Finns det det?
Jag kan nämligen tvåhundratusentrettiofyra barnsånger. Typ. Och när jag är ute och går, eller gör andra VIKTIGA saker, dyker det ofta upp en liten barnsång i huvudet.
När jag tycker dagarna går så j***a (!) fort, så dyker sången ”Dagarna dom går och går, efter varandra. Måndag tisdag onsdag torsdag fredag lördag söndag. Dagarna dom går och går efter varandr´ VA?! Måndag försvann! MÅndag måndag kom tillbaks annars fattas det en dag. Måndag måndag kom tillbaks! Tack ska du ha!”

Så känns livet nu, tycker jag. Så den sången fastnar ofta i huvudet. Så fort jag tänker: ”F**n, vad fort det går!”, så kommer sången: ”Dagarna dom går och går…..” som ett brev på Posten (som numera är på ICA).
Så häromdagen såg jag några gråsparvar som hoppade på balkongen och genast: ”På vår balkong, på vår balkong, hoppar bofinkarna barfota dagen lång :// (=repris)” och sen: ”Men runtomkring men runtomkring sitter sparvarna och tittar och gör ingenting ://. Och så sjunger man kanon. Men det är svårt med sej själv. Jag försökte. Det gick inte.
|
Jag tittar ut och där lunkar två tonåringar hemåt: ”Lunka på. Lunka på. Vi har långan väg att gå.” börjar det direkt inuti huvudet.
En bygg-gubbe pratar i telefonen: ”Hallå, hallåååå! Hallå hallåååå! Hur har du det idag? Tack jag har det bra….”.
Sånt är mitt liv.
Typ.