Månadsarkiv: augusti 2019

Fas 2 inleddes igår. Toalettringarna flyttades upp på toaletten. Dom stod alltså på golvet först i en (två veckor?) vecka. Jag är så otålig. På nätet tipsar kattägare att man ska låta varje fas vara i 2 månader för att det ska funka.

Fas 1 var ganska jobbig, fast allt är relativt….men om jag var väldigt noggrann och renlig av mej och tyckte att grus och bajs och kiss på golvet på toaletten är hemskt – då var fas 1 jättejobbig. Men eftersom jag är mer ”Okeyrå, då är det grus på golvet. Shit happens. Let it be och det gå över.” Jag torkade inte ens upp det direkt (och alla noggranna människor skriiiiker: ”Neeeej!”) utan tänkte att ”det blir mer i morgon/om 10 minuter så… let it be.

Så golvet på lilla toaletten har inte varit gångbart för människor i två (en vecka?) veckor nu, men det gör ju inget när man har en toalett till.

Egentligen borde jag låtit fas 1 vara en vecka till med tanke på alla Goda Råd som kattmänniskor skriver på nätet, men….

Jag tvättade av golvet, hällde ut sanden, rengjorde toalettinsatsen och fixade fint. Sen lade jag i insatsen i toaletten och därefter lyfte jag dit Theo. ”Okey, I get it”, sa han (för han kan lite engelska. Hur han lärt sej det vet jag inte…) och kissade direkt så att jag skulle förstå att han fattade grejen.

Sen lyfte jag dit Blinka och hon bah: ”Neeeeej!” och flydde iväg direkt. Jag tänkte att jag får vänta och se om hon fattat….det hade hon, för idag låg hennes bajskorvar på rätt ställe (ja, jag kan skilja på hennes och Theos bajskorvar. Jag är nämligen bajskorvs-expert).

Jag längtar till Fas 3. Då ska jag lägga en ring i toaletten med ett liiitet hål i. Det ska bli spännande att se hur katterna reagerar.

……………………………………………………………………………………………………………………………….

För övrigt ska jag träna på min nya roddmaskin idag samt städa och fixa här hemma. Det är sååå skönt att vara hemma och fisa fixa. I morgon ska jag och grabbarna Grus (minus Storing som åkt upp till Luleå, f v b till Piteå där han ska plugga på en polisförberedande utbildning. Kul!) träffas och äta middag ute för att Äldste Sonen fyllde år igår. Han blev 36 år! Herregud!

När JAG var 36 år var jag gift (för andra gången) och hade två barn, och ett tredje på väg, och bodde i Gröndal i en fyra med min dåvarande man och jobbade som socionom/kurator på en Öppen Förskola i Midsommarkransen.

Äldste Sonen bor ensam, har eget företag (Lionbite.se) och flickvän och flyttade igår (på sin födelsedag) till en lägenhet MITT I Stockholm (från en lägenhet i Gamla Stan….och det är väl också relativt ”mitt i Stockholm”…). Den ska vi få se i morgon. #Spännande. Den 20 September kommer hans första eget skapade dataspel ut på marknaden. #Spännande.2.

När han var 8 månader gammal sa han ”mamma” och ”titta!” och sedan kom språket i rasande fart. När han var drygt 1 år pratade han på som bara den och vid 2 års ålder pratade han som en 4-5-åring.

När han var 3 år ritade han sin första huvudfoting och därefter ritade han mer och mer olika saker och han ääääälskade att rita, och prata, ofta samtidigt:

”….så stod han där och då gick den dit och så kom det en…katt! Och då kom en raket och körde förbi sådär…swiisch! Och sen kom det en sol som strålade så allt blev jättevarmt och då….” lät det när han ritade.

Han ritade fantastiskt! Det han ritade när han var 5-6 år såg ut som en 13-åring ritat! Han såg skuggor och lyckades göra djup i teckningarna med skuggningar osv.

I samma veva började han ”rita”/skriva bokstäver. Sida upp och sida ner med bokstäver. Därefter började han sätta ihop bokstäverna till ord och meningar och vid 4-5 års ålder läste och skrev han som en 8-åring.

När han var 7 år gjorde han sin första tidning. Han skrev den för hand och han har en vuxen handstil redan då. Dom första tidningarna handlade om allt möjligt, men med åren kom dom mer och mer att handla om spel.

Vid samma ålder gjorde han sitt första TV/dataspel. Han skapade en historia kring en massa figurer, hittade på deras namn och hur dom skulle agera. Han sydde till och med figurerna i syslöjden. Det blev (tyvärr) aldrig ett spel i verkligheten, men jag minns det som igår och jag tyckte det verkade vara ett riktigt bra spel, inspirerat av Mario.

Vid 17 års ålder försörjde han sig själv genom sin hemsida där han recenserade spel. Därefter har hans liv handlat om att spela och recensera spel och sådant.

Numera har han ett eget företag som heter Lionbite och snart kommer hans första spel ut på riktigt i verkligheten. Och oj oj oj vad mycket energi, tid och pengar han har lagt på detta spel. Varenda detalj ska finslipas och fixas med och hej och hå. Jag förstår att det är MYCKET jobb kring att göra ett spel, men det är mer. Mycket mer! Varje detalj måste vara perfekt!

Snart kommer det ut….och då gäller det!

 Jag tror det kommer att bli det bästa spelet som någonsin skapats!

Med tanke på hur noga sonen är och med all den erfarenhet han har av spel….oj oj oj!

Så var beredda:

Den 20 september släpps det! 

Det heter:

(Bilden föreställer Milton och Blinka, den andra katten…)

Varje kväll dom senaste kvällarna har Milton, som vanligt, lagt sej bredvid mej på ena sidan och sedan har Theo (vår lilla nya katt) lagt sej intill Milton och slickat på honom. Milton har blivit lite irriterad eftersom det troligen kittlar när lilla Theo slickar ytterst på hans lockar, så han har morrat och ibland bjäbbat till irriterat. Theo har då sett förvånad ut, men legat kvar och när Milton lagt sej till ro igen, har Theo börjat om med att slicka.

Igår kväll la dom sej bredvid mej igen, båda två men så började Milton slicka Theo. Hans tunga är större (förstås) och blötare och Theo blev blötare och blötare, men oj vad han njöööööt! Han lyfte på huvudet och lät Milton slicka under hakan, på huvudet, mellan öronen och han blev mer och mer blöt. Sen började Milton gnälla. ”Uiiii-uiiiii”, sa han och svansen viftade intensivt och så slickade han lite till på Theo.

Jag fattade noll. ”Vad gör han? Vad vill han?” Milton fortsatte gnälla och däremellan slicka.

Jag tänkte att han behövde kissa, så jag reste mej och gick och öppnade altandörren och släppte ut alla tre. Milton undrade vad jag höll på med, men jag puttade ut honom och till slut kissade han. ”Braaaa!” sa jag och tog in alla igen.

Men sen fortsatte det som förut: ”Slick, slafs, slick, slafs, gnäll, gnäll, gnäll” och vift på svansen. Han ville vara tätt intill Theo hela tiden. Sen kom jag på att så brukade han göra när någon av mina f d tikar löpte. Då blev han alldeles ”kär” liksom (eller kåt… ).

”Jahaaaa! Är du typ käääär i Theo plötsligt?” frågade jag Milton.

”Aa”, sa han och nickade.

Till slut somnade han, nykär och lycklig.

Även Theo somnade; Dyngblöt av Miltons kärleksfulla tunga.

Första delen av träningen innebär att båda kattlådorna har plockats undan och katterna ska endast göra sina behov i en runt liten toalettring, som dock är helt fylld (inget hål i den) och så står den på golvet, intill toaletten. Nu ska dom vänja sig att kissa på den lilla ringen. Det är sand i, men kanten är ca 1,5 cm så sanden stänks utanför överallt på golvet. Jag tycker dock dom är duktiga som lyckas hålla kisset och bajset inuti den lilla ringen, trots att dom förut kunna trampa runt i två stora kattlådor.

Bra jobbat, katter! säger jag och gör tummen upp, och dom bah:”Eeeeeh, va?! Eru helt dum i huvet? Vad sysslar du med? Ställ tillbaka lådorna!!” Men än så länge har ingen kissat eller bajsat någon annanstans och det var jag lite orolig för.

I Bruksanvisningen, som jag faktiskt läste (!) trots att jag ”hatar” bruksanvisningar, stod det att det troligen skulle bli stökigt och sandigt ”överallt” under inkörsträningen. Bra att jag läste den, för då står jag ut. Jag vet ju att det blir bättre.

Varje fast ska vara allt ifrån 2 veckor till 2 månader. Man ska se och märka att katterna liksom ”fattat” och gör det dom ska på rätt ställe, innan man byter ut ringen.

Jag är sååå otålig när det gäller sånt här. Jag vill att allt ska ske FORT, nu, helst igår! Jag vill flytta upp ringen nu. Jag får hålla i mej för att låta den står på golvet i alla fall veckan ut….

Jag SKA ta bilder.

Sen.

Glömmer juh!

Jag har inte uppdaterat här på länge (men ni kan ju faktiskt läsa något utav mina över 3000 gamla inlägg…) för att jag har varit Upptagen. Med vaddå, undrar ni. Eller inte. Jo, jag har skrivit, skrivit, skrivit och skriver fortfarande. Förhoppningsvis får jag något utgivet någon dag. Vi får se. Eller så blir manusen liggande i 200 år och sedan tas det fram, trycks och mina barnbarns barn blir rika.

Nu har jag också startat Projekt #Att-få-katterna-att-kissa-i-toaletten. Inför detta projekt har jag införskaffat #kvitter (konstigt namn på en katt-toalett). Man börjar med en rund ring med lite sand som ska stå på golvet bredvid toaletten, när katterna fattat att dom ska kissa där och gör det ordentligt, ska man flytta upp ringen i toaletten och fästa den där. Då ska dom lära sej hoppa upp på toaletten och kissa där.

Från början är det inget hål alls i mitten av ringarna, men man byter ut ”inget hål i mitten” till ”litet hål i mitten” och sen ”lite större hål i mitten” tills dom lärt sig balansera och kissa/bajsa i toaletten. Detta kommer att ta några månader. Man måste vara envis. Det är jag.

Sen ska man lära dom spola på toaletten också. Då lägger man kattgodis på knappen ovanpå toaletten och så ska dom ta godiset efter att dom gjort sitt behov, sen sätter man fast godiset lite hårdare på knappen på toaletten så dom måste trycka på den och sen sätter man fast det hårdare och hårdare tills dom lärt sej spola. #luras  🙂

Att få ett boende i Stockholm är som att vinna högsta vinsten på Triss. Det händer inte. I alla fall inte ett första-hands-boende. Man måste ha stått i kö i minst 10 år eller har osannolik tur (”högsta vinsten på Triss”) ELLER ha mycket pengar. MYCKET pengar. Man kan också ha rika föräldrar som köper en lägenhet åt en, eller ärva en lägenhet.

Men om man INTE stått i kö i 10 år och INTE har pengar och INTE har tur eller kontakter….då letar man på blocket och Quasa och Bostaddirekt och #fanochhansmoster.

När man letar måste man leta heeeela tiden. Inte ”ibland” och ”lite då och då” utan heeela tiden. Man ska ha fast jobb för att få en lägenhet, men man kan inte jobba på det fasta jobbet för man måste ju leta heeela tiden.

Man ska ha fast jobb, helst vara tjej, inte ha några betalningsanmärkningar, inga barn och inga djur eller röka. Och så ska man ha råd att betala minst 8000 kr/månad i hyra. Om man inte kan det, får man EVENTUELLT ett litet rum i någon galnings lägenhet och delar dusch och kök med galningen.

Nära, det är inte säkert att det är en galning….men oj, vad många knäppskallar det finns ”där ute”. Det vet jag sedan jag själv hyrde ut ett rum med toalett och egen ingång. Guuu´så många knäppskallar som svarade!

Nu söker Mellan en lägenhet i Stockholm. Hans andrahandskontrakt som han haft i Sköndal går ut nu i augusti. Han har skrivit mail som jag kopierat och hjälper honom att lägga ut det till olika människor som hyr ut lägenheter i andrahand.

När man letar ser man att det är OSANNOLIKA hyror. Här är några exempel:

https://www.blocket.se/stockholm/Modern___fullt_moblerad_uthyres_langtid_86587417.htm?ca=11&w=1

https://www.blocket.se/stockholm/Central_topmodern_compact_living_Sthlm_85964495.htm?ca=11&w=1

https://www.blocket.se/stockholm/Tvaa_Long_term_rental___Langtidsuthyrning_86587222.htm?ca=11&w=1

https://www.blocket.se/stockholm/Omgaende_uthyres_Lilla_Essinge_39_kvm_85918222.htm?ca=11&w=1

Det här är 1-2 r o k!

Så vi kämpar och söker och ringer och sms:ar och svarar på annonser och väntar och och och…..

Igår tittade vi på en lägenhet som var en liten friggebod på tomten, där det var ett kombinerat sovrum, dusch + toalett. Ja, precis. Sängen stod i ena hörnet och i andra hörnet var det en toalett och dusch. Draperi emellan. Efteråt skrattade jag och sa till Mellan: ”Kul att ta hem en tjej som måste bajsa på natten…”

Sen var det en tvåmanssoffa och en liten kokvrå också. En lekstuga kan man säga. Den kostade 6500 kr i månaden.

Idag ska vi titta på en liten etta. Den kostar 8000 kr/månad och det är troligen vad han måste betala för att överhuvudtaget få ett någorlunda vettigt boende.

Det är väl ingen idé att be er hålla tummarna, för det funkar ju aldrig, så håll inte tummarna.

Jag lägger mej i. Kan inte låta bli. När det går lite för långsamt och jag tycker att ”inget händer” så tar jag över och drar i väg i 180. Jag har inställningen ”ALLT går” (men vet att inte allt ALLT går…) och kör på. Fort ska det gå och alla vägar ska prövas.

Jag har en son som absolut inte är som jag. Han är lite mer ”bakåtlutad” – sitter i sin fåtölj och röker en cigarr, gör lite rökringar medan han funderar på OM han ska ens börja tänka på det som han måste ta tag i (nu). Han snurrar lite på sin fåtölj, drar några djupa bloss på cigarren och blåser ut röken….

….och funderar lite till.

Sen kanske han tänker på det han SKA tänka på och då funderar  han på OM han ska ta tag i det och i så fall när han ska hinna…

…för nu är inte NU för denne unge man och han kan inte ens stava till ordet brott…brått…bråt  bråttom eller fort. Nu är….

…..#enannandag.

Eller så väntar han på att få Resultatet av sitt tänkande serverat på ett silverfat. Av mej. Eller någon ”vemsomhelst”. I morgon.

Plötsligt lägger han ifrån sej cigarren, reser sej upp och ropar: ”Jag måste fixa det här NU nu! NUUUU!” ….och då faller världen samman och jordbävningar infinner sej och översvämmar hela alltet.

”NU! Mamma! Hjälp! NU!”

När söner till mej ropar ”HJÄLP!” drar jag (mammahjärtat) igång i 180. NU ska hjälpen komma. NU NU NU!!! Tii-tuu-tii-tuu-tii-tuu-tii-tuu!

”Titta här!” och ”Där!” Jag har fixat och grejat och ordnat och nu NU har jag flera lösningar: ”Kolla här! Titta där! Ring dit! Maila den!”

#serverarpåsilverfat

Sonen är tillbaka i fåtöljen och tittar yrvaket upp från sitt vegetativa tillstånd: ”Va? Vad gööör du?? DU kan väl inte maila/ringa/maila ÅT mej?!?”

”Eeeeeh, va?!? Du saaa ju!!”

…………………………………………………………………………………………………………………..

Fotnot:

Sonen röker INTE cigarr och är inte i ett vegetativt tillstånd, men det blev lite mer effektfullt när jag skrev så.

Vad lägger du ditt engagemang/din energi på?

Fokuserar du – i alla fall av och till – på NÅGOT eller NÅGON, eller rullar det bara på?

Är du ett lok som drar en massa vagnar framåt på det spår som är, eller är du en av vagnarna och blir dragen framåt utan att styra och driva ”tåget” själv?

Är du en bil som kör framåt och hamnar åt helvete fel av och till, men hittar oftast tillbaka till Den Rätta Vägen? Vad är Målet?

Eller är du möjligen en cykel, som cyklar fort fort framåt….eller i skogen upp och ner i berg och ner i dalar – du vet vart du ska men kommer inte fram eftersom det är så långt….och jobbigt. Eller?

Varianterna är många märker jag…

Hade du ett mål en gång i tiden, men det ändrades och nu har du ett annat? Eller hade du inget mål? Vad var ditt mål? Nådde du dit du ville? Är du på väg åt rätt håll eller har du ingen riktning alls?

Jag kommer att tänka på en sång:

”När en baby börjar gå, börjar gå, börjar gå

vill den bara hålla på, hålla på, hålla på

Gå gå hålla på, hålla på att gå”.

Är det så livet är: Att ”hålla på att gå”?

Vi ska alla dö. Det är ett som är säkert. När vet vi inte, men dom flesta av oss får faktiskt leva hela våra liv dvs hinner med att bli pensionärer och gamla. Vad vill du ha uppnått innan du dör? Om du ska dö lycklig – vad är det då som ska göra att du ”dör lycklig” och liksom nöjd?

Om du dör i morgon, vad har du då missat? Vad skulle du velat göra mer av? Vad skulle du vilja hälsa till din omgivning? Vad är du nöjd med?