Dagsarkiv: 10 juni, 2015

Iallafall för MINA barn. Kanske jag kommer att få uppleva skolavslutningar för eventuellt kommande barnbarn – kanske inte.

Ikväll (!) är det min sista skolavslutning i grundskolan som förälder. Jag har haft barn i grundskolan sedan 1990! Nej, förresten 2000-2001 hade jag inget barn i grundskolan – däremot tre barn på dagis, och en som gick en halv termin på gymnasiet.

Om jag räknar sådär rakt av bah, typ att jag har fyra söner och alla har gått 9-10 år i grundskolan (ja, för fr o m Storing har barnen gått 10 år i grundskolan, eftersom dom började som 6-åringar), och då blir det x 4 allting, dvs 39 år i grundskolan! Fast sen har dom ju gått samtidigt och skolavslutningarna har ibland varit samma. Något år hade vi tre skolavslutningar på samma dag efter varandra. Inomhus. Utan syre. Typ. Men vad gör man inte som förälder för sina barn….

Att uppleva allt det här med Äldste Sonen var Magiskt! Varje skolbörjan och skolavslutning var Speciell och jag Upplevde varje minut och sekund av dom. Jag var den ENDA föräldern i åk 9 som kom till Äldste Sonens skolavslutning. Dom andra föräldrarna var tydligen ”bannade”. Det var ingen bal på den tiden. Tror jag.

Jag minns inte det iallafall, eller så hade jag så fullt upp med hans tre småbröder så att jag inte märkte vad som försigick i hans liv… (fö´låt, i så fall!).

Att få uppleva allt det här med Storing var också häftigt, och då insåg jag mer hur FORT allt går och jag hade bestämt mej för att njuta av ALLT ännu mer, men sen kom ju Mellan året därpå, så det blev liksom ”Storing-Mellan-Storing-Mellan-Storing-Mellan” med alla föräldrarmöten, föräldrasamtal, insamlingar, julavslutningar och sommaravslutningar….i en enda lång rad, så jag hann knappt Uppleva något, såsom jag ville….för att inte tala om Minsting: ”Hoppsan! Ska han också börja skolan?! NU?? Redan??” och så försöka hänga med på vad alla tre gjorde och sa och upplevde och kompisar och lärare och skolkamrater och påsklov och föräldrarsamtal och insamlingar (HATADE insamlingar till slut!!) och hela fadderullan!

Och så var det ju Äldste Sonen också. Men han fick ju ha mej för sej själv i 10 år innan allt det här, så det får jag/han trösta sej med…

Det där med att Carpe Diem och Njuta av Stunden gick inte så bra längre då. Jag försökte snarare Överleva allt. Och fort gick det!

Nu går alltså min lilla beeeeebis (nästan 2 meter lång) ut årskurs nio och han har gjort sitt ”måste”! Sen följer tre år till av ”nästan-måste-för-annars-kommer-du-ALDRIG-att-få-jobb!”, men då ska dom vara mer självgående och jag KANSKE slipper tjaaata upp honom ur sängen på mornarna…Keep on dreaming!

Usch, det går så fort! Jag tycker både det är skönt, vill rewind då och då för att göra om vissa saker och så försöker jag njuta av det som är, samtidigt som jag knappt hinner för tiden bara RUSAR iväg: ”SWOSCH” bah!

”Fånga dagen!” tjuter alla. Jamen vafaan, jag hinner inte! Den bara rusar förbi! Värsta Speedy Gonzales!

Och ikväll (!) är det den sista skolavslutningen för grundskolan för min yngste son.

UNBELIVABLE!

Han föddes ju nyss. Typ.

Stackars Minstingar, dom blir liksom aldrig ”stora”.

När Äldste Sonen gick ur nian var han ”nästan-vuxen”, när Storing gick ur nian var han faktiskt ”vuxen”, Mellan gick  ur gymnasiet nyligen och han är inte riktigt så ”vuxen”…..

…åsså är det min lilla beeeeeebis!

”Skärp dig, Erviluca!”

Okey!

*skärpning pågår*

Snart ska jag gå på skolavslutning med min stora Minsting!

Hej svej!

….hur killar funkar.

När jag växte upp hade jag ingen aaaaaning. Vi var tre, nej fyra, tjejer i familjen och en Väldigt Hemlig man (= pappa), som alltid var Frånvarande, så min kunskap om Män var ungefär lika med Noll.

Jag hade många kompisar i tonåren som var killar, och så hade jag kärleksrelationer – eller var bara kär – typ, alltid, men det betyder inte att jag någonsin förstod mej på killar.

Under en lååååååååååång period trodde jag att killar och tjejer var på ett ungefär likadana och tänkte på ett ungefär likadant….för på 70-talet skulle alla vara UNISEX = Likadana, fast vi inte var det. Sen att jag inte förstod mej på killar alls, eller hur dom tänker/tänkte, trodde jag inte alls hade med könet att göra utan mer med….något annat.

Tänk vad vi tjejer DISKUTERADE vad vi trodde killarna tänkte och tyckte och vad vi FUNDERADE på vad dom MENADE när dom gjorde och sa olika saker.

Tänk om jag hade förstått att killar inte TÄNKER åt höger och vänster och runtomkring i förton finurliga och trassliga håll! Tänk om jag hade fattat att ”ja” är JA och ”nej” är NEJ och att ”jag tänkte inte på det” betyder faktiskt att dom inte tänkte på det!

Det var först när jag fick min första son som jag började ANA att vi i GRUNDEN är olika.

Och då tycker jag att OLIKA är bra, men att tro att man är LIKA och utgå från det, blir så fel.

Tack Gode Gud att jag fick fyra söner. För OJ vad jag lärt mej mycket av det!

TACK!

Bara den här lilla saken att jag bad Minsting ”fotografera MYCKET” när han var med sin klass i Berlin häromdagen. Givetvis menade jag att han skulle fotografera sina kompisar och vad dom gjorde (!) för jag tänkte att det vore kul för honom att i FRAMTIDEN se dom här bilderna och MINNAS.

Men va faan – jag glömde ju att han är kille (och INTE har några systrar, för det spelar roll för hur en kille utvecklas och tänker)….

Vad fotograferade han?
//

Lydigt tog han MÅNGA bilder….på hus och SAKER. Han lyckades ta ungefär 50 bilder, men inte en enda bild på MÄNNISKOR, eller på sina klasskompisar! Skickligt!

Låååååååångsamt börjar jag förstå hur killar funkar, så NU kan jag träffa en man, och kanske eventuellt fungera ihop med en sådan Varelse….

…och förstå hans Underliga tankegångar.

Det gäller bara att han förstår mina också….