som jag.

Jag är nog som min pappa. Som jag aldrig lärde känna. Fast vi bodde tillsammans hela min barndom. Jag lärde mej utifrån hur han betedde sej, eller så är det genetiskt, att ”ta dagen som den kommer”. För sån var han, och sån är jag. Mamma är inte sån. Men hon hakade motvilligt på, eller irriterade sej på pappas ”hipp-som-happ-beteende”. Eftersom jag lever ensam är det ingen som behöver irritera sej. Tjoho!

Jag HAR bokat en stuga i Leksand. Det hade inte  pappa gjort. OM det varit när jag var barn hade vi åkt dit vi skulle på vinst och förlust.

Hundarna ska vara hos familjen på landet. Jag saknar dom redan. 😦

OM semesterresan/vistelsen i Leksand blir misslyckad, ska jag slå någon.

Vem??

  Har inte bestämt än….

…men passa dej, du som är nära mej!

😉

”Vart tar flygplanets skugga vägen?” /erviluca

 

Minsting (som numera är ett halvt huvud längre än jag och inte så liten längre…) ställer fortfarande frågor om allt och inget, eller så är det diskussionsunderlag…. Fast ibland lyssnar han inte på svaren, utan fortsätter att ställa frågor istället. Då stoppar jag honom och säger: ”Men lyssna på SVARET först då!!!”

-”Allt har ju en skugga, men vart tar skuggan till flygplanet vägen när det är högt upp i luften?” tex.

Kan du svara på det?

….eller….

-”OM vi skulle gå här precis som vanligt nu och så plötsligt kom det upp Aliens ur marken, som liksom hade legat där jättelänge men nu var KLARA  och UTVECKLADE, och så anföll dom oss….Vad skulle du göra då?”

…eller…

”-Varför är en del rädda för hundar? Dom är ju så gulliga och snälla, nästan alla. Visst är det väl lite dumt och onödigt att vara rädd för hundar, när dom är så snälla?”

…eller….

-”Varför bor dom i Sverige och lär sej inte svenska? VILL dom inte lära sej svenska och varför vill dom inte det? Vill dom inte prata med oss?”

…eller…

-”Hur kan dom tro att dom ska bli straffade om dom inte har såna där tält eller schalar på sej när dom ser att alla andra här inte har det? Tror dom att alla som bor här och är utan schalar kommer att bli straffade på något sätt? Det känns ju lite grann som att dom liksom tror på spöken eller sagor…Varför kan dom inte förstå att eftersom tjejerna i Sverige inte har schalar och tält på sej, så går det bra att vara utan?”

…eller…

-”Vad tror du Flisa skulle göra om hon sprang fram till en fågel, som stod still och inte rörde sej, eller sprang iväg?”

Det blir många och härliga diskussioner kan jag säga!

🙂

 

 

Krisläge! /erviluca

 

Att tappa en plomb är nästan en ”nära-döden-upplevelse” för mej!

MOI!

Jag är såååååååå rädd för tandläkaren! Näe, inte tandläkaren direkt. Det är ju inte så att jag springer och gömmer mej om det kommer en tandläkare.

Jag har TANDVÅRDS-SKRÄCK! Panikskräcklivrädd!

Jag har gått i samtal för att utröna VARFÖR, men vi kom ingen vart. Det var som om jag nästan satt och hittade på olika anledningar, som inte KÄNDES som rätt, för att ”komma vidare” och vara snäll mot terapeuten/tandläkaren….

…men trots alla samtal så hjälpte det inte ett skit! Och tandläkaren som samtalade med mej tappade nästan tålamodet med mej när jag inte kom någon vart, och bara fortsatte vara rädd. Jag märkte ju att hon blev irriterad.

”Ursäkta mej för min rädsla!” liksom.

Sen provade jag med hypnos. Tandläkaren som hypnositerade, nej hypnostise…hypnotiserade (!) mej sa att jag var lätt att hypnotisera (gud, vilket konstigt ord egentligen….och jag märker att det är lätt att det blir fel när man ska skriva det!). Och fast jag var lätt-hyptohypnotiserad (blev det rätt nu?) så hjälpte det inte ett skit när jag skulle behandlas i tandläkarstolen.

Jag fortsatte svimma. För det är det jag gör när jag blir skräckslagen: ”Hejdå!” säger kroppen, och lägger ner.

Så jag slutade gå till tandläkaren.

Sen fick jag väl ont i någon tand eller nåt, så då var jag TVUNGEN att gå till tandläkaren, och då hittade jag en tandläkare inne i ”stan” (Sthlm) som använde narkos. ”Jippi!”, liksom.

Dit gick jag ett par år, regelbundet, och hon gjorde en massa saker när jag sov! Ibland vaknade jag utan både en och två tänder! Lite läskigt faktiskt, men det är väl smällar man får ta, när man låter någon helt fritt rota i ens mun när man sover…

Plötsligt försvann hon! Jag tror hon gjorde några fel och blev anmäld eller något….

Så var jag utan tandläkare igen.

Sen gick det 10 år till. Ja, så händer det när man blir äldre. Åren bara går, liksom – SKITFORT!

Lovar.

Nu har jag tappat en plomb och man  kan  inte gå utan en plomb. Tror jag.

Jag har kontaktat en klinik som söver folk med tandläkarskräck tandvårdsskräck, och om jag får hjälp där får jag väl leva på gröt med vatten till resten av året, för det är svindyrt att sövas inom tandvärlden.

Men, men det är väl smällar man får ta, när man fegar sej.

Antagligen.

 

En liten fjomp med olikfärgade sladdar /erviluca

Varför kan man inte bara få köpa en lampa, komma hem och plocka upp den ur sitt emballage och därefter stoppa in kontakten i väggen??

VARFÖR??

Varför ska sladdjäveln plötsligt ta slut i ett tomrum av ingenting?

Som om jag vore elektriker!

Varför står det inte PÅ emballaget: ”Går ej att stoppa in i väggen och få att fungera direkt eftersom det saknas en kontakt!” ???

Näe, det är inte supersvårt att mecka ihop det här, tror och hoppas jag, men ONÖDIGT jobb!

Nu måste jag leta efter en liten fjomp med en liten kontaktgrej på med små sladdar med rätt färger, för annars blir det säkert motorstopp går det en propp, eller bli något annat livsfarligt elektriskt fel.

Är det NÅGOT jag tycker är läskigt så är det elektricitet (och knivar…och eld och mörker…”STOPP!”)!

Jävla skit!

Det var bättre förr!

Nu ska jag gå och handla fredagsmys, OCH  leta efter en liten fjomp med en liten kontakt på med rätt färger på sladdjävlarna som sitter inuti.

*suckar*

Livet e hårt.

😉

PS. Minsting meddelade mej just att det INTE är fredag! HerreGud! Nu fick jag en dag tillgodo! Det har varit fredag för mej hela dagen nämligen. Jag har FREDAGS-STÄDAT! Så nu måste jag genast stöka till igen….. och jag ska INTE handla fredagsmys idag. Det kan man ju inte göra en trosdag torsdag juh! Men en sladdjävel kan jag ju handla ändå förstås! DS.

Omskurna kvinnors män /erviluca

Jag vaknar mitt i natten och kan inte somna om. Jag vet inte om jag drömt, men jag kan inte sluta tänka på omskurna kvinnor och deras män. Kan inte!

Jag funderar på att gå upp och skriva av mej, men tycker själv det är så korkat att sätta på datorn mitt i natten för att skriva om detta, så jag avstår, och ligger istället vaken en lång stund….

….tills jag låtsas att det är morgon och går upp och äter frukost. För DET är väl inte korkat, att äta mitt i natten?

Nåja.

Nu är det dag och jag har fortfarande ett stort behov av att skriva av mej om omskurna kvinnors män.

Jag har flera gånger funderat på detta förskräckliga övergrepp det innebär att skära av en kvinnas könsorgan och omvandla det till något Helt Annat, under skräckliknande former, utan bedövning. Detta övergrepp måste förfölja varje omskuren kvinna resten av livet, som ett Fruktansvärt Övergrepp (nästan som en våldtäkt!), kan jag tänka mig.

För att inte tala om ”efterverkningarna/biverkningarna” i form av infektioner, konstig läkning, svårt att kissa, ONT och allt annat som jag gissar plågar kvinnor i åratal efteråt.

Men sen kommer Resten.

Bröllopsnatten, då dom ska utsättas för ytterligare övergrepp, för det kan väl inte vara något annat, att få en stor (?) penis inträngd i ett litet hål, stort som ett pennskaft (vad jag har förstått), och dessutom troligen vara skräckslagen, ha ont och inte vara ett dugg upphetsad (dvs vara torr som fnöske). Detta övergrepp kommer därefter att pågå då och då under hela deras vuxna liv, olika ofta beroende på hur ofta mannen vill stoppa in sitt organ där.

Men det som jag funderade på i natt är hur dessa MÄN är funtade?! HUR kan man ens VILJA begå dessa övergrepp mot sin kvinna om och om igen, år ut och år in?? Njuter dom av detta? KAN verkligen en normalt funtad man NJUTA av att stoppa sin penis i ett litet litet hål som tillhör en annan människa, som kvider och kanske gråter och mår dåligt av detta? Är det en njutning?

Varför stoppar inte MÄNNEN omskärelsen av kvinnor, för att få tillfredsställande sexliv med sina kvinnor?

Näe, INGEN kvinna som har ett pyttelitet  hål som könsorgan vill ha sex, kan jag gissa, och därför slipper männen vara oroliga för att dom ska ”ligga runt”, men är det värt offret, som ALLA gör?

Sen orkar jag knappt tänka på hur det är när dom omskurna kvinnorna ska föda barn, blir uppskurna och ihopsydda (?) om och om igen. Går inte till slut hela deras dagliga liv åt att Hantera Smärtan i underlivet?

Och hur många dör av följdsjukdomar?

Såna tankar höll mej vaken i natt.

Jag är dum i huvet, helt enkelt… /erviluca

”Åh! Kolla! Möbelaffären har gått i konkurs och har utförsäljning! Jag vill gå in och kolla!”

”Inte jag!”

”Inte jag!”

”Nämen, då går jag in själv!” säger jag.

Det är FULLT av bilar på parkeringsplatsen, och dom står hur-som-helst, och huller-om-buller, så jag ställer mej lite knäppt som alla andra…

Typ.

Framför min bil råkar det stå fyra människor i ”pensionsåldern” och prata.

”JAG tänker INTE sitta kvar i bilen om DOM ska stå där och glo!” säger Mellan irriterat.

”Om Mellan ska gå in i affären så gör jag också det!” säger Minsting.

Vi går in i affären alla tre.

Eller, vi går inte in direkt, för mannen som troligen ÄGER affären, har bestämt att det är FULLT i affären, fast det är otrooooligt mycket LUFT mellan varje person där inne, ser jag. Men, men, vad göra? Vi står i KÖ för att komma in i affären.

Jag står och funderar på om vi ska vända och gå, men ser att det börjat ÖSREGNA ute, så jag tänker att det är väl lika bra att vara kvar i affären en stund, för vi är på väg ut till landet, där vi  ska bada och sola och har det mysigt, och med regn är det INTE mysigt…

Plötsligt får vi komma in. Fast ingen gått ut. 

Shit happens, liksom. Eller nåt.

Vi går runt. Jag TITTAR. Killarna SUCKAR.

När jag tittat färdigt, med suckande och stönande killar i släptåg, så springer vi ut till bilen. Det ÖSREGNAR. VRÄKER ner!

Det är otrooooligt blött INUTI bilen!

Shit bah!

Jag råkade lämna den tjuuusiga takluckan ÖPPEN.

”Du är ju helt dum i huvet! HUUUUR kan du lämna takluckan ÖPPEN??!” fräser Mellan.

Ja, jag måtte vara Helt Dum i Huvet, helt enkelt, för jag har INGET svar på detta, och jag tycker INTE det är skönt att sätta sej på ett säte som är dyngsurt och bli plaskblöt i baken.

Men, men ….

Shit happens!