RSS Flöde

Dagsarkiv: 4 september, 2014

Vilken morgon! /erviluca

Postat den

How to Replace a Doorbell Button thumbnail

Jag vaknade av ett PLING (!) på ytterdörren. Därefter öpppnades den. Det var hundvaktaren som kom för att hämta hundarna. Jag FLÖG upp! FLÖG!

Med håret på ända, i min charmigt trasiga pyjamas, mötte jag Hundvaktaren i dörren, mumlandes om ”försovning” och vad jag nu sa för något….Jag vet faktiskt inte. Jag vet bara att jag snodde runt som en Tätting och pratade med både hundarna, hundvakten och Minsting som låg i sitt rum, och knappt hade vaknat.

Just i morse var det EXTRA viktigt att vakna i tid. Jag hade bokat in flera elever i rad på jobbet och hade bl a ett jätteviktigt samtal med några barn som varit inblandade i mobbing…..

….och Minsting hade en Extra Viktig dag också, för han skulle in till STAN där han tillsammans med sin klass hade fotouppdrag. Och jag skulle cykla med Minsting ner till stationen och hämta ut pengar som han skulle ha för att äta för och fika med på stan. Hade vi planerat.

A Whole Lotta Nothing

Så blev det inte.

Inget blev något.

Det tog verkligen sin lilla stund innan min hjärna vaknade ordentligt och jag visste var jag var, vem jag var och vart jag skulle. Typ.

finding-new-ways-to-be-lazy-ecard

 

Så går det när man har flera föräldramöten på kvällarna i rad, och får för lite Ledig Tid att Göra Ingenting på. Sån tid blir viktigare och viktigare för mej. Slappar- och göra-ingenting-tid. LAT-tid. Stirra-i-väggen-tid. Fast mest stirrar jag på TV, men jag älskar sån tid. Där inte hjärnan arbetar. Jag behöver hjärnvila. Varje dag. Länge.

Nåja.

Plötsligt dök Minsting upp påklädd. Jag trodde jag såg i syne! Han hade SMS:at med en kompis, och sa att kompisen skulle ta en senare buss till STAN, så att Minsting skulle hinna om han struntade i frukosten och skyndade sej. ”TJOHOOO! Du börjar bli vuxen!” tjoade jag glatt. För att han liksom Tog Ansvar, på något sätt, och skulle dra iväg ändå. Liksom.

Men mornar som börjar fel, fortsätter ofta fel…..

”Mamma! Jag tappade en lins!” ropade plötsligt Minsting. Jag la mej på alla fyra, med glasögonen på förstås, och med en ficklampa i högsta hugg och leeeeetade med ögonen NÄÄÄÄRA badrumsgolvet, för att hitta linsen. TUR att jag är förkyld så att jag inte kände stanken av….piss (!). Jag har ju faktiskt söner och man har ju hört hur dom INTE prickar toaletten, och linstappandet hade skett precis intill toaletten.

Jag hittade linsen. På Minstings fot! Men han tyckte INTE man kunde sätta på sej en lins som legat på en fot. Inte ens om det är ens egen fot. ”Usch!” liksom. Och GIVETVIS var det den SISTA linsen i förpackningen. Och GIVETVIS är det engångslinser. Och GIVETVIS gick klockan hela tiden, så att bussen Minsting skulle passa, åkte.

Och GIVETVIS var det en pappa på skolan som ville träffa mej denna morgon, och som SMS:ade mej och undrade var jag var….

Och pappor som vill träffa kuratorer akut på skolor inträffar typ…aldrig. Jo, OM kuratorer försover sej inträffar det. Tydligen.

Nåja.

Jag kom till slut till skolan.

Jag träffade pappan och sonen, och sen alla andra barn som ville träffa mej. Och det blev en rätt bra dag ändå.

Men när jag stod i personalrummet senare på dagen upptäckte jag att jag bara satt upp håret till hälften.

Men jag är så pass intressant att INGEN märkte det.

Suck.

Och jag minns plötsligt den gången för flera år sedan då jag kom till jobbet och hade bara sminkat ENA ögat, såsom det kan bli när man har barn, är stressad och har försovit sej. Men ingen märkte väl det den gången heller….tror jag.

Shit happens.

Liksom.