Vad är väl en bal på slottet…./erviluca

….jämfört med en bal i årskurs 9?

……………………………………………………………………………..

Dagen efter Mellans student skulle Minsting gå på bal. Årskurs 9 har bal ”nuförtiden” (och då har troligen ”nuförtiden” pågått sedan 90-talet, eller nåt?) har jag förstått.

Det hade vi INTE när jag gick ut nian. Vi hade bara en avslutningsfest, med lärarna, men ingen bal. Bal var ”ute” när jag var ung. Det var mer jeans- och t-shirt-fester.

Att fixa en kostym var ett kapitel för sej, eftersom den unge herren inte hade någon större lust att följa med till Dressman alls. Jo, han sa: ”I morgon kan vi fixa det!” glatt, varje gång jag påtalade det, tills ”imorgon” tog slut. Liksom. Och då gick jag och köpte en kostym i en ”gissa-storlek” som givetvis inte passade, så jag fick gå och byta den, fast jag däremellan blev så ARG på Minsting så att jag gormade och skrek   tog ett allvarligt snack med honom, och sa att jag ”aldrig i livet” skulle gå tillbaka och byta kostymen, vilket han i och för sej struntade i, för om han fick bestämma kunde han både avstå från balen och/eller gå till balen i mjukisbyxor och t-shirt.

Faktiskt!

Han frågade också: ”Måste jag PROVA kostymen på Dressman??” och fick det som att låta som ”blir man halshuggen på Dressman?” och när jag då svarade ”Självklart!” så var det STOPP-tecken x 10!

Jag gick därmed och bytte kostymen utan Minsting, fast jag sagt att jag ”aldrig i livet” skulle göra det (även solen har fläckar), och till slut hade Minsting en kostym, en skjorta och två slipsar (för man fick två för en) – en blommig slips och en med silverränder på. ”Bögig”, enligt Minsting, men han kunde ha den ändå.

Först försökte vi knyta hans slips (den blommiga). Jag hade inställningen: ”Detkanvälintevarasåsvårt”, eller snarare ”Lättsomenplätt”, trots att jag aldrig knutit en slips, men jag lyckades inte, och Minsting tyckte att jag höll på att strypa honom. Sen föreslog han Youtube. Jag försökte göra exakt som youtubekillen visade. Två gånger. Sedan försökte Minsting, och därefter gav vi upp – han halvstrypt och jag helsvettig. Han fick gå slipslös. Jag tyckte vi kunde ta med slipsen och be någon på festen knyta den, men det gick inte. Piiiinsamt. Jag stoppade dock ner slipsen i min ficka i smyg, fast jag inte fick.

Jag och Minsting promenerade tillsammans till skolan (ca 3 km), eftersom jag inte har någon bil och våra cyklar var obrukbara. Minsting ansåg först att ”man” inte kan gå i kostym utomhus, långt, så att alla ser, men efter en stunds övertalning, så gick det iallafall, och han upptäckte att hela stada inte stannade upp och pekade på honom. Dessutom följde hundarna med och dom är bra på att avleda. Speciellt Fiona, som fick småpinnar och grässtrån att hoppa efter och springa efter hela vägen (av Minsting).

Väl framme stod hela klassen där, uppklädda till tänderna. Alla killar såg ut som MÄN och alla tjejer som DAMER. Killarna hade kostym – svarta eller mörkblå – och fluga eller slips. Jag halade upp Minstings slips ifrån fickan när jag hörde att en av killarna var ”värsta bäst” på att knyta slipsar. Minsting blev överraskad över att jag fått med slipsen trots att jag inte ”fick” det, men hängde ändå med klasskompisen in för att få sin slips knuten av honom. Tjejerna hade fantastiska kreationer och jag tänkte att dom måste ha kostat tusentals kronor! För att inte tala om frisyrerna och skorna! Men å andra sidan är en kostym också rätt dyr.

Hur var balen då?

Ingen aaaaning!

Att ha söner betyder att man inte får veta någoting, efteråt. Säkert finns det en massa killar som kommer hem till sina föräldrar och BERÄTTAR om allt som hände på festen, men såna söner har inte jag. Jag frågar och frågar och får ”ja” eller ”nej” som svar, och frågar jag ”Hur var det??” så får jag svaret ”Bra” och frågar jag ”Hade du kul??” så får jag svaret ”ja” och säger jag ”BERÄTTA!!” så får jag svaret ”Det finns inget att berätta” eller ”Det var som en vanlig fest”. Sen att det delats ut diplom eller lekts lekar eller att det hölls tal….näe, det får jag aldrig veta, om jag inte pratar med föräldrar till någon tjej i klassen, eller så får jag veta hur det var genom    någon helt annan fem år senare. Typ.

För övrigt är ALLT mina söner gör Ytterst Hemligstämplat.

Resten är dolt i dunkel.