Jag sitter på kvällen (och ligger på vaken på natten) och hör hur min inneboende alkoholiserade polack gormar och härjar i rummet intill. Jag är trött på hans gälla fylle-röst som pratar OAVBRUTET och HÖGT. Rummet är ju inte så stort, så jag förstår inte vad, vem eller vilka han överröstar men HÖGT pratar han. Oavbrutet. Som sagt.
Dom sista månaderna har han ett gäng ”kompisar” som också hänger där – den ena fullare än den andra.
Jag sa till honom i början av boendet där inne att han inte fick röka i rummet. Röken slingrade sej nämligen in i min lägenhet och förpestade vår tillvaro (sa jag). Därför röker han ALDRIG i sitt rum (vilket är otroligt, tycker jag…att han – trots att han knappt kan stå på benen – rumlar ut och röker).
Men jag glömde säga att han heller inte får supa sej redlös….men å andra sidan gjorde han inte det då heller.
När jag hör dunkandet (från VAD??) och tjongandet (från VAD??) och ibland kraschandet (troligen glas…) samt hans HÖGA gälla röst mässande, samt andras inhopp ibland tänker jag på barn som växer upp på det här sättet. Jag har tidigare försökt förstå hur det är och känns att vara alkoholistbarn, men jag har nog inte fattat vidden av det.
Trots att jag är VUXEN och inte bryr mej ett skit om människorna i rummet intill lever eller dör – är inte beroende av dom alls, eller älskar dom ett skvatt – så blir jag otroligt illa berörd, irriterad och rädd när jag hör ljuden som fortplantar sej genom väggen. Min fantasi skenar och det är otroooooligt obehagligt! Och jag kan inte slappna av.
Jag kan då få en yttepytteliten inblick i hur ett BARN till alkoholiserade (och störande) föräldrar (och deras ”anhang”) känner och har det. Hur orkar dom?! Dom måste. Dom har inget val. Dom måste stå ut dag ut och dag in, natt ut och natt in med vårdnadshavare som dricker, rumlar runt, ramlar, kräks, tappar saker, glömmer saker, slåss, blöder, får blåtiror, kissar och bajsar på sej och som man ibland kanske tror är döda…..
…..och jag kan bara GISSA vad dom får bevittna och uppleva.
Inte konstigt att vissa av dessa barn skär sej/blir deprimerade, kriminella, bråkar och slåss, blir inåtvända, utåtagerande, aldrig är hemma etc. Det finns också ett gäng som blir extremt DUKTIGA – både i skolan och på att ta hand om andra. Jag har själv träffat dom.
Som av ett UNDER klarar sej ett helt gäng människor genom en hel barndom med alkoholiserade föräldrar! En STOR eloge medalj till dessa!
…och här kan jag ju också passa på att länka till en fantastisk förening som skapats av två (då) unga tjejer som själva genomlevt detta helvete:
Och självklart går också ett gäng under, blir missbrukare/kriminella, psykiskt sjuka, begår självmord etc.
Och jag förstår dom. På djupet. Verkligen.
Vi måste ta tag i detta.
Alkoholiserade föräldrar borde förbjudas.
erviluca #mammatillfyrakillar 