Först sökte jag ett jobb, och fick det, löneförhandlade och tackade sedan ja. Så sa jag upp mig: 3 månaders uppsägning. Sen blev jag erbjuden ett annat jobb, med bättre förutsättningar – högre lön och bil bl a. Det började senare, men när jag försökte räkna ut om jag kunde ta det iallafall, så tyckte jag det verkade så. Sen tänkte jag också att en månads pengabrist kan väl inte göra så att jag tackar ja till ett jobb med nästan dubbelt så mycket i lön (och bil) for ever and ever. Typ.
Saken var ju alltså den att jag hade redan sagt upp mig och uppsägningen hade börjat ”verka”. Jag skulle sluta på mitt förra jobb ett par månader innan mitt nya jobb börjar. Jag räknade på att semesterdagarna skulle nästan räcka, men jag räknade troligen lite fel….
Sen tänkte jag att ”det löser sej nog”.
Nu är jag mitt i ”det löser sej nog” och jag har ingen aaaaning om hur det ska lösa sej. Nu. Och det jag räknade ut stämde inte alls! Jag tror att den delen i hjärnan som ska kunna räkna har krympt. Jag har i hela mitt liv fokuserat på människor, relationer, barn och psykologi och är urduktig på det (!), och den delen har liksom tagit över hela hjärnan. Det är ju bra, men jag skulle behöva en revisor. Eller en man som kan ekonomi, som skulle kunna ta hand om min ekonomi och få den att fungera. Jag skulle kunna få veckopeng. Typ.
Just nu är det superkris!
Jag behöver minst 20 000 kr för att denna och nästa månad ska fungera! Därefter får jag min första lön, som är mycket högre än den tidigare. Dessutom ska jag inte längre försörja mina stora söner.
Som det ser ut just NU har jag varken pengar till hyra eller till mat.
Kan någon hjälpa mej?
Jag kan/får inte ta något lån och jag har tidigare lånat av mina närmaste (både mamma, systrar och äldste sonen) så att jag känner att jag inte kan be dom mer, samt att dom inte har det så fett själva…
Det här är mycket pinsamt och jobbigt men jag vet faktiskt inte hur jag ska lösa den här månaden och nästa…
erviluca #mammatillfyrakillar 