Ibland vill jag inte vara vuxen.
Fast jag vill nog inte vara barn heller.
Jag vill vara Vuxen Utan Ansvar.
Helt.
Finns såna, förresten?
Jag har tagit ansvar för Andras Liv i snart 30 år – oavbrutet. Fast ännu längre om jag räknar med Ansvaret för en hund, för det skaffade jag första gången när jag var 21…..ba´fatt jag behöver få Ta Ansvar. Och älska någon. Typ.
Det borde jag ha tänkt på från början. Att jag skulle ta så mycket Ansvar. Men å andra sidan trodde jag ju, då för 30 år sedan, att jag skulle leva med Mannen med stort M for ever and ever. Och när man gör det DELAR man på ansvaret, är det ju tänkt liksom.
Men så blev det inte.
Barnet blev MITT ansvar.
Det är stort.
Fruktansvärt stort.
Att ha Ansvar för en Annan människas liv är Livsstort! Jag kände då att det var Otroligt Stort, och jag känner fortfarande att det är Otroligt Stort…men jag börjar slappa till mej lite:
Jag kan till exempel tycka att Minsting ska göra sin läxa själv, för jag orkar inte gå igenom ”Det Ekologiska Systemet” igen. Jag gick i skolan ”för hundra år sen” och jag tyckte det var trååååkigt då, och jag tycker det är tråååkigt nu.
Men jag måstede då och jag måste nu.
Blääää!
Kan dom inte göra sina läxor, och lära sej ALLT, i skolan!?!
Om man har FYRA barn måste man läsa dessa otrooooligt tråååkiga läroböcker x 4! Dom är INTE roligare nu än dom var förr! Dom skrivs på ”högtravande” och skit-torr svenska, som om Mr Tönt i rutig slipover skrivit dom allihop!
Blääää!
Sen är det ju alla andra Måsten man ska göra när man är Ansvarig för en massa barn:
Man måste se till att dom äter Näringsriktig mat (tur att dom har en pappa som är DUKTIG på detta, så att jag kan slarva lite…), men dom överlever faktiskt på burkmat halvfabrikat också. Så det så.
Man måste STÄDA
Man måste TVÄTTA alla deras kläder hela tiden. Och killar smutsar ner sej! Inte lika mycket nu, dock. Det var värre förr….
Man måste vara GOD, KLOK och KÄRLEKSFULL nästan hela tiden.
Man måste vara PEDAGOGISK, LUGN och TYDLIG.
Man måste vara En God Förebild och man måste alltid alltid sätta sej själv i Andra Rummet.
Ibland är det lite tråkigt i Andra Rummet. Lite tomt, liksom.
//
Visserligen hade jag tänkt att leva ”happily ever after” med både min första man, och sen min andra, men när jag ser det så här lite i efterhand kan jag tänka att vilken tur att jag skilde mej, så att jag får vara lite fri och ansvarslös varannan vecka….och leva ”happily ever after” sådär lite själviskt.
erviluca #mammatillfyrakillar 
Ja herregud.
Jag brukar ibland förklara för mina barn (med precis lagom mycket frustration i stämman) att JAG OCKSÅ VILL SPELA IBLAND MEN ALDRIG ALDRIG FÅR GÖRA DET eftersom jag måste göra så himla himla många andra saker för att vi skall leva och överleva varje dag… Fruktansvärt opedagogiskt, men jag orkar inte sätta in alla de där känslorna i andra rummet varje dag.
GillaGilla