Det snurrar verkligen i huvudet av allt jag vill pränta ner på olika sätt: Jag har sååå många bok-idéer! Mitt problem blir att jag inte vet i vilken ände och med vad jag ska börja, eller fortsätta…och börjar jag med något så hamnar ändå tankarna på det där andra som jag kanske borde skriva istället…
…men det är ju inte så att TIDEN bara VÄNTAR, utan det är ju så mycket annat som måste och ska göras OCKSÅ.
Varför är inte jag gift med en liten fru som tar hand om ALLT omkring mej medan jag skapar?? Jag ÄR ju en sån där KREATIV KONSTNÄR som egentligen behöver få dra mej undan och bara vara ifred långa perioder, och så kommer orden och allt….om jag bara lämnas ifred! ÅÅÅÅH, vad jag skulle SKAPA om jag fick den TIDEN, och blev försörjd under tiden. Och upp-passad.
Faan, att jag inte har en sån liten fru! Dom finns ju! Alla gamla fantastiska (manliga) skapande MÄN har ju haft såna….Orättvist är bara förnamnet.
Förresten lider jag av svår Avundsjuka. Jag gillar det verkligen inte, men så är det. Ibland blir jag så avundsjuk så att jag känner mej ARG på personen i fråga, som jag blir avundsjuk på: ”Det var inte DU som skulle…..det var ju JAG!” tänker jag irriterat. Ibland kan jag glädja mej åt andras lycka, tur och framgångar, men ibland tänker jag verkligen elaka, svarta och äckliga tankar.
Man kan ju undra vad Avundsjukan är till för liksom? Är den till för att man ska kämpa lite mer, eller vilja nå dit OCKSÅ? Isåfall funkar det inte på mej. Jag blir inte peppad av min avundsjuka. Jag blir bara…sur och arg. Mest på mej själv faktiskt, som inte kan GLÄDJAS åt när andra har det och får det bra. Givetvis KAN jag det, men inom vissa områden kan jag det INTE.
Jag kan glädjas åt andras lycka och framgång också, så att att jag nästan känner lyckan själv av att DOM/HEN lyckades! Men jag kan också vilja skjuta någon som lyckades. Fast det skulle jag ju givetvis inte, om jag hade ett vapen. Jag skulle nog nöja mej med att räcka ut tungan. Inuti. Eller bakom ryggen. Framför dom skulle jag leeeee och säga ”GRATTIS!!”. Förljugen som jag är.
Hur faan räcker man ut tungan inuti??
Nåja.
Egentligen tänkte jag önska er alla en HÄRLIG MIDSOMMAR!
Själv brukar jag inte fira den så värst nuförtiden. Det blir liksom inte så när man har vuxna och ”nästanvuxna” söner och är singel själv. Om jag nu ska skylla på det.
Jag kan skylla på att vi inte har något ”land” längre heller. När man har ett ”land” åker man ju gärna dit och ”firar” genom god mat och nubbe och sånt. Eller inte.
Jag ska iallafall åka över till Söstra Mi och hennes familj i Sigtuna, och vi ska väl äta något gott (för det gör vi alltid där), och ”supa” (som hon skrev till mej på chatten). 🙂
Regnar gör det ju alltid på midsommar, så vi ska väl sitta inne och titta ut på regnet också. Och gå alla hundpromenader som vanligt förstås! I regnet. Men när man går på sina hundpromenader tänker man knappt på att det regnar.
I Sigtuna finns det härliga rundor för mattar, hussar och hundar!
GLAD MIDSOMMAR,
…som sagt.
erviluca #mammatillfyrakillar 