Det där med att ”hjälpa till” eller ”dela på hushållssysslorna” i ett hem är inte helt enkelt. REALLY!?! 😲Vad ska man dela och hur mycket och när är det ”rättvist”? Vem ska göra vad? Och när?
Man har en massa tankar och åsikter INNAN man delar livet men någon och INNAN man får barn. Det kommer att vara självklart och enkelt. I dom tankarna ingår inte tjatet och tjafset.
🚶🚶🚶🚶🚶🚶🚶🚶🚶🚶🚶🚶🚶🚶🚶🚶🚶🚶🚶🚶🚶🚶🚶🚶🚶🚶🚶🚶
Jag ville uppfostra mina söner till jämlika och självständiga killar. Det gick väl kanske lite sisådär….Det var det där med att orka tjata och följa upp allt som var det svåra och jobbiga. Och allt tjafs om allt. Jag blir trött bara av att skriva om det – av minnena liksom.
🤦🏼♀️🤷🏼♀️🙇🏼♀️
Jag hamnar hela tiden i att göra ”allt” för att slippa tjata och vänta och bli frustrerad och arg. Så går det en tid, och så kommer en MELT DOWN (två ord eller ett??). Jag meltdownar. Ofta är det en liten droppe som blir för mycket. Den droppen rann över igår. Och jag bah: ”😡😠😤👿😈👹👺💩☠️💀👻🤖%@#$§€≠~!!”.
Sen gjorde jag ett schema på hemsysslorna. Valet för sönerna var: Hjälpas åt eller så flyttar jag hemifrån. Dom valde ”hjälpas åt”.
Alltså ; Jag hade flyttat…..på riktigt! 😬
🗓🗓🗓🗓🗓🗓🗓🗓🗓🗓🗓🗓🗓
Idag satte jag upp ett schema på kylskåpet, ett i Mellans rum och ett i Minstings rum, och så sa jag: ”Här är schemat för hur vi ska hjälpas åt”. Inget mer. Sen åt vi middag. Efter middagen satte jag mej framför tv:n. Plötsligt hör jag hur någon diskar och jag bah: VA!?! Utan att jag måste säga till!?! Utan tjat?? Utan påminnelser?!?
Jag är speechless.
#plötsligthänderdet
erviluca #mammatillfyrakillar 