There is a war going on…./erviluca

…in my favourite wood.

Det är Kriget mellan Cyklisterna och Hundägarna. Alternativt mellan cyklisten och hundägaren. Vet inte. Men när jag går i min favoritskog så ligger det av och till grenar över stigarna, så att cyklisterna ska snubbla på dom – alternativt stanna och plocka bort grenarna.

Jag fick veta det här för något år sedan. Jag tyckte nämligen det var konstigt att det låg grenar tvärs över stigarna i skogen, lite här och där, och jag plockade bort dom för att inte någon skulle snubbla på dom. En del som går i skogen ser inte lika bra som jag.

Det var gamla hussen Stig som berättade för mej att Arne (fingerat namn) var otroligt arg på cyklisterna som börjat befolka skogen. Den här skogen har i måååånga år befolkats av hundägare och deras hundar. Det är en underbar skog, eftersom alla hundägare som träffas där är såååå trevliga och många har sina hundar lösa, och ingen skriker och gapar ”KOPPLA DIN HUND!” osv. Dessutom har många som gått i den här skogen i många år, blivit kompisar, och går sina rundor tillsammans, stigarna har fått olika namn – som tex ”Överstens stig” eller ”Gunnars stig” och ”E4:an” – och skogen är liksom hundägarnas. Fast bara inofficiellt.

Nu har det byggts en massa villor i en del av skogen, och så har det flyttat in en massa unga familjer. En del har hundar; ”Välkomna!”, och en del tycks vara cyklister.

Cyklisterna kör FORT i skogen på stigarna. Dom kommer swischande ”i 180 knutar”, alldeles tyst, och så plötsligt dyker dom upp bakom en och man får hjärtsnörp – både av farten dom har, samt att dom ofta är många. Mej har det bara hänt ett par gånger, men jag flugit högt varje gång, hundarna har börjat skälla och vi har nästintill blivit överkörda (om vi inte KASTAT oss åt sidan). Vid något tillfälle har cyklisterna bara swischat förbi, medan jag och hundarna legat skräckslagna i buschen, och vid något annat tillfälle har någon cyklist stannat och skrikit åt mej för att hundarna skällt.

Någonstans förstår jag alltså grenutläggaren.

Idag när jag gick i skogen såg jag att kriget trappats upp, för OJ vad många grenar han lagt ut nu! Det var grenar överallt och en del var riktigt stora. På vissa avsnitt var det som att gå i en liggande stege! Till och med hundarna reagerade. Hur? Ja, typ….reagerade! Meh! Ååååh!

Jag har inte bestämt mej för vad jag tycker om kriget. Å ena sidan tycker jag att det är Hundarnas (och hundägarnas skog) det där, för så har det varit läääääänge, och jag tycker att cyklisterna kan ”få” en egen skog att cykla i. ELLER så kan cyklisterna skaffa signalhorn/plinga på sina cyklar så att man HÖR när dom kommer. ELLER så kan dom hojta: ”SE UPP!” eller nåt. Men det gör dom inte. Kanske för att dom har huvudet rätt ner (för det har ju ofta cyklister….dom stirrar rätt ner i marken, liksom…).

Näe, jag vet inte vad jag tycker.

Jag vill helst bara fortsätta gå i ”min” skog i lugn och ro, och fortsätta träffa andra trevliga hundägare och hundar där då och då.

Jag vill INTE att dom där tjuriga hundägarna ska börja gå i ”min” skog – dom där som skriker: ”KOPPLA HUNDEN!!” fast varken min eller deras hund är farlig. Dom gör det ”BARA FÖR ATT”. Liksom. Speciellt kvinnor i 35-40-årsåldern med bordercollies. Varför dom är värst, vet jag inte, men så är det. Punkt. 

Riktigt unga hundägare är ALLTID trevliga, samt riktigt gamla hundägare. Och jag. 

Jag är ALLTID trevlig. UTOM när jag blir påhoppad och utskälld (!) av ingen anledning alls. DÅ kan jag blir ARG!

Men iallafall.

I min skog pågår ett krig.

Jag undrar hur det ska sluta….