Jag läser om kvinnorna i Nepal som i stor utsträckning drabbas av livmoderframfall, och det gör ont i hela mig när jag läser om hur de har det i sina liv:
Det berättas i artikeln (Amnesty International samt Facebook) hur en kvinna fick sitt första barn vid 16 års ålder, en flicka, och hur hon efter 6 dagar i ett skjul tvingades börja arbeta hårt igen, och hur hon kände hur livmodern ”föll ut” när hon högg ved, eller om det var när hon blev slagen av sin man. Hon har därefter fått tre flickor till, och anses ”oduglig” som kvinna eftersom hon bara föder flickor. Hon önskar föda en son så att hon kan få slippa vara gravid fler gånger.
”Livmoderframfall är ett globalt hälsoproblem, men är särskilt vanligt i länder som Nepal där könsdiskriminering är utbredd och tillgången på sjukvård begränsad. Enligt en uppskattning från FN är tio procent av Nepals 13,6 miljoner kvinnor drabbade och i vissa regioner kan siffran vara betydligt högre.”
Jag blir upprörd över att det är så illa fortfarande ute i världen vad gäller oss kvinnor – jag är ju en själv (!) – och börjar leta artiklar om kvinnor i världen, och hittar bl a följande:
”Från slagfältet till sovrummet är kvinnor i riskzonen. Det könsrelaterade våldet drabbar kvinnor i alla åldrar, överallt i världen. Det förekommer i alla samhällsklasser, hos alla folkgrupper och i alla kulturer – och förövarna går oftast fria. Det finns fog för att beskriva det könsrelaterade våldet mot kvinnor som vår tids största människorättsskandal.”
(Amnesty)
Trafficking, som finns lite överallt:
”Människohandel eller trafficking är en av de mest utbredda och grövsta formerna av våld mot kvinnor enligt Amnesty International. Trafficking är inte enbart ett brott mot mänskliga rättigheter generellt, utan inbegriper kränkningar såsom tortyr, misshandel, frihetsberövande, kränkningar av rätten till hälsa och rätten till rättvis behandling, upprättelse och ersättning.”
Sierra Leone:
”I Sierra Leone är barnets chans att fylla ett år hälften så stor som i resten av världen. En av åtta kvinnor riskerar att dö under graviditeten eller i samband med förlossningen – i ett land med enorma fyndigheter av diamanter. En flickas bästa vän. Cadeta Milton kommer till kliniken i Koribondo efter dagar av värkarbete. Fostret är dött, livmodern har spruckit, kejsarsnittet är ett desperat försök att rädda kvinnans liv.Vi gör vad vi kan”, säger den uppgivne obstetrikern Philip De Almeida från Läkare utan gränser: ‘Varje kvinna har rätt till en säker förlossning. Om en kvinna med barn dör så dör också 50 procent av de barn hon fött tidigare.’ På natten dör Cadeta Milton. Kvinnor och barn dör för att det inte finns basal mödravård, för att rikedomen är ojämnt fördelad och kvinnor alltid finns på det nedersta trappsteget.”
Nepal:
Amina Filali var 16 år när tog hon sitt liv efter att ha tvingats gifta sig med sin våldtäktsman. Nu är lagen som innebar att straff om de gifte sig våldtäktsmän kunde slippa med sitt offer avskaffad i Marocko – men finns kvar i Tunisien och Algeriet. Via Amnesty kan du vara med och skriva under en petition där man kräver att lagen avskaffas.
Pakistan:
Pakistan är ett av de länder i världen där det är vanligast att frätande syra används i attacker mot kvinnor. Ett hundratal kvinnor per år drabbas. Förövaren är oftast en brutal make, eller annan närstående och offret en fattig kvinna. Tidigare skapade såna syraattacker ingen större uppmärksamhet. Men nu, delvis med hjälp av en Oscarsbelönad dokumentärfilm, håller både politikerna och folk opinionen på att vakna.
Afghanistan:
I Afghanistan är våld vardag och rent vatten en utopi och 85 procent av alla kvinnor kan inte läsa, lika många tvingas till arrangerade äktenskap och sex av tio föder barn utan att någonsin träffa en barnmorska. Dessutom har en undersökning som gjorts av Global Rights visat att 87% av afghanska kvinnor blir misshandlade av sin make. Detta gör att Afghanistan rankas som det absolut farligaste landet i världen att vara kvinna i. Före Kongo, där 400 000 kvinnor våldtas varje år. Före Pakistan, där tre kvinnor mister livet varje dag, året om, i det som kallas hedersmord.
”Vi är våra mäns slavar. Om jag skulle bli sjuk och vilja gå till sjukhuset och min man säger nej så får jag inte söka hjälp”, säger en kvinna.
Det behövs ekonomisk utveckling, handel och lokala initiativ.
”Utbilda en man. Då vill han ha ett betyg, sedan flyttar han. Utbilda en kvinna, gärna en mormor, och hon stannar och tjänar sin by, säger Bunker Roy.
Han är inte rabiat feminist, men gör livet lättare för många kvinnor. Bunker Roy är en indier som föddes till pengar, kontakter och fin skolgång, men valde bort detta och skapade Barfotauniversitet. Där lär sig nu analfabeter från landsbygden ett yrke som de sedan praktiserar, samtidigt som de för kunskapen vidare.
Först i Indien, sedan Afghanistan, så Afrika, där det nu finns 300 solcellsingenjörer. Alla kvinnor. En av dem presenteras i filmen Ljusets mödrar.
Det handlar om nytänkande mer än pengar: att utbilda sju afghanska kvinnor i Indien i sex månader och sedan skaffa dem utrustning så de kan bygga ut elförsörjning i fem byar kostade inte mer än en FN-anställd i Kabul i ett år, uppger Bunker Roy.”
Det behövs män i kampen för kvinnorna
Det räcker inte att det bara är kvinnor som kämpar för kvinnor. Kvinnor för livet vidare, kvinnor tar hand om barn – vi kämpar för vår avkomma. Utan oss – inget liv.
Så: Hjälp kvinnorna i världen att bli fria! Våga stå upp för kvinnorna, och ge kvinnorna självbestämmande och frihet i alla länder.
Jämlikhet.
Låt oss göra det tillsammans – män och kvinnor.
erviluca #mammatillfyrakillar 