Hon bär Världen på sin rygg
Bågnar under trycket
Utåt leende och snygg
Bär alldeles för mycket
När hon inte vill och orkar
Smyger undan gömmer svaghet
Undanskymd hon tårar torkar
Rakryggad utåt ingen vet
Andras bördor väger lätt
Hon kan bära mycket
Egen börda rätt och slätt
Faller under trycket