RSS Flöde

Månadsarkiv: september 2014

Hjärnans förändringsbarhet och tankar kring ADHD /erviluca

 

 Michael Mosley är en journalist som gjort flera olika program om kroppen och dess funktioner. Bland annat har har gjort en serie om hjärnan – The Brain: A Secret History – som är mycket intressant.

Hjärnan är förändringsbar, och det verkar inte vara så svårt att förändra impulserna och dom elektriska strömmarna hit och dit. Michael säger i den här serien att han är väldigt negativt lagd – att han hela tiden ser det negativa i tillvaron, att han oroar sej för saker som KAN hända och att han sover dåligt på nätterna pga detta. Denna negativitet visar sej sedan tydligt när en hjärnforskare mäter hans värden i hjärnan.   http://www.rainybrainsunnybrain.com/bbc-horizon/

Image for Michael Mosley gets his brain tested

Därefter tränar han hjärnan i 8 veckor genom att bl a meditera. Undersökningen görs därefter återigen, och värdena är helt förändrade! Dessutom känner han sig mycket mer positivt inställd till allt. Han har också börjat sova bättre.

Detta är ju bara EN del av hjärnan.

PET scans

När jag promenerar i skogen tänker jag på alla de barn som får diagnosen ADHD. Denna diagnos ska ju vara någon slags ”felkoppling” eller ”annorlunda elektrisk impuls” el dyl, i hjärnan. Så om man KAN förändra impulser mm i hjärnan, borde också ett ADHD-beteende gå att förändra, så att det försvinner.

DESSUTOM är det så att det beteende ADHD-barn har är samma beteende som barn som har det jobbigt hemma har. Och föräldrar som beter sig rörigt, utan rutiner, oroligt, överbeskyddande, stressigt, hotfullt, slåss etc skapar barn som har samma beteende som ADHD-barn har.

קובץ:Proposed Symptoms of ADHD.PNG

Så hur ska man VETA om det är föräldrarna som behöver föräldrastöd – hjälp i att bli mer funktionella vuxna/föräldrar – eller om det är barnen som har en störning/disorder i hjärnan?

Det sorgliga är ju att barnen får en Stämpel och tror själva att de är ”störda”, när det faktiskt ibland är föräldrarna som skulle behöva gå i Föräldraskola.

The Dog Whisperer with Cesar Millan

Det är precis som det med ”Mannen som talar med hundar”, där hundarna får ”stämpeln Omöjlig”, fast det är mattarna och hussarna som behöver Göra Annorlunda.

Det som skulle hända då är att man skulle ”peka finger” på föräldrarna som ”gjort fel”, och man kan ju inte veta om det är föräldrarna som ”gör fel”, eller inte, för de undersöks inte – i praktiken (utan man låter dem berätta bara) –  utan istället fokuserar man på barnet och säger ”Det är du som har ett fel”. Ingen förälder VILL ju göra fel, men många gör det ändå – för att dom kan inget annat. Antingen är dom uppfostrade på samma sätt, eller så är dom uppfostrade på Helt Annat Sätt, och gör precis Tvärtom, eftersom deras uppfostran var så knäpp. Men så blir det inte bra ändå.

Det är svårt.

 Boy

Jag vet att föräldrar som har barn som har ADHD, blir TOKIGA om man ifrågasätter diagnosen. Och det finns massor av barn som har olika diagnoser som gör att de beter sej på olika svåra sätt, hur man än gör som vuxen.

Men visst kan man se det positiva i det jag skriver också; att inse att en del föräldrar skulle kunna ändra sina beteenden, och därmed göra sina barn ”normalfungerande”?

How Fetal Heartbeat Make Parents Feel

Det handlar i mångt och mycket om Rutiner, Förutsägbarhet, Kärlek och att bli sedd. Alla barn behöver det. Speciellt små barn. Ju mindre barnet är, desto viktigare är det. De som inte får det, kan klara sej ändå, för att dom är ovanligt stabila och trygga barn, men det finns också barn som inte föds lika stabila och trygga. Dom behöver verkligen förutsägbarhet, rutiner och att man förbereder dom, förklarar för dom och är respektfulla mot/med dom. Från början. Man kan vara respektfull mot en liten baby. Det borde vara självklart, men det är det inte.

Jag skulle kunna skriva en bok om det här! Kanske jag gör det.

Men nu räcker det för den här gången.

 

 

Annonser

Nu är det lite för mycket i huvudet igen /erviluca

Jag har så många superbra tankar och idéer kring vad jag vill skriva om, så att det blir ”TILT” i huvudet, och det blir Ingenting.

Oerhört frustrerande!

Jag tänker så otroligt bra när jag är ute och går med hundarna i skogen. Hjärnan liksom luftas och det flöder av idéer och tankar, både kring hur jag ska lösa vissa saker på jobbet samt en massa uppslag om vad jag ska skriva i den här bloggen, den andra bloggen och alla böcker jag ska skriva. Det är härligt!

Och självklart tror jag att allt ska stanna kvar tills jag kommer hem, och sätter mej vid datorn, men icke! Sa Nicke.

Om jag andas djuuuupt och slappnar aaaaav kanske……

*suuuuuger in luft genom munnen*

*pyyyyyyyyser ut genom näsan*

Tomt.

Näe.

Går och sätter mej på toa ett tag och funderar.

Där funderar jag också rätt bra.

Baj (-s)!

 

En barnsång för varje tanke? /erviluca

Finns det det?

Nu ska vi sjunga <br><br />
Sångbok för de första skolåren

Jag kan nämligen tvåhundratusentrettiofyra barnsånger. Typ. Och när jag är ute och går, eller gör andra VIKTIGA saker, dyker det ofta upp en liten barnsång i huvudet.

När jag tycker dagarna går så j***a (!) fort, så dyker sången ”Dagarna dom går och går, efter varandra. Måndag tisdag onsdag torsdag fredag lördag söndag. Dagarna dom går och går efter varandr´  VA?! Måndag försvann! MÅndag måndag kom tillbaks annars fattas det en dag. Måndag måndag kom tillbaks! Tack ska du ha!”

Så känns livet nu, tycker jag. Så den sången fastnar ofta i huvudet. Så fort jag tänker: ”F**n, vad fort det går!”, så kommer sången: ”Dagarna dom går och går…..” som ett brev på Posten (som numera är på ICA).

hotell tropical resort residence kap verde sal santa maria fåglar

Så häromdagen såg jag några gråsparvar som hoppade på balkongen och genast: ”På vår balkong, på vår balkong, hoppar bofinkarna barfota dagen lång :// (=repris)” och sen: ”Men runtomkring men runtomkring sitter sparvarna och tittar och gör ingenting ://. Och så sjunger man kanon. Men det är svårt med sej själv. Jag försökte. Det gick inte.

Jag tittar ut och där lunkar två tonåringar hemåt: ”Lunka på. Lunka på. Vi har långan väg att gå.” börjar det direkt inuti huvudet.

En bygg-gubbe pratar i telefonen: ”Hallå, hallåååå! Hallå hallåååå! Hur har du det idag? Tack jag har det bra….”.

Sånt är mitt liv.

Typ.

Att dom inte skäms! /erviluca

JAG skäms ju. ÅT dom.

Jag läser om det dom skriver – deras glada tillrop och önskningar om Framtiden för vår kommun, och hur dom ska Förändra allt till det bättre….Men ”voffodådå” liksom? Att först sabba allt i 8 (eller fler?) år och sen lappa och laga det som dom själva förstört….? Typ.

Och sen säger dom liksom: ”Det var inte jaaaaag!” som någon slags jävla barnunge. Och så pekar dom på Dom Andra, och säger: ”Det var DOM!”.

Den nivån tycker jag att politiken har nu.

Med värsta basrösten ropar dom ut:

”Vi ska göra det jättebra för skolan, och förskolan, och alla baaaarnen över huvud taget!”.

För plötsligt är det INNE att vara barnvänlig.

silver-surfers2

”Vi ska göra det jättebra för alla äldre!”.

För alla har ju läst och hört om hur torftigt och hemskt många pensionärer har det (sedan man lät sälja ut allt som har med vård att göra….det ska ju vara KONKURRENS gubevars! Och oj vad bra det blev….Not!). DET ska ”dom” ändra. Nu.

”Vi ska värna om miljön så att vi slår knut på oss!”, för miljön är också värsta modern och inne.

Pratar man miljö får man väljare.

”Vi älskar alla människor oavsett hud, ras och språk! ALLA är välkomna och vi ska rädda alla!” För så SKA man säga/skriva. T o m Jimmy Åkesson säger det i sin reklamgrej på TV, juh! Proffsigt!

Host host host!

”Vi är jämlika i vårt parti!” Kvinnor och män – alla tillsammans.

Och hur många procent av politikerna är kvinnor? Varför har kvinnor lägre lön, i hela kommunen/Sverige? Och varför får män högre lön för samma jobb?

 

 

 

Men ni ljuger ju så att tungan blir blå och öronen svarta! Och det är därför jag måste ta fram skämskudden och gömma mej bakom den. För ni gör det ju inte själva. Tar fram skämskudden, alltså.

Tror ni på er själva??

Vissa partierna har styrt vårt land (och vår kommun) i mer än 8år! Och under den tiden har ni monterat ner skolsystemet och gjort dagisgrupperna löjligt stora, dragit in på vårdanställda och sabbat för alla fattiga.

Image

”Det drabbar ingen fattig”, gäller verkligen INTE!

 

 

 

 

Att stå och kissa /erviluca

Postat den

Jag är inte kille.

Nähääää, det trodde vi!” eller ”Äntligen får vi VETA!” eller ”Jahaaaaa!” = vilken överraskning!

Men jag har haft pojkvänner (”jahaaaaaa!”) och har fyra söner.

Alla har de haft snoppar.

”Jahaaaaa!” (Överraskningarnas tid är inte förbi).

Observera att jag just nu skriver Världens Mest Intelligenta Inlägg.

Det är kul med snoppar. Det tycker både ägarna (har jag noterat) – iallafall dom snoppägare jag träffat på – och jag. Man kan göra mycket med snoppar. Dom är både kul att leka med (se ovan) och pilla på. Har jag förstått.

Så det är alltså mycket gott med snoppar.

Men EN utav dom grejer som jag avundas lite med dessa snoppar, är att man kan STÅ och kissa. Det är ju en läcker grej, och väldigt praktisk, när man har småpojkar.

Som tjej kan man bara stå och kissa i duschen Och det får man inte ens!

funny-baby-pee

Jag VEEET att det är bättre för prostatan och hela fadderullan att en pojke sitter och kissar. Dessutom kommer det inte kiss utanför toaletten blaha blaha….och DET är ju bra, men jag måste säga:

Jag kan och vill inte kräva av mina söner att de ska sitta och kissa, för själva GREJEN med att vara kille är ju att kunna STÅ och kissa!

Typ.

Så tycker jag.

Hälsning Från En Utan Snopp, och med lite Penisavund.

 

Vilken morgon! /erviluca

Postat den

How to Replace a Doorbell Button thumbnail

Jag vaknade av ett PLING (!) på ytterdörren. Därefter öpppnades den. Det var hundvaktaren som kom för att hämta hundarna. Jag FLÖG upp! FLÖG!

Med håret på ända, i min charmigt trasiga pyjamas, mötte jag Hundvaktaren i dörren, mumlandes om ”försovning” och vad jag nu sa för något….Jag vet faktiskt inte. Jag vet bara att jag snodde runt som en Tätting och pratade med både hundarna, hundvakten och Minsting som låg i sitt rum, och knappt hade vaknat.

Just i morse var det EXTRA viktigt att vakna i tid. Jag hade bokat in flera elever i rad på jobbet och hade bl a ett jätteviktigt samtal med några barn som varit inblandade i mobbing…..

….och Minsting hade en Extra Viktig dag också, för han skulle in till STAN där han tillsammans med sin klass hade fotouppdrag. Och jag skulle cykla med Minsting ner till stationen och hämta ut pengar som han skulle ha för att äta för och fika med på stan. Hade vi planerat.

A Whole Lotta Nothing

Så blev det inte.

Inget blev något.

Det tog verkligen sin lilla stund innan min hjärna vaknade ordentligt och jag visste var jag var, vem jag var och vart jag skulle. Typ.

finding-new-ways-to-be-lazy-ecard

 

Så går det när man har flera föräldramöten på kvällarna i rad, och får för lite Ledig Tid att Göra Ingenting på. Sån tid blir viktigare och viktigare för mej. Slappar- och göra-ingenting-tid. LAT-tid. Stirra-i-väggen-tid. Fast mest stirrar jag på TV, men jag älskar sån tid. Där inte hjärnan arbetar. Jag behöver hjärnvila. Varje dag. Länge.

Nåja.

Plötsligt dök Minsting upp påklädd. Jag trodde jag såg i syne! Han hade SMS:at med en kompis, och sa att kompisen skulle ta en senare buss till STAN, så att Minsting skulle hinna om han struntade i frukosten och skyndade sej. ”TJOHOOO! Du börjar bli vuxen!” tjoade jag glatt. För att han liksom Tog Ansvar, på något sätt, och skulle dra iväg ändå. Liksom.

Men mornar som börjar fel, fortsätter ofta fel…..

”Mamma! Jag tappade en lins!” ropade plötsligt Minsting. Jag la mej på alla fyra, med glasögonen på förstås, och med en ficklampa i högsta hugg och leeeeetade med ögonen NÄÄÄÄRA badrumsgolvet, för att hitta linsen. TUR att jag är förkyld så att jag inte kände stanken av….piss (!). Jag har ju faktiskt söner och man har ju hört hur dom INTE prickar toaletten, och linstappandet hade skett precis intill toaletten.

Jag hittade linsen. På Minstings fot! Men han tyckte INTE man kunde sätta på sej en lins som legat på en fot. Inte ens om det är ens egen fot. ”Usch!” liksom. Och GIVETVIS var det den SISTA linsen i förpackningen. Och GIVETVIS är det engångslinser. Och GIVETVIS gick klockan hela tiden, så att bussen Minsting skulle passa, åkte.

Och GIVETVIS var det en pappa på skolan som ville träffa mej denna morgon, och som SMS:ade mej och undrade var jag var….

Och pappor som vill träffa kuratorer akut på skolor inträffar typ…aldrig. Jo, OM kuratorer försover sej inträffar det. Tydligen.

Nåja.

Jag kom till slut till skolan.

Jag träffade pappan och sonen, och sen alla andra barn som ville träffa mej. Och det blev en rätt bra dag ändå.

Men när jag stod i personalrummet senare på dagen upptäckte jag att jag bara satt upp håret till hälften.

Men jag är så pass intressant att INGEN märkte det.

Suck.

Och jag minns plötsligt den gången för flera år sedan då jag kom till jobbet och hade bara sminkat ENA ögat, såsom det kan bli när man har barn, är stressad och har försovit sej. Men ingen märkte väl det den gången heller….tror jag.

Shit happens.

Liksom.

Att starta ett parti /erviluca

Postat den

Att starta, och ha (?), ett parti verkar inte vara så svårt. Man rabblar bara ihop allt man vill ska hända och sen sätter man upp lappar och skyltar över hela ”stan” med vad man vill. Slut.

Nej, man kan skriva vad man tycker att ANDRA partier gör fel också. Det är ju populärt.

Så nu startar jag Familjepartiet.

Det viktigaste med mitt parti är FAMILJEN. Vi kommer alla från en familj, ingår senare i ytterligare en, och sedan blir det fler och fler familjer från vår familj. Vilka som ingår i ens familj bestämmer man själv.

Dom viktigaste personerna i en familj är barnen. Så är det iallafall i mitt parti. Sen kommer dom svaga, som vi behöver hjälpa extra, för i mitt parti hjälps vi åt allihopa.

I believe that children are our future. Teach them well and let them lead the way. Show them all the beauty they possess inside. Status

Barnen är vår framtid. Det kan man aldrig säga tillräckligt många gånger. Att barnen har det bra när dom växer upp är A och O, och för att kunna ha det bra, måste föräldrarna också ha det bra – både psykiskt och fysiskt.

I mitt parti tar vi hand om varandra. Vi bryr oss om varandra. Varifrån vi kommer, vilka vi är och vart vi ska spelar ingen roll – vi bryr oss om varandra utifrån att vi alla är människor.

animalhospital

Givetvis bryr vi oss om djuren också. Hela miljön faktiskt, för utan miljö kan vi ju inte leva. Inte utan våra vänner djuren heller.

Att vi alla får bra vård är också viktigt. Så det ska vi satsa på i mitt parti.

Allt som har med barn att göra får tillskott av pengar, i form av höjda löner för dom som arbetar med barn i alla storlekar och former samt vidareutbildningar.

Alla som arbetar inom vården ska också få extra tillskott med pengar. Det ska anställas mer personal och utbildas fler människor. Alla som blir sjuka ska bli omhändertagna så att dom känner sej trygga och lugna och det ska inte spela någon roll vad dom gör när dom inte är sjuka, dvs deras lön ska inte spela roll för vilken vård dom får.

Alla som arbetar med att ta hand om människor över huvud taget ska få högre status, lite mer utbildning och höjda löner. Människan är viktig. Alla människor är viktiga. Ingen mer än den andre.

Jag tycker också att det ska finnas plats för djuren i vårt samhälle. Alla städer ska ha hundparker. Punkt. Jag ska införa kattskatt, så att det blir bättre koll på katterna.

Hm….

Jag har säkert glömt en massa saker, men får väl återkomma om det. Att starta parti tar på hjärnkrafterna.