Planerande – #Carpediem /erviluca

Man ska inte leva i framtiden hela tiden säger alla – man ska Fånga Dagen, leva i NUET och #CarpeDiem, och ärligt talat tycker jag att jag är jävligt bra på det och kanske till och med #bättreänallaandra (ha!) – men samtidigt säger ”dom-duktiga” att man SKA ”planera framåt” vad gäller typ ALLT: boende, utbildningar, arbete, ekonomin, familjeplanering – you name it!

Det GÅR INTE att leva i nuet och planera framåt jämt. Samtidigt. Det går att fånga dagen i stunden, och resten av tiden PLANERA FRAMÅT och då leva i framtiden. Förstås. Hur ska man annars kunna planera framåt?

Jag är INTE världsbäst på att planera framåt. Jag kan till och med erkänna att jag tycker det är tråkigt. Jag har lite inställningen att ”man vet ju inte vad som händer i livet så det går liksom inte att planera….och det gäller ju att leva NU…och fånga dagen”.

Dessutom vill jag inte vänta, och det måste man om man planerat att åka till Spanien nästa sommar, eller flytta till en lägenhet som beräknas vara färdigbyggd 2020. Jag vet ju inte vad som händer i LIVET fram tills dess! Hur ska man VETA att man KAN flytta till en lägenhet i Midsommarkransen 2020??

Dom flesta planerar: Ekonomin, vad pengarna ska räcka till, sparar till olika saker (som ska hända i framtiden), att dom ska resa dit, åka dit, gå utbildning, eventuellt köpa sommarstuga, köpa hund/katt….etc. Man kan nog planera allt. 

I planerna ingår troligen Förväntningar och Hopp – kanske också oro och rädslor. Många vill ha kontroll och vill kunna planera så att inget oförutsett sker.

Men oförutsett sker. För LIVET pågår och allt med det.

När barnen var små var jag Världsbäst på att planera inför det lilla. Jag tänkte på allt som skulle kunna hända (och som händer, med småbarn) och laddade med extrakläder/blöjor/plåster/salvor – #younameit – samt planerade ett barnvänligt hus med barnvänlig omgivning för att underlätta livet för dom, och oss vuxna.

Om omvärlden är trygg kan jag slappna av och barnen blir friare, tänkte jag.

Men för övrigt så är, och har nog, mitt liv varit mycket ”hejsanhoppsan” och #detblirsomdetblirnärmangörsommangör. Och med en stadig grund i pappas tankesätt: #detlösersigalltid.

…..samt en massa Carpe-Diem-tänk.

Jag gillar att hitta lösningar på problem som dyker upp när dom dyker upp. Jag gillar NU:et och jag har svårt för att planera för alla OM och fundera på TÄNK OM…(oro).

Jag har också mycket tänket: ”…men tänk om jag inte lever då?” eller ”…tänk om det händer något som gör att jag inte kan genomföra planerna?”…. Inte på ett räddhågset sätt – för jag går inte omkring och oroar mej – utan mer på ett #levidagimorgonkandetvaraförsent.

OM jag träffar någon som Planerar och Behöver få planera, så får det väldigt gärna göra det. Folk får vara som dom är för mej, för det mesta, men försök inte få mej att vara någon som jag inte är. Tvinga inte MEJ att planera!

Givetvis är jag förändringsbar. Alla är förändringsbara. Men man förändras bara om man vill, och förstår varför.

Hurdan e du?