NÄSTAN alla (i Sverige iallafall) köper troligen en bil någon gång. Om man har en man så är det troligen han som ”håller i det”, men i slutänden är det kvinnan som väljer. Så är det med husköp också, har jag förstått. Mannen står liksom för det ”tekniska/detaljerna” liksom, och kvinnan ”känner in” om det ”känns rätt” och tittar på dom mer ”mänskliga” detaljerna.
Därför är det LIVSVIKTIGT för försäljarna att även vända sej till kvinnorna, eller FRAMFÖRALLT vända sej till kvinnan, kanske. I många fall är det mannen som håller i plånboken, men, som sagt, det är kvinnan som bestämmer om plånboken ska öppnas.
Inte alltid, men ofta. Har jag läst.
Sen är det ju alla vi ensamstående/singlar också. Vi bestämmer själva.
Som jag. Nu.
Eller senare.
Jag har fått ett nytt jobb! Men det känns så Overkligt på något vis. Det är nästan så att jag inte tror det förrän jag ser/upplever det/är där. I mitt jobb kommer det att ingå en bil, och det är (nästan) det bästa med allt! Jag har aldrig haft en bil ”genom jobbet”. Det är så fantastiskt och underbart!
Alla bilar jag haft har varit SKRUTT-bilar, där jag fått säga ”Man kan inte öppna den dörren, så du får gå in på andra sidan och klättra över sätet….” eller ”Du måste trycka och skjuta upp och snurra runt för att få upp den där”, eller ”Det fönstret har fastnat – det är därför jag tryckt in en kudde där, för att det inte ska bli så kallt!” eller ”Värmen funkar inte, så vira in dej i filten som ligger där”, eller ”Det går bara att fylla halva tanken med bensin, för sen är det ett litet hål som bensinen rinner ut i, men det funkar så länge man bara häller i 15 liter”.
En gång (det var en Ford kombi) gick det bara att öppna bakluckan så jag fick öppna där och klättra in över alla säten och sätta mej på förarsätet, och sedan kunde man öppna dom andra dörrarna inifrån….”Som tur var” krockade jag med den efter ca 2 månader, så den blev skrot och jag kunde köpa en ny bil via försäkringen. Fast den bilen (en Skoda) var den SÄMSTA bilen jag haft av alla. Blä! Aldrig mer en Skoda. Den var både ful och knäpp!
Så har ALLA mina bilar varit. Den sista bilen ville inte Mellan åka i för han tyckte att den såg ut som ”värsta getto-bilen”. Han satte luvan över huvudet och smög utmed husväggarna så att ingen skulle se när han skulle åka med oss i den.
Jag har aldrig haft något emot skruttiga bilar – bara dom kör mej dit jag ska (och då menar jag inte automatiskt, utan jag ska givetvis både gasa och vrida på ratten och sånt…). Ett halvt fönster och ett trasigt säte har aldrig spelat någon roll för mej. Jag har sett värre bilar i Grekland, tex. Där såg jag en ihopTEJPAD bil en gång. Jag vet inte om dom har Bilbesiktning där, men OM dom har det, så ser dom väldigt mycket genom fingrarna där.
Nåja.
På mitt Nya Jobb ska jag få välja en bil. En fin ny bil. Det är så otroligt så jag kan nästan inte andas.
Jag har tittat på alla möjliga bilar (på nätet). Jag är lite petig nu, när jag kan få en FIN och praktisk bil, som FUNGERAR. Fast jag tänker inte som en man (nähääää?!?!) – jag tänker som en KVINNA….eller så tänker jag bara som JAG. Jag vill att den ska ha en fin färg, att den ska vara miljövänlig (gärna hybrid), att den ska ha flera säten, och mycket utrymme där bak så att hundarna enkelt får plats, och så ska jag kunna köra en massa 2-meters-söner i den.
Och så vill jag att den ska vara charmig. Ingen SEAT (ursäkta SEAT!) och ingen Volvo (ursäkta Volvo!) eller Opel (ursäkta Opel) och så finns det ett gäng bilmärken till som jag INTE kan tänka mej, för att dom är tråkiga, och/eller dumma. Punkt. Det kan ingen ändra på. Jag har kunnat bilmärken sedan Äldste sonen blev intresserad av detta 1985, så jag kan lite bilmärken (typ väldigt många) och jag VET att jag tycker vissa bilmärken är sååååå booooring. Jag tycker om asiatiska bilar: Toyota, Nissan, Hyundai och jag vill inte vara ”för lyxig”, för jag ÄR inte ”sån”, så jag tror inte jag vill ha en Lexus eller en BMW (för då kanske den blir stulen). Jag vill vara ”lagomt rik”.
Jag tycker det är trist med gråa och vita bilar. Alla hybrider just nu tycks vara vita. Booooring. Dessutom försvinner dom i snön! Jag vill helst ha en guldbrun (!) eller någon annan läcker färg. Guld, kanske…. eller någon läcker blågrön. Svart kan jag tänka mej, och grön eller orange. Gul? Näe, då tror folk att jag kommer med posten.
BILMÄRKENAS HEMSIDOR ÄR KNEPIGA. Ibland obegripliga. Jag vill SE hur bilen ser ut INUTI. Jag vill att den ska vara praktisk och passa mej – mej och mina hundar (och söner, om dom vill åka med någon gång). Jag vill KÄNNA för bilen. Jag vill känna ”Ååååååh!”.
Tänk att det känns så oerhört viktigt att det blir RÄTT nu när jag kan få en superdyr (!) bil som är hel och funktionsduglig! Förut när jag köpt bil har jag haft typ 3-20 000 kr och så har jag tagit ”den som ser söt ut” eller ”den som har rätt färg”. Viktigt är också att den har en trevlig registreringsskylt. Det är tex bra om den heter ”BRA123” eller ”SOL442” eller något sådant. Jag tycker inte om ”FGR957” = Usch! Tråkig kombination.
Så det är mycket som ska stämma.
Det är flera måååååånader innan jag ens börjar på min nya tjänst, men under tiden drömmer jag vackra drömmar om en Snygg, Läcker, Vacker, Praktisk och Charmig bil. Som fungerar.
Med trevlig registreringsskylt.
erviluca #mammatillfyrakillar 