Dagsarkiv: 17 april, 2015

Efter en lång och intensiv dag, där jag gått och handlat efter jobbet, kommer jag hem med två tunga matkassar OCH en full dramaten-vagn. Svettig, trött och vill egentligen bara sätta mej ner och bli Upp-passad. Men det kan jag ju DRÖMMA om (fast en sån härlig dröm har jag ALDRIG haft, så jag får inte ens drömma om det!!)! Istället snubblar jag över ett par båtar i storlek 46 som ligger MITT I hallen. Dessa båtar har jag ställt undan FYRAHUNDRASJUTTIONÅTTA gånger, samt att jag sagt till båtarnas ägare ETTTUSENSJUHUNDRAFYRTIOTVÅ gånger att ställa undan dom, så denna dag, då jag är trött och slut och svettig och tycker Väldigt Synd om Mej Själv (eftersom jag alltid måste göra ALLT. Själv.) så SPARKAR jag iväg den ena båten så den ”flyger” långt in i vardagsrummet och landar där. Fint. Mitt på golvet.

Samtidigt som jag sparkar skon svär jag och fräser: ”Jävla skojävel att ligga i vägen!! Att det ska vara så satans inihelvete svårt att ställa sina skor åt sidan, så att man varenda jävla gång måste snubbla in genom dörren för att det ligger två jävla båtar mitt i hallen!!”

Typ.

Sen går jag in i köket. Där står Minsting och brer mackor till mellanmål.

”MÅSTE du ställa skorna mitt i hallen så att man snubblar över dom när man kommer in?!?” fräser jag.

”Ja, det är för att du ska lägga märke till mej, Kära Mor”, säger min jättestora Minsting och ler.

En stund senare går han ut i vardagsrummet där hans sko ligger mitt på golvet. Han tittar på den, och frågar mej:

”Varför står den här?”

”För att jag blev förbannad när jag snubblade på den, så jag sparkade iväg den, och då hamnade den där.” säger jag.

”Jaha”, säger han, kliver över skon och går in i sitt rum.

Slut.

Minsting har sökt till gymnasiet. Det gjorde ”han” (dvs jag) lite ”halvhjärtat” i höstas. Jag satt vid datorn och skrev in det han sa, men det var otroligt ”halvhjärtat” och ”lite hejsanhoppsan” – inte så allvarligt och seriöst; typ, att vi nu ”Satsar på Framtiden”, utan mer…..”tja…..jag kan väl ta….eeeeh, typ….XX-programmet…kanske….för typ….Jocke ska gå det!” Jag blev ”tvungen” att hålla långa seriösa vuxenmonologer där jag pratade om Framtiden och att det är viktigt att han går något som Han Själv vill och inte bryr sej så mycket om vad Kompisarna vill, eftersom dom ändå inte ska ”sitta ihop” resten av livet, utan han kommer att få nya kompisar…bla bla bla (=tala för döva öron). Så jag gjorde vad JAG kunde för att han skulle välja ”Rätt” utifrån Sej Själv, iallafall.

Man skulle göra MÅNGA val hade läraren sagt, för annars kunde man bli utan. Så han valde lite ”hej” och lite ”hå” och det kändes väldigt ”oseriöst” på något sätt, för han gäspade och tittade lite på mobilen och lite på TV:n och verkade super-oengagerad. Och det har han gjort under hela den här processen.

Själv har jag hela tiden tyckt att det är VIKTIGT att sönerna går ett program som dom TRIVS med, och där det gärna är något Annat än Vanliga Trista Pluggämnen bara, för min tes är att om det är lite roligt (också) blir även dom tråkiga ämnena roliga. Mellan har ju gått Estetisk Media och trivts jättebra och fått massor av nya kompisar. Storing gick Samhällsprogrammet, och det var (precis som jag saaaaaa) ”som en förlängning av nian” och lite segt och jobbigt med en massa PLUGGämnen (”Vad var det jag saaaaaa!”).

Mellan vill gå Tekniskt program. Och då har jag sagt ”Meh! Ska du inte gå något mer…Roligt och Kreativt?!” liksom. Men nej, hans kompisar ska gå Tekniskt. Punkt. Och det är ju hans val (eller hur det nu blir…).

Nåja.

För att göra en kort historia lång, som jag nu gjort, så var det nedanstående jag skulle berätta, egentligen:

När jag går in på ”gyantagningen” (=gymnasieantagningen) på nätet idag, står det: ”Ansökningstiden har gått ut” och ”Ansökan har inte bekräftats” på Minstings ansökan (på nätet). Och jag bah: ”VA?!?!”. Jag satt ju bredvid honom och vi skrev in program efter program och klickade på ”skicka”, och sen har jag inte tänkt en sekund till på det här! VA?!?!

Det finns ingen studievägledare på Minstings skola så jag blir helt ställd (annars hade jag ringt denna nu och skrikit   sagt: ”VAFAAN!!??!! Vad är det som hänt?”). Nu har jag mailat till gyantagningen (och skrev ”gynantagningen” först. Ha ha ha! Ser ni? GyNantagningen! Lite kul, mitt i eländet, va?!) och frågat vad som hänt! Dom har nämligen inte telefontid på fredagar (dessutom ringer väl ”faanochhansmoster” just nu, så väntetiden i telefonen är väl fyrtioåtta minuter – gissar jag!).

Så; Vad gör jag om Minsting inte kommer in på något gymnasium, pga att datorn är dum (för det måste vara min jävla gamla laptop som vägrat skicka, eller nåt!)??

Då skickar jag honom till min syster i Florida. Så var beredd, Lillsis! 🙂

Näe, allvarligt talat kan jag få ”kubik-panik” där hjärtat slår och jag svettas och tänker ”VAFAAN!?!” men sen lugnar jag mej och tänker ALLTID: ”Det ordnar sej”.

Och sen gör det det.

Men ändå!!