Månadsarkiv: april 2015

Jag åkte till en planet där det fanns i huvudsak två sorters aliens. Den ena sorten var till stor del styrande och lite mer krigiskt lagda, och den sorten försökte hela tiden ta över andras delar av planeten, härjade runt och utnyttjade den andra sortens aliens stup i kvarten. Den andra sortens aliens tog hand om en massa små aliens av olika sorter, letade efter mat och försökte få dom små alienserna att växa och bli stora aliens.

Vi kan kalla den mer krigiska sortens aliens för Z och den mer omhändertagande aliens för F. Bland dessa två sorter fanns det andra sorter också eftersom både Z och F fanns som gröna, gula, röda och blå och dessa olika sorters aliens hade olika behåring – en del var håriga över hela kropparna och då hade håret samma färg som huden – och andra var helt utan hår.

Det jag upptäckte var dock att Z-aliensarna var större och bredare i genomsnitt medan F-aliensarna var mindre och lite tunnare.

Många Z-aliens försökte bossa både över andra aliens samt var elaka och stängde in eller slog på F-aliens helt omotiverat, trots att det faktiskt var F-aliens som såg till att småaliensarna fick mat och omvårdnad. Det verkade inte som om som stora, starka och mer elaka Z-aliensarna brydde sej om det.

När jag frågade några Z-aliens varför dom hela tiden ville ha mer bitar av planeten och varför det inte räckte med den bit dom hade, tittade dom på mej som om jag en alien (!). Och när jag frågade varför dom slog och gjorde illa F-aliensarna, som inte verkade göra en fluga förnär (fast dom förstod inte ordet fluga), så sa dom att F-aliansarna ”behövde det”, för att inte bli för stöddiga. Typ. Det var så jag förstod det. Det är inte så lätt med Alienska.

Z-aliensarna var också lite rädda för att F-aliensarna skulle ”ta över”, på något vis, men när jag pratade med F-aliensarna så hade dom absolut inte alls någon lust att ”ta över” planeten – dom ville helst bara ha lugn och ro, och få gå vart dom ville när dom ville, och vara fria. Och så ville dom slippa vara rädda.

Dom ville slippa vara rädda för att Z-aliensarna skulle skjuta med sina jättestora vapen, till varandras ”länder” och så ville dom slippa vara rädda för att bli slagna – både av sina egna Z-aliens och dom på andra sidan. Dom ville bara ha lugn och ro och leva i fred. Ingen av dom jag pratade med ville ha någon annans bit av planeten.

”Lever ni i fred på er planet?” frågade F-aliensarna och såg ut som om dom ville flytta till jorden. Jag ville säga ja, men kunde inte, för det ser ju precis likadant ut på vår planet.

Ibland vill jag inte vara vuxen.

Fast jag vill nog inte vara barn heller.

Jag vill vara Vuxen Utan Ansvar.

Helt.

Finns såna, förresten?

Jag har tagit ansvar för Andras Liv i snart 30 år – oavbrutet. Fast ännu längre om jag räknar med Ansvaret för en hund, för det skaffade jag första gången när jag var 21…..ba´fatt jag behöver få Ta Ansvar. Och älska någon. Typ.

Det borde jag ha tänkt på från början. Att jag skulle ta så mycket Ansvar. Men å andra sidan trodde jag ju, då för 30 år sedan, att jag skulle leva med Mannen med stort M for ever and ever. Och när man gör det DELAR man på ansvaret, är det ju tänkt liksom.

Men så blev det inte.

Barnet blev MITT ansvar.

Det är stort.

Fruktansvärt stort.

Att  ha Ansvar för en Annan människas liv är Livsstort! Jag kände då att det var Otroligt Stort, och jag känner fortfarande att det är Otroligt Stort…men jag börjar slappa till mej lite:

Jag kan till exempel tycka att Minsting ska göra sin läxa själv, för jag orkar inte gå igenom ”Det Ekologiska Systemet” igen. Jag gick i skolan ”för hundra år sen” och jag tyckte det var trååååkigt då, och jag tycker det är tråååkigt nu.

Men jag måstede då och jag måste nu.

Blääää!

Kan dom inte göra sina läxor, och lära sej ALLT, i skolan!?!

Om man har FYRA barn måste man läsa dessa otrooooligt tråååkiga läroböcker x 4! Dom är INTE roligare nu än dom var förr! Dom skrivs på ”högtravande” och skit-torr svenska, som om Mr Tönt i rutig slipover skrivit dom allihop!

Blääää!

Sen är det ju alla andra Måsten man ska göra när man är Ansvarig för en massa barn:

Man måste se till att dom äter Näringsriktig mat (tur att dom har en pappa som är DUKTIG på detta, så att jag kan slarva lite…), men dom överlever faktiskt på burkmat halvfabrikat också. Så det så.

Man måste STÄDA

Man måste TVÄTTA alla deras kläder hela tiden. Och killar smutsar ner sej! Inte lika mycket nu, dock. Det var värre förr….

Man måste vara GOD, KLOK och KÄRLEKSFULL nästan hela tiden.

Man måste vara PEDAGOGISK, LUGN och TYDLIG.

Man måste vara En God Förebild och man måste alltid alltid sätta sej själv i Andra Rummet.

Ibland är det lite tråkigt i Andra Rummet. Lite tomt, liksom.

//

Visserligen hade jag tänkt att leva ”happily ever after” med både min första man, och sen min andra, men när jag ser det så här lite i efterhand kan jag tänka att  vilken tur att jag skilde mej, så att jag får vara lite fri och ansvarslös varannan vecka….och leva ”happily ever after” sådär lite själviskt.

Förr var det bara att kasta sej ut, köra järnet, ge allt! Att satsa hundra och få igen femti, eller ingenting, men ”jag försökte iallafall”.

Förr var jag modig, stark och väldigt våghalsig. Jag trodde jag kunde allt. Och om jag inte kunde just då, kunde jag iallafall lära mej: ”Jag är ju inte dummare än någon annan.”

Förr skulle jag rädda hela världen, leva för dagen och kanske lite för morgondagen och jag skulle hinna med allt.

Förr hade jag Hoppet. Hoppet om att ”det går bättre i morgon” eller ”imorgon kan jag bli det jag vill” eller ”om jag bara får tillåtelse kommer jag att välta berget, om det behövs”.

Sen var det en massa människor ivägen, på vägen, som sa att man inte kan, att det inte går, att man inte får, att det är farligt eller olagligt eller att chefen säger att man inte ska/får/bör. Som irriterande getingar som surrar runt.

Och alla som sa ”inte kan väl du…” eller ”det går inte!” eller ”så kan man inte göra” eller ”så har ingen gjort förut och då är det inte meningen att man ska göra så” eller ”nej!” eller ”stopp!” eller ”Fy!” eller ”sluta!” eller ”dumskalle!” eller ”är du dum eller?!” eller ”du är för gammal/för ung/för stor/för liten/för kvinnlig/för mesig/för tyst/för högljudd/för ful/för snygg/för intresserad/för pratsam/för ……”.

Jag HATAR Stopp! Jag HATAR människor som säger att det inte går innan man försökt, eller att man inte kan, fast man kan, för dom stannar vid ”Såååå kan man inte göra”, bara för att dom trooor att så kan man inte göra.

Och jag hatar när någon säger ”STOPP!” eller ”NEJ!” eller inte lyssnar och säger ”nej” bara av slentrian, eller säger att dom inte vill, eller att det är för tråååkigt eller att det tar för lång tid, eller att så kan man inte göra för så har ingen gjort förut, eller att man måste ha Rätt Utbildning för det eller att man måste fylla i ett papper först där det står att bla bla bla bla….eller att man måste ringa polisen, brandkåren eller chefen för alltihopa innan man gör så.

Va faan!?

Gud vad jag har varit ”motsträvig” och oj vad jag gjort ”ÄNDÅ” i mitt liv! Men jag har inte gjort det ”baraföratt…” utan jag har trott på ideer och tankar som känns RÄTT. Och OJ, vad jag känner nu att jag kämpat, för usch vad trött jag är.

Och nu står jag här, och undrar om jag någonsin kommer att vänja mej vid att bli stoppad eller ”skyfflad” hit och dit, och om jag någonsin kommer att bli sådan som ”lyder”, fast det går emot min inre övertygelse? Eller kommer jag att kämpa som en envis liten idiot, in i det sista?

Men oj, vad det tar kraft att vara som jag.

Och oj vad trött jag är.

Men ändå känner jag hur Envisheten och Den Inre Övertygelsen brinner där inuti.

Jag undrar om dagen kommer då lågan slocknat? Och jag undrar om det finns något jag kan göra där jag får utlopp för min vilja, kunskap och energi?

Jag kanske borde bli Chef! För mitt Eget Företag. Men då borde jag först och främst anställa en ekonomi-människa. Och en organisationsmänniska. Och sen kan jag bossa på.

Jag undrar om jag ska anställa någon som är som jag, för om alla är som jag kör vi ju rätt utför stupet direkt. Så jag behöver några organisatörer, några försiktiga typer, någon som håller sej inom ramarna och kan alla regler och lagar och någon som är bra på att organisera.

Sen kör vi!

🙂

http://www.svt.se/korrespondenterna/vad-kostar-en-kvinnokropp

Jag såg på ”Korrespondenterna” om prostitution i Tyskland och Frankrike….och där dök Gerard Biard upp! Jag blev så Upplyft och GLAD av att det var en MAN som kämpade MOT prostitution och FÖR jämlikhet. En MAN i Frankrike. Därefter berättade reporterna att Gerard Biard är redaktör/chef för tidningen ”Charlie Hebdo”, där ju ett gäng tecknare dödades nyligen. Jag brukar ofta tänka att just komiker och satiriker är Ovanligt Kloka och Intelligenta människor som genom humor kan nå fram med sina budskap och ofta sätter ”huvudet på spiken”.

Jag beundrade dessa modiga tecknare/satiriker då, och jag beundrar dom än mer när jag ser inslaget med Gerard Biard – en mycket ovanlig och MODIG man.

Gerard säger att han är en feminist och så säger han ”det är verkligen konstigt att alla inte är feminister. Feminism är inte ett fult ord. För mig är det en politisk idé som bygger på en sann social jämlikhet, oavsett eventuella biologiska skillnader. Det är helt orättvist att hälften av mänskligheten dominerar den andra halvan. ”

Gerard var det enda barnet till sina föräldrar. Hans pappa ”rörde sej inte mycket från sin stol” och han uppfostrades till stor del av sin italienska mamma och mormor. När han flyttade hemifrån och levde ensam, började han fundera på varför det ansågs som kvinnors uppdrag att handla, städa och diska, när det egentligen inte var några större svårigheter för någon, oavsett kön, att genomföra dessa sysslor. Han kom fram till att kampen för humanism, att dela lika och jämlikhet borde föras tillsammans med kvinnorna, och att det inte var så att man pga sitt kön, var född till att utföra vissa sysslor.

Gerard är feminist och har startat ”Zero Macho” i Frankrike som är en förening (för män, tror jag) mot prostitution. I Frankrike finns många som protesterar för att prostitutionen ska få finnas kvar. I Tyskland är prostitution lagligt och man har bordeller, med kvinnor som handelsvaror, som vilken annan laglig verksamhet som helst. När reportrarna intervjuvar några av kvinnorna (dom prostituerade) visar det dock sej att många av kvinnorna tvingats in i prostitution av sina familjer (många är rumänska och skickar pengarna till sina fattiga släktingar i Rumänien) eller att de sålts av någon ”pojkvän” (genom hot och våld) till dessa bordeller.

Ingen kvinna vill ha sex med 6-30 män om dagen frivilligt. Ingen kvinna mår bra av att ”sättas på” om och om igen – att bli en handelsvara. Alla kvinnor som utsätts för det här är offer: Före, under och/eller efter prostitutionen.

En kvinna uttalade sej som så: ”Jag kommer ALDRIG att bli normal igen”.

Så HURRA för en man som ställer sej upp som Feminist mot prostitution!

I love you, Gerard Biard! ❤

Jag är så otroligt GLAD och TACKSAM över att jag som KVINNA föddes i Skandinavien, SVERIGE!

Tänk om jag hade fötts i:

Pakistan

Indien

Afghanistan

Syrien

Iran                                                                    

Irak

Egypten

Algeriet

Sudan

Etiopien

Saudiarabien

Rumänien

Bulgarien

Kahzakstan

Sibirien

Ryssland

Kambodja

Vietnam

Indonesien

Mali

Tanzania

Indonesien

Mongoliet

Kina

Estland

Lettland

Litauen

Polen

Irland….

England…..

etc

I ALLA dessa länder är kvinnor alltifrån SUPERFÖRTRYCKTA och illa behandlade, till tvingade att vara hemma och ”stå vid spisen och föda barn”…och jag tycker verkligen inte om att stå ”framför spisen”! Bara i Sverige finns en lång föräldraledighet när man får barn och i Sverige har man kommit längst med jämställldhet (även om vi inte nått målet än).

Kanske det bara är i Sverige jag kan vara JAG ; En singelförälder med fast jobb och bra utbildning som kan försörja mej själv, och ända mötas med respekt.

Vad hade hänt om jag, med min envishet, drivkraft, nyfikenhet och starka vilja, hade fötts i Pakistan tex? Jag hade troligen redan varit död – stenad till döds för att jag inte följde de regler som fanns….

Tack Gode Gud för att jag fick födas i detta land!