Andra dagen på sista veckan/erviluca

Det har varit kul att jobba i skolan i några år. Det var skolkurator jag ville bli när jag började på Socialhögskolan 1981. Jag testade att vara skolkurator som mitt andra jobb (1989-90), men det var fel tid och fel plats då. Den här gången var det mer ”rätt” och jag trodde, när jag fick jobbet, att jag skulle jobba på skolan tills jag gick i pension. Men icke!

Det tog tid att lära sig ”skolterminologin” och ”skoltänket”, men nu när jag kan det förstår jag inte hur jag inte kunde kunna det.

Jag har lärt mej MASSOR på dom här drygt 2 åren i skolvärlden. Varje arbetsplats blir som en egen värld i världen på något sätt, och när jag klev ur Socialtjänstvärlden, och klev in i Skolvärlden var det som att byta planet.

Framförallt har jag lärt mej massor av saker av BARNEN! Jag har träffat barn i åldrarna 6 år till 15 år, och pratat med dom om allt möjligt! Det har varit så kul att träffa alla dessa barn, och jag kommer att sakna dom jättemycket!

Barn är kloka. Barn blir ofta missförstådda och överkörda. Om dom vuxna tog en extra sekund/minut innan dom sa, och gjorde, saker mot/med/för alla barn skulle dom/ni upptäcka hur fantastiskt kloka och härliga dom är! Det konstiga är att ALLA vuxna har varit barn, och ändå är det som om dom/ni glömt det.

För så lydiga (som ni säger att ni var när ni var barn) var ni inte!

Det har också varit positivt att träffa alla dessa härliga och ambitiösa lärare, som kämpar med att få eleverna att lära sig, och som verkligen, veigen tycker att deras förmedlade kunskap är viktig. Att ”ta” 30-60 minuter från lektionstiden för samtal med elever för mej har ibland suttit långt inne. Jag har varit förundrad då, eftersom det i MIN värld är viktigare att må bra i själen, än att kunna alla floder i Sverige (dom kan man ju ändå googla, nuförtiden…).

Lärarna sliter och dom har det inte lätt i dagens tekniska och moderna samhälle, där reglerna kring vad dom får göra, och inte får göra, är otydliga samt kraven på HUR dom ska lära ut, och vilka dom är och hur dom beter sej, är höga. ALLA andra vet minsann hur lärarna ”borde” göra, hur man säger till en elev att sitta still och hålla käften vara tyst, på ett tydligt, rakt, vänligt och relationsskapande sätt. ”Det är ju bara att…..!”

Men INNAN du säger att ”….det är ju bara att….” så tycker jag att du ska vara med en skoldag i en klass där det är ”bara att”…. Eller varför inte en vecka? Du kan ju hjälpa till att be eleverna, på ett vänligt sätt, att hålla käften vara tysta.                    

Barn som gått i skolor (i andra länder) där dom fått stryk titt som tätt kommer till skolorna i Sverige där lärarna knappt får höja rösten, för då blir det stora rubriker i tidningarna, och föräldrarna samlas till MÖTE: ”SKREK du åt Mitt Barn?!?”. Här ska eleverna sitta stilla och vara tysta fast lärarna inte slår till dom, eller skriker åt dom. Hur blir det? Dessutom ska dom sitta stilla och vara tysta med fasansfulla minnen i huvudet. Hur. Blir. Det?

Det har varit en spännande och lärorik tid, men nu tackar jag alltså för mej och styr kajutan vidare mot…Uppsala. Där ska jag bli chef.

Jag ska bli Världens Bästa chef! Jag ska vara rak, tydlig, strukturerad och lagom inkännande. Jag ska vara trevlig och glad och positiv, och komma med goda och vettiga råd och handleda gänget på ett bra sätt.

Typ.

Det ska bli  så kul och spännande, och så ska jag bli med bil igen!

                            *längtar*

Men innan dess ska jag ha mitt längsta sommarlov ever, nästan, och det ska bli så  sköööööööönt!