På eftermiddagen får jag ett sms: ”Nu flyttar alkisen”. Mellan har sett hur polacken & comp har gått ut ur hyresrummet med fyllda kassar. Sen kommer han och lämnar tvättstugenyckeln till Mellan. ”Den till dörren har jag tappat bort”.

Min livliga fantasi har utmålat ett skräckscenario av ölburkar, spritflaskor, skräp, trasiga glas och bajsiga och nedvräkta möbler i rummet. När jag öppnar dörren vågar jag bara titta med ett öga.

Chocken nästan golvar mej: Rummet ät städat, urtvättat och rent! Inte en spritflaska så långt ögat kan nå. Det är t o m urtorkat i garderoberna! Hallelujah!

Plötsligt händer det. Typ.

Alkispolacken har flyttat och rummet är tomt. Och rent.

Och jag kan andas ut.

Pfffffuuuuiiiiii……

Hon sitter framför mej och berättar kortfattat om sin bakgrund, och försök när du läser föreställa dej att det var DITT barn som berättade:

”Min pappa dödades utanför vårt hus. Jag var ungefär 10 år och jag minns att mamma låste dörren och sa åt oss döttrar att vi inte fick gå ut och inte titta ut genom fönstret. Vi fick heller inte veta vem som dödat pappa och varför. Ingen berättade. Men vi förstod på dom vuxna att pappa dött och att det var blodigt.

Sen var det bara mamma och vi 4 döttrar. Ni som bor i Sverige förstår nog inte hur det är när det inte finns en man i hemmet, men det är mycket otryggt i mitt hemland. Vem som helst kan gå in i hemmet och göra vad dom vill med kvinnor/tjejer när det inte finns någon man som skyddar familjen.

Det kom en gubbe till oss och ville att jag skulle gifta mej med honom, och mamma skulle få mycket pengar för mej, men hon sa faktiskt nej, för hon tyckte att han var för gammal. Jag är så tacksam mot mamma för att hon gjorde så, men det var samtidigt svårt för henne att säga nej – både för att hon var en ensam kvinna, men också för att vi inte hade några pengar. 

Sen var det en dag jag såg något otäckt. Det var män som misshandlade eller dödade någon på gatan och när jag såg det skrek jag rätt ut. Männen försvann därifrån, men mamma sa till mej att jag skulle straffas för att jag sett dom och att jag måste fly därifrån. Jag fick fly till en vän till mamma som bodde i ett annat land, men jag kunde inte vara kvar där heller. Då fick jag följa med en man till Sverige.

Jag var 15 år när jag kom och fick flytta direkt till ett familjehem. Där har jag haft det bra och jag har lärt mej svenska och går i gymnasiet på ett vanligt program. Jag har sökt uppehållstillstånd men har fått avslag. Jag kan ju inte åka tillbaka! Jag tycker inte att advokaterna jag haft varit bra och att dom inte lyssnat på mej och när dom intervjuade mej på Migrationsverket var jag jätterädd och jätteblyg och vågade nästan inte säga något alls och jag sa nog fel saker också. Jag var så nervös.

Nu har jag fyllt 18 år och då får jag inte bo kvar i familjehemmet. Jag vet inte vart jag ska ta vägen? Jag kan inte bo kvar och Socialtjänsten har släppt mej och jag kan inte åka hem. Jag är så orolig och stressad att jag har fått magsår och jag ser ingen framtid. Vad ska jag göra?

En liten fin tjej, som just blivit myndig….och som har helt annan bakgrund än vi i Sverige, och som myndigheterna släpper vind för våg den dag dom fyller 18 år……och som egentligen bara ”vill bli svensk”, men hur?

Hon har inga pengar och ingenstans att bo.

Ska jag säga: ”Det är kört. Åk hem!” ??

För Migrationsverket har ju rätt. Eller hur? Dom VET ju var det är farligt och inte. Och dom VET ju hur det är att vara tjej i ett muslimskt och patriarkaliskt land – eller hur?

Så det är väl bara att åka hem?

Eller?

Jag sitter på kvällen (och ligger på vaken på natten) och hör hur min inneboende alkoholiserade polack gormar och härjar i rummet intill. Jag är trött på hans gälla fylle-röst som pratar OAVBRUTET och HÖGT. Rummet är ju inte så stort, så jag förstår inte vad, vem eller vilka han överröstar men HÖGT pratar han. Oavbrutet. Som sagt.

Dom sista månaderna har han ett gäng ”kompisar” som också hänger där – den ena fullare än den andra.

Jag sa till honom i början av boendet där inne att han inte fick röka i rummet. Röken slingrade sej nämligen in i min lägenhet och förpestade vår tillvaro (sa jag). Därför röker han ALDRIG i sitt rum (vilket är otroligt, tycker jag…att  han – trots att han knappt kan stå på benen – rumlar ut och röker). 

Men jag glömde säga att han heller inte får supa sej redlös….men å andra sidan gjorde han inte det då heller.

När jag hör dunkandet (från VAD??) och tjongandet (från VAD??) och ibland kraschandet (troligen glas…) samt hans HÖGA gälla röst mässande, samt andras inhopp ibland tänker jag på barn som växer upp på det här sättet. Jag har tidigare försökt förstå hur det är och känns att vara alkoholistbarn, men jag har nog inte fattat vidden av det.

Trots att jag är VUXEN och inte bryr mej ett skit om människorna i rummet intill lever eller dör – är inte beroende av dom alls, eller älskar dom ett skvatt – så blir jag otroligt illa berörd, irriterad och rädd när jag hör ljuden som fortplantar sej genom väggen. Min fantasi skenar och det är otroooooligt obehagligt! Och jag kan inte slappna av.

Jag kan då få en yttepytteliten inblick i hur ett BARN till alkoholiserade (och störande) föräldrar (och deras ”anhang”) känner och har det. Hur orkar dom?! Dom måste. Dom har inget val. Dom måste stå ut dag ut och dag in, natt ut och natt in med vårdnadshavare som dricker, rumlar runt, ramlar, kräks, tappar saker, glömmer saker, slåss, blöder, får blåtiror, kissar och bajsar på sej och som man ibland kanske tror är döda…..

…..och jag kan bara GISSA vad dom får bevittna och uppleva.

Inte konstigt att vissa av dessa barn skär sej/blir deprimerade, kriminella, bråkar och slåss, blir inåtvända, utåtagerande, aldrig är hemma etc. Det finns också ett gäng som blir extremt DUKTIGA – både i skolan och på att ta hand om andra. Jag har själv träffat dom.

Som av ett UNDER klarar sej ett helt gäng människor genom en hel barndom med alkoholiserade föräldrar! En STOR eloge medalj till dessa!

…och här kan jag ju också passa på att länka till en fantastisk förening som skapats av två (då) unga tjejer som själva genomlevt detta helvete:

http://www.maskrosbarn.org/

Och självklart går också ett gäng under, blir missbrukare/kriminella, psykiskt sjuka, begår självmord etc.

Och jag förstår dom. På djupet. Verkligen.

Vi måste ta tag i detta.

Alkoholiserade föräldrar borde förbjudas.

Surprised!? Not.

Men jag hoppades att han skulle fortsätta ”vara vattenkammad och nykter” och med mössan i hand försvinna ut bakvägen…

In My dreams…

Ibland är mitt glas FÖR halvfullt.

Den nya hyresgästen hör av sej: ”När kan jag få nycklarna?”. Jag svarar precis som det är – att det bor ett fyllo där och att jag inte vet hur det ser ut etc.

Sen skriver jag ett sms till Polacken/fyllot om att han måste flytta ut den 31/1 och att det flyttar in en ny hyresgäst den 1/2.

Han ringer. Jag svarar.

”Do inte vara tydlig jag måsta flytta!” säger han.

”Jag var MYCKET tydlig. MYCKET. TYDLIG. Om att du MÅSTE flytta SENAST den 31 januari”.

”Jag har ingenstans att bo!!” Han pratar om det en stund. Jag lyssnar. Irriterat.

”Jag måste tänka på MEJ SJÄLV nu och du SKA flytta. Punkt.”

Jag är supertydlig.

Han mumlar något och vi säger sedan hejdå.

Pust. Det känns inte bra. Inte tryggt. Jag har ett fyllo i rummet intill, som har X antal fyllokompisar, som ofta hänger där…..och jag säger ”STICK! PYS! FÖRSVINN!”

Hua!

Jag vill också resa. Till Bali, Thailand eller bara till England, till fjällen och åka skidor eller Någonstans till någon slags #åkabortpåsemester.

Jag vill också bjuda mina söner på en längre resa där vi hänger, badar, upplever saker,

Jag vill också vara ett VI; ”VI ska åka till…../VI är bjudna på…./ VI ska bara chilla i helgen….”

Jag vill också bo på landet i ett hus med många djur!

Jag vill också bo i en gammal lägenhet på söder med högt i tak.

Jag vill också ha ett tjejgäng omkring mej som jag alltid kan vända mej till när det krisar eller när jag bara vill berätta något, och som jag bjuder hem ibland och vi pratar dricker och äter tills vi storknar…

Jag vill också bo nära jobbet.

Jag vill också ha valpar att nosa på, gosa med, leka med….

Jag vill också älska att stå i köket och laga mat, tänka på mat, planera mat, titta på matprogram på TV, blogga om mat, älska mat!

Jag vill också gå på zumba eller bara på ett gym regelbundet, bli beroende av det.

Jag vill också dela på allt med någon.

Jag vill också vara rik.

Jag vill också älska.

Jag vill också vara utvald och älskad.

Jag vill också!

Fan, vad det är orättvist!! 😠

Jag arbetar nu på ett jobb där jag stormtrivs. Mina arbetskamrater är underbara, lokalerna fantastiska, chefen underbar och jag älskar själva jobbet med medmänniskor i olika storlekar, åldrar och kön samt arbetsuppgifterna.

Arbetsplatsen är mitt inne i Stockholm. Dit tar det ca 1-1,5 tim enkel väg varje dag. Även om jag känner att jag inte lider av resorna märker jag att jag blir exhaused. Och det är resorna som sliter ut mej. Eller kanske snarare att komma hem så sent, handla sent, laga mat sent, ”landa” sent, somna sent…..och gå upp så tidigt.

När jag är på jobbet känner jag att jag trivs och mår så bra att jag alltid vill vara där – dygnet runt helst. Bo där. ”Vad ska jag hem och göra – jag mår ju bäst HÄR!”.

Så kommer jag hem och känner:
Här vill jag inte bo. Så här vill jag inte leva. 😕

Om jag tänker bort jobbet; hur vill jag då leva?

🐷 🐱 🐔 🐶 🐣 🐥 🐶 🐴

Jag vill bo i ett hus på landet med hundar och katter, ett par grisar och några hönor och 3-4 får. Jag vill ha några rum för trasiga själar (ungdomar) som bor hos mej och som får kärlek och omtanke av mej och djuren….

Jag vill gå omkring i sköna kläder, osminkad och inte tänka alls på hur jag ser ut, blad jag väger etc utan mer på hur VI på gården har det och mår.
Jag vill att mina barn (och såsmåningom barnbarn) ska komma ut och hälsa på när dom känner för det och bo där om dom vill när dom vill ett tag.

Helst av allt vill jag göra det här med en man jag älskar och som älskar mej, men ärligt talat har jag givit upp hoppet om att han finns, så därför måste jag tänka i banorna att göra det här själv.

1 + 1 + 1 + x = ?

Men hur får jag ihop mitt underbara jobb mitt i Sthlm med ”drömmen om landet”?

Ska jag helt enkelt ”tåla mej” tills jag blir pensionär och flytta ut på landet då? Och ”nöja mej” med att en stor del av mitt liv är ok nu?

Frågor:

Ska jag landa i att jag bor som jag bor och ha det som jag har det på fritiden och det kan få vara ”lite parentes” nu, och njuta så inihelvete på jobbet NU, och inse att allt inte kan vara perfekt samtidigt?

Och ska jag ge upp längtan efter att bli älskad, få älska och ”vara två”, eftersom det ändå inte blir något av det? Och: Hur begraver man längtan?

Svara nedan, tack.

Hur gammal är du?

Kön?

Familj?

Yrke/Sysselsättning?

Lever du som du vill göra?

Sysslar du med saker du tycker om?

Lever du det liv du trodde du skulle leva som vuxen, när du var barn?

Har du framtidsplaner?

Om du har haft framtidsplaner; har du nått dom och skapat nya?

Lever du bara på och låter det bli som det blir?

Känner du dej stressad över tiden eller tycker du att du har hinner med?

Det sägs att man inte ska ångra det man gjort, men jag vet att det är bara fina ord som alla säger, så ÄRLIGT: Vad ångrar du i ditt liv?

Tror du på att man kan göra och bli precis det man vill?

Lever du som du lär?

Bor du som du vill?

Lever du i det förhållande du vill och mår bra av?

Om du inte lever det liv som du vill, har du planer på att förändra det eller går det inte (och varför går det inte)?

Tycker du att man ska nöja sej?

Tänker du såna här tankar över huvud taget och någonsin, eller är det bara jag?

Övriga tillägg:

Tack!

Nedan kan du läsa VARFÖR killar/män skickar dick picks.

http://lajkat.se/visar-har-ar-anledningen-till-varfor-killar-skickar-dick-pics/

Igår pratade jag med några tjejer i högstadiet om nät-mobbning/näthat etc och att jag hade träffat en tjej som blivit MYCKET hotad av killar via snapchat: ”Du ska dööö din jävla hora! Jag ska kutta dig ditt jävla luder! Vi kommer att våldta dig om du berättar något för någon….Akta dej din äckliga fitta!” ….och annat trevligt. Jag återger det inte precis som det stod, eftersom jag inte minns alla äckliga och otroligt hårda ord, men det var utförligt och handlade om hela tjejen från topp till tå och om hur ful och äcklig hon är och vad killarna skulle göra med henne (utförligt) sexuellt och våldsamt.

Detta  hade skrivits av 14-åriga killar till en 14-årig tjej! En jättesöt och fin tjej.

Jag var upprörd och berättade det för dom  här tjejerna och fick svaren: ”Nästan alla tjejer får liknande sms eller meddelande på snap chat…”, sa en tjej. ”…för att  inte tala om alla dic picks!” sa en annan.

”Eeeeeh, WHAT?!?” sa jag (som är född på 1900-talet)….

”Jamen alltså vi har en kille i vår skola som skickar dic picks till alla! Det är såååå äckligt! Jag tar bort den direkt för jag vill inte ha hans äckliga dick i min mobil!” säger en tjej med avsmak.

”Men spara den och lämna in den till rektorn direkt! Alla borde lämna in varenda hot och varenda dick pic till rektorn för anmälan!” säger jag upprört. ”Han kan inte få bete sej så! Vad händer sedan?? Det är ju en början på övergrepp!! Han måste lära sej det!”

Jag är upprörd.

”Meh! Rektorn bryr sej inte! Hon skulle inte bry sej ett skit! Om man säger att någon skickat något till en så bry dom sej inte – varken lärarna eller rektorn. Dom säger bara att vi inte ska bry oss när killar håller på så….”.

Eeeeeeh, WHAT?!?!

Jag blir stum!

VAD HÄNDER I SKOLORNA OCH VARFÖR TAR INTE DOM VUXNA – både hemma och i skolan – ANSVAR ÖVER VAD SOM HÄNDER??

JAG TYCKER ATT DU SOM ÄR FÖRÄLDER TILL EN SON IDAG SKA TA ETT SNACK MED HONOM OM DICK PICKS OCH VAD TJEJER TYCKER OM SNOPPAR SOM SKICKAS UTAN ATT DOM VILL DET ÖVER HUVUD TAGET (läs artikeln ovan: VI blir INTE tända! Vi blir ÄCKLADE! Vi vill kräkas!).

JAG TYCKER ATT DU SOM ÄR FÖRÄLDER TILL EN TJEJ SKA SÄGA ATT DET INTE ÄR OK ATT BLI HOTAD OM ATT BLI SLAGEN ELLER VÅLDTAGEN ELLER FÅ SNOPPAR SKICKADE TILL SEJ I MOBILEN OCH ATT DOM ALLTID ALLTID SKA SÄGA IFRÅN, VISA NÅGON LÄRARE OCH OM LÄRAREN INTE REAGERAR FORTSÄTTA VARA ARG OCH VISA FÖRÄLDERN, REKTORN OCH INTE GE UPP!!!

Det är inte okey!!!

Ofrivilliga dick picks  =  BLOTTA SEJ!

Är det ens lagligt att blotta sej???

Prata också med din dotter om att hon ALDRIG ALDRIG ska skicka nakenbilder på sej själv till någon! Inte ens om killar hotar eller mutar eller säger ”jag blir ihop med dej om du bara skickar en nakenbild….”. SKICKA ALDRIG EN NAKENBILD! Dom sprids och dom finns kvar i evigheters evighet och du kommer att lida av den där nakenbilden som skickas runt till alla!

Dom säger att det inte går, att dom inte kan och att dom inte vågar.

Dom säger att tjejerna viftar bort dom, kränker dom och nedvärderar dom: ”Stick och brinn! Faan vad ful du e! Tror du att du ÄR någon?!?”

Dom säger att tjejer kräver att dom ska ta första steget och att dom ska ta initiativ till allt och att dom ska bjuda och bjuda till.

Dom säger att tjejerna kommer med dubbla budskap; ”Gör nåt då!” och ”Gör inget!” Samtidigt. Liksom.

”Hur ska man veta??!?” säger dom.

”Hur ska man förstå vad dom vill??” säger dom.

Det är inte bara dubbla budskap – det är Omöjliga-Att-Begripa-Budskap!

”Och sen om man Reagerar, säger ”Meh! Ge´rej nu!” så är man en Översittare – en Tyyypisk-Man-som-inte-fattar-nåt! Och så slänger dom med håret i ansiktet på en och går. Ibland vill dom att man ska följa efter – ibland inte – och hur man än gör blir det fel,” säger dom.

”Det är ingé kul att gå ut. Man står först i en kö en lååååååååång stund (och fryser) och sen får man komma in och då hänger man med ett gäng snubbar/kompisar och dricker shots, och man (låtsas) ha kul och skrattar och skojar, fast man hör egentligen inte vad nån säger eftersom musiken är så hög….och sen kanske man ställer sej med dom andra killarna på dansgolvet och dansar – eller snarare hoppar till musiken….och där finns ett gäng tjejer som också dansar och hoppar….men kommer man för nära eller försöker ta kontakt hoppar dom iväg och kanske dom slänger med håret och skriker: ”VAFAAN TROOOR DU??!”…och man känner sej som en våldtäktsman fast man aldrig i livet skulle vilja ha sex med någon som inte vill….och egentligen bara vill ha lite kontakt och lära känna….

Säger dom.

Hur har det blivit egentligen? Hur ska killar ta kontakt med tjejer nuförtiden – och tvärtom? Är det BARA Tinder som gäller nuförtiden och vad gör man när inte det heller fungerar, och man bara längtar efter att bli älskad och att få älska någon?

….undrar några killar i 20-25-årsåldern.

…………………………………………………………………………………………………………………..

Svara till #utansvar #haringasvar #svarslös

I många sammanhang är det så, när man klagar allmänt på MÅNGA, att dom som INTE behöver ta åt sej/ändra sej, tar åt sej, och dom som BORDE ta åt sej bryr sej inte eller lyssnar inte.

Exempelvis när läraren skäller och skäller på sin ”stökiga klass” och dom som sitter still och är tysta Sitter ännu mer stilla och blir ännu tystare, medan dom som stör inte bryr sej alls.

Nu är vi arga och upprörda över alla idiotiska män som går över gränsen igen och igen, och uppropet #metoo är suveränt, eftersom det är alldeles för många idioter out there, MEN samtidigt finns det män som tar åt sej och knappt vågar andas åt tjejers håll nu, eftersom dom inte vågar riskera att benämnas som idioter.

Och risken är att killar inte ens vågar Flirta med tjejer ens. Det är ju sorgligt. Samtidigt säger mina söner att tjejer nuförtiden (eller fortfarande?) förväntar sej att dom (killarna) ska ta alla initiativ, medan tjejerna ska mest bara vara söta, fnittriga och plutmunniga. Jag bah: ”Eeeeeeh, WHAT!?! Har jämlikheten inte kommit längre?!?”.

Och nu till tjejers ”ansvar”: Lägg inte ut bilder med pussmun, uppifrån med halva brösten synliga och tro att ni ska få feedback som säger: ”Vad intelligent du ser ut”. Signalerna ni sänder är: ”Jag är sexig” Alternativt: ”Jag vill ha sex”. Bli inte förvånade när ni får sådan respons på sådana bilder. Däremot en bild rakt framifrån med en glad tjej med kläder på sej, säger mer: ”Hej! Här är jag!”

VI KVINNOR/TJEJER HAR OCKSÅ ETT ANSVAR I ATT SLUTA SEXUALISERA OSS SJÄLVA.

En tjej söker lägenhet på blocket och lägger ut en bild uppifrån tagen med klyftan och pussmunnen i fokus. Sen blir hon förvånad när hon får ”sexualiserade” svar.

Jag själv, som kvinna har svårt att koncentrera mej när halva bröst blottas i möten etc. inte för att jag blir kåt, utan mer för att det blir fel signaler och man undrar ”Hur faan tänkte du nu?”. Plus att man inte vet var man ska titta. Brösten liksom skriker: ”TITTA HÄR!!”.

Det skulle vara samma sak som att en man lägger ut bilder på sin k** uppifrån i bara kalsonger och kanske bar överkropp och sen säga ”Näe, det är bara en vanlig bild på mej, liksom…”. Och sedan bli förvånad när tjejer skrev: ”Vill du kn**a?”.

JAG MENAR INTE ATT KILLAR SKA FÅ UTSÄTTA TJEJER FÖR NÅGOT – EVER –  SOM TJEJERNA SJÄLVA INTE VILL, OCH DOM MÅSTE LYSSNA PÅ ”NEJ” OSV, MEN SLUTA SEXUALISERA ER SJÄLVA TJEJER!

Många av er ger verkligen dubbla signaler, och det spelar roll hur man klär sej och för sej. Du sänder ut signaler – människor reagerar/agerar på dom.

Visserligen ska en tjej kunna gå NAKEN genom stan utan att bli våldtagen, men det är inte DET jag skriver om; Det är att även TJEJER måste ta ansvar för hur dom beter sej och agerar.

Om min chef hade halva tuttarna hängande utanför skulle jag inte ta henne riktigt på allvar faktiskt, ej heller om hon var en man som ständigt markerade sitt könsorgan på något sätt eller hade uppknäppt till naveln och blottade sitt håriga bröst….

Problemet #metoo är stort – mycket stort – och många av oss tjejer/kvinnor vet precis vad övergrepp är och innebär, och män som tror att vi överreagerar eller överdriver är ute och cyklar….

….MEN vi kvinnor har också ett ansvar och vi behöver sluta sexualisera oss själva OCH inse/visa att vi är MER än endast våra kroppar.