Minstings födelsedag /erviluca

Det är Minstings födelsedag idag. 

Ingenting är som en ”vanlig födelsedag” ändå, tycker jag. Vad nu en ”vanlig födelsedag” är. En del har ingen som firar sig alls, och alla familjer gör på SITT sätt.

Jag minns hur CHOCKAD jag blev när min kompis sa att hennes familj inte sjöng för födelsedagsbarnet på morgonen. Jag bah: ”Hur ÖVERLEVER du utan sång på födelsedagsmorgonen?!?”

Jag är nämligen uppvuxen med att den som fyller år ligger kvar i sängen och ”låtsas sova”. Resten av familjen ”prasslar med paket” osv i köket och därefter kommer hela familjen sjungandes ”Ja må hon leva…” i rummet och då ska födelsedagsbarnet se yrvaken ut och sätta sej upp. En i familjen (nästan alltid mamman) bär en bricka där det är ett ljus och ett glas saft och en tårtbit, eller en kopp the med en macka. Gärna en liten flaggstång med liten flagga på också. Övriga familjemedlemmar bär PAKETEN.

Alla sjunger och sedan hurrar alla. Därefter kramar alla födelsedagsbarnet och säger ”grattis” och lämnar paket. Födelsedagsbarnet öppnar paketen sittande i sängen.

Detta är FAMILJENS firande. Sen kan släkten och kompisars firande komma senare. Kanske senare på dagen, eller så senare den veckan.

Minsting brukar vakna vid 13-14-tiden så jag hann gå och handla innan jag och Mellan väckte honom med sång (fast Mellans sång hördes inte – bara min). Jag hade inget ljus och ingen bricka, däremot ett glas juice och två dougnuts. Inga paket, för han hade redan fått en dator som jag, pappan och Äldste sonen delat på. Tråkigt.

Tråkigt att ”fira” utan paket….. Men ändå….

Nu sitter jag och väntar på Pappan och hans sambo som ska komma och äta Ceasarsallad (som är beställd av Minsting) och därefter tårta (som jag tillverkat FÄLV!). Både pappan och sambo är superduktiga kock-typer. Jag är så långt ifrån en ”kock-typ” som man kan vara. Tyvärr. Jag ”höftar” och ”gissar” när jag lagar mat och hoppas det ska ”gå över” så fort som möjligt….dvs att lagandet inte ska ta för lång tid. För jag tycker det är så trååååååkigt!

Sorry.

Jag är en utav dom FÅ människor på jorden som tycker matlagande är tråkigt. Jag tror jag är nästan ensam om det, med tanke på hur många matlagningsprogram det är på TV och hur många som skriver böcker om mat osv….

Men men, jag är ju Unik också.

Så IDAG fyller Minsting 16 år! Han föddes ju ”igår”, typ!

Jag minns så väl när JAG var 16 år! Det var i ”förrgår”, typ.

HerreGud, vart tar tiden vägen?? Den bara ruuuusar iväg!

Min ”baby” är nästanvuxen!

Unbelivable!