Jag lägger mej i. Kan inte låta bli. När det går lite för långsamt och jag tycker att ”inget händer” så tar jag över och drar i väg i 180. Jag har inställningen ”ALLT går” (men vet att inte allt ALLT går…) och kör på. Fort ska det gå och alla vägar ska prövas.
Jag har en son som absolut inte är som jag. Han är lite mer ”bakåtlutad” – sitter i sin fåtölj och röker en cigarr, gör lite rökringar medan han funderar på OM han ska ens börja tänka på det som han måste ta tag i (nu). Han snurrar lite på sin fåtölj, drar några djupa bloss på cigarren och blåser ut röken….
….och funderar lite till.
Sen kanske han tänker på det han SKA tänka på och då funderar han på OM han ska ta tag i det och i så fall när han ska hinna…
…för nu är inte NU för denne unge man och han kan inte ens stava till ordet brott…brått…bråt bråttom eller fort. Nu är….
…..#enannandag.
Eller så väntar han på att få Resultatet av sitt tänkande serverat på ett silverfat. Av mej. Eller någon ”vemsomhelst”. I morgon.
Plötsligt lägger han ifrån sej cigarren, reser sej upp och ropar: ”Jag måste fixa det här NU nu! NUUUU!” ….och då faller världen samman och jordbävningar infinner sej och översvämmar hela alltet.
”NU! Mamma! Hjälp! NU!”
När söner till mej ropar ”HJÄLP!” drar jag (mammahjärtat) igång i 180. NU ska hjälpen komma. NU NU NU!!! Tii-tuu-tii-tuu-tii-tuu-tii-tuu!
”Titta här!” och ”Där!” Jag har fixat och grejat och ordnat och nu NU har jag flera lösningar: ”Kolla här! Titta där! Ring dit! Maila den!”
#serverarpåsilverfat
Sonen är tillbaka i fåtöljen och tittar yrvaket upp från sitt vegetativa tillstånd: ”Va? Vad gööör du?? DU kan väl inte maila/ringa/maila ÅT mej?!?”
”Eeeeeh, va?!? Du saaa ju!!”
…………………………………………………………………………………………………………………..
Fotnot:
Sonen röker INTE cigarr och är inte i ett vegetativt tillstånd, men det blev lite mer effektfullt när jag skrev så.
erviluca #mammatillfyrakillar 