RSS Flöde

Månadsarkiv: juni 2014

Stolt matte (2) /erviluca

Postat den

Vilse 2013-08-21 105

Alldeles i närheten av höghusen där vi bor finns det fårhagar. Fyra stycken för att vara exakt. Där går ett gäng får på somrarna. Fast bara i en hage i taget.

Många hundägare går med sina hundar i fårhagarna, där man kan släppa sin hund, utan att den ”försvinner” för långt, eftersom hagen är inhägnad.

Vilse 2013-08-21 084

Jag har en runda med hundarna som startar i fårhage 2 och fortsätter in i fårhage 3, men eftersom fåren den sista tiden gått omkring i fårhage 2, så har jag tagit en vända runt fårhage 2 för att sedan gå in i fårhage 3. Ferstehen Sie? Nåja. Skitsamma. Jag brukar ha koll på var fåren är, men det hade jag inte idag. För när vi gick där i fårhage 3 upptäckte jag plötsligt bajs på marken. Näe, för att vara exakt var det Fiona som upptäckte bajset: ”MUMS! SMASK!”. Uäck! Sen kände jag faktiskt får-lukt. Både jag och hundarna nosade i luften: ”Mmmmm?” Was is das?

Vi gick ned för backen vi brukar gå, och hörde ”BÄÄÄÄÄ!”. Och plötsligt stod vi ansikte mot ansikte med Får-gänget.

Förstora bilden får_fotoakuten.jpg

Jag vet inte om ni vet det, men jag ääääääääääääälskar får!

Jag tänkte att nu skulle hundarna få lära sig att vara snälla mot får, eftersom jag äääääääääääääälskar dom. Det jag älskar ska dom älska. Punkt.

Dom fattade.

För vi gick försiktigt genom fårskocken, och eftersom dom är rätt tama och vana vid att människor klampar rätt igenom dom, så att säga, så flyttade dom sej bara lite makligt när vi kom där. Jag stannade hundarna och vi stod där och tittade på varandra: Fåren vs me and my dogs.

Tre lamm frigjorde sej ifrån flocken och kom fram till oss så att jag kunde klappa dom på huvudena. Samtidigt nosade Fiona och Milton på lammen, och dom på hundarna. Vilken LYCKOSTUND! För mej! Jag pratade med ”löjliga rösten” med både lammen och hundarna, och det var så GULLIGT!

Men inte tänkte jag på att ta fram mobilen och fota. Jag mest bara njöööööt.

Fiona såg ut som en ängel. Och hennes fåniga svans vickade fram och tillbaka. Hon la öronen bakåt och det såg verkligen ut som om hon sa: ”Jag är jättesnäll – jag loooovar!”. Milton såg ut som: ”Eeeeeh….vilka är ni?? Ska vi leka? Eller??”

Sen gick vi.

I morgon ska vi göra om det, tror jag. Men jag ska ladda mobilen först. Och vara BEREDD.

För jag vill Fånga Lyckan!

På bild.

 

Stolt matte (1) /erviluca

Postat den

Fionas ansikte 130520 004

Vi gick rundan där det ingår en liten skog som tycks vara fylld med olika fantastiskt roliga dofter. För där ”försvinner” alltid någon av hundarna, eller båda, en liten stund  och nosarna ligger som ångvältar i marken – fast hit och dit och överallt. Dom äääälskar att gå den svängen!

Ibland ”försvinner” Fiona en stund och ibland är det Milton och ibland båda. Så när jag går där VET jag att jag måste stå och vänta en stund, vissla och ropa lite innan vi kan gå vidare på promenaden.

Fiona och Milton september 2013 043

Den här gången försvann Milton. Jag och Fiona väntade. Och väntade. Jag visslade och ropade. Ingen Milton. Jag tittade på Fiona och så sa jag: ”Fiona! SÖK Milton!” och så pekade jag åt skogshållet. Fiona spetsade öronen, såg jätteglad ut och sprang iväg som ett skott.

Flera gånger hemma har jag gömt hundgodis och sagt ”SÖK godis!”, vilket hon älskar att göra.

Jag såg verkligen att Fiona förstod vad hon skulle göra. Hon sprang hit och dit med nosen i marken och plötsligt var hon tillbaka MED MILTON! Jag berömde och berömde henne och så fick hon en hundgodis. Och jag höll på att spricka av stolthet och ville ropa ut: ”Fiona hämtade Milton!!!”.

Men ingen skulle ju fatta hur fantastiskt det kändes/var! Så därför måste jag skriva det här.

Jag är så stolt.

🙂

 

 

 

Det där med att döda…/erviluca

Postat den

 

Ibland trängs Funderingarna i min knopp. Så är det nu. Här är EN utav alla funderingar:

Angry Woman with PMS Preparing to Kill Someone with a Knife Clipart © djart #4985

Vi människor har ju någonstans där i begynnelsen Bestämt Saker: Det här FÅR man göra och det här får man INTE göra. Så kallade lagar. Sen ska ett gäng människor bestämma om vi följer lagarna eller inte, och om överträdelserna går att bevisa eller inte. Så långt är jag med. Så måste det ju vara.

Men så har vi det här med att döda någon. Ibland får man döda någon, eller några – eller hur många som helst (!) – och ibland får man absolut inte döda någon, eller några.

I vissa fall är man hemsk och massmördare om man dödar många – i andra fall är man tvungen att döda många.

Ibland ändras det efteråt. Inledningsvis var man tvungen att döda vissa, men efteråt anses det fel. Himla otur!

Förklaring:

Om man dödar någon utvald, för att man är arg eller tycker att den är en idiot, eller för att den personen kanske gjort ens liv till ett helvete, så är det MORD och FEL. Och man straffas för detta. Länge. Detta gäller om det anses vara fred och man är en privatperson.

Revelations: The new book reveals how soldiers like this one callously murdered the innocent and then joked about it with fellow soldiers

Om man dödar ”vemsomhelst” lite ”hursomhelst” för att dom råkade vara just där och just då, kan det vara  helt rätt i andra fall. Och man får inget straff. Däremot kan man få straff om man inte dödar dom. Detta gäller om det anses vara krig och man är en soldat.

Så om man är en person som verkligen gillar att döda och skada, men man får inte det för att lagen säger det – då kan man ju åka till ett land som är i krig, och där döda lite hursomhelst. Risken är ju förstås att man blir dödad eller skadad själv också, men det är kanske smällar man får ta…

Men om man är superfredlig och absolut inte vill vara med i något krig eller helt enkelt inte tror på krig och tänker att det inte hjälper att döda varandra. Vad gör man då? Speciellt om man råkar bo i ett land där ett gäng bestämmer sej för att starta krig? För det är ju inte säkert att man får fly och det är inte säket att något annat land vill ta emot en.

Do you think Modern Day Warfare, Religious, War on Terrorism, etc is an excuse (Coverup) for A Handful of People who just want to Control the Economy of the World?

Och hur startar man ett krig? Är det bara att samla ihop ett gäng, som vill bråka och skada och döda, och så ”kör man”? Och då blir man inte skyldig till mord, för då är man många och så kan man skylla på något/hitta på en anledning – vadsomhelst – typ; ”dom-har-fel-religion”, eller nåt.

?

 

Jaha, då har man blivit twittrare då, tror jag! /erviluca

Postat den

Eftersom jag är född på 1800-talet är hjärnan seg som kola, och resten är bara fnöske….

För OJ vad hjärnan måste arbeta för att jag ska förstå och begripa detta med twitter och skillnaden på twitter och instagram och facebook; Vad är vad och hur och varför? Och när jag nu blivit medlem, eller vad det heter – vad händer sen, liksom? Vart ska jag ”gå” och hur ska jag klicka och var? Och hur får jag följare, eller hur BLIR jag följare?

 

 

Och vad ska jag GÖRA, liksom?

Jag har försökt följa mina söner som är på Bråvalla-festivalen, sådär litegrann på sidan om, men det har inte gått så bra. Inga bilder någonstans och mobilerna verkar avstängda. Ingen information. Jag vill liksom VARA MED! Lite grann. Utan att det syns och märks så mycket.

JAG var aldrig på någon festival som ung. Jag hade rätt kul ändå, men OJ vad jag hade velat vara ung nu idag när allt ROLIGT händer.

Men eftersom jag inte ÄR ung, kan jag väl få UPPLEVA lite grann sådär på sidan om när sönerna ger sej ut i Livet.

Liksom.

Och det KAN man ju nuförtiden genom att twittra, instagramma och sånt.

Det gäller bara att förstå HUR….

…och det är där jag sitter nu.

Mitt i HUR:et liksom.

 

15 år idag! /erviluca

Postat den

Hugo 2001 äter

Idag fyller min yngsta lilla plutt 15 år!

15 år!

Han föddes ju igår! HerreGud! Vart tog Tiden vägen?

Hugo badar (mamma Erica är med) 1999

(”Igår”, typ….)

När hans storebröder fyllde 15 år var dom rätt stora, nästan halvvuxna liksom…. Klarade av att både gå och prata samtidigt. Typ. Men min lilla beeeebis, är fortfarande en beeeebis!

190 cm ö h tittar han ner på mej och skakar på huvudet när jag står på tå och försöker klappa honom på huvudet. När jag sedan försöker krama honom också puttar han undan mej och säger: ”Meh, sluta! Åååååh!”

Hugo och hundarna sept 13 016

Jag TROR det betyder ”jag älskar dej också”, typ.

Min lilla stora beeeebis….

När vi sitter och pratar efter födelsedagsmiddag med tårta och sång som efterrätt, blir jag så fascinerad och STOLT över att dom alla TÄNKER och TYCKER en massa (kloka) tankar.

Tänk att JAG skapat dessa liv!

Moi!

Jag måtte vara Helt Fantastisk!

🙂

 

Ingen midsommar här /erviluca

Postat den

 

När jag var liten åkte familjen ut på Landet – till farmor och farfars lantställe. Där åkte vi ut på flaket på farfars jeep (”Sitt på golvet!!” sa dom vuxna – vi ville sitta på bänkarna runtom på insidan av flaket), långt ut i skogen där farfar skar av fina kvistar av björkar och vi andra plockade blommor i mängder. Så fyllde vi flaket med blommor och kvistar, så att vi på hemvägen fick trängas med havet av detta. Jag minns hur det stacks mot dom bara benen och hur många kryp det fanns bland bladen….men känslan var ändå Spänning.

midsommar, blomkrans, bind en blomkrans, bind en egen blomkrans, DIY blomkrans, DIY flower wreath, vintageparty, volang elle, volang vintageparty, emily dahl,

För sedan kläddes den lilla midsommarstången  och vi fick lära oss binda kransar. I köket trängdes släktens kvinnor fixandes mat i mängder.

Sen var det omklädning till fiiiina klänningar och därefter dans kring stången. Alla hade givetvis blomkrans på huvudet. Därefter åt vi tills vi nästan sprack av all den goda maten som dukats upp kring det stora bordet i köket, som också var dekorerat med blombuketter.

december -11  -- januari -12 048

(Jag på Landet 1965)

Kanske fick jag uppleva detta en gång, kanske två, kanske tio – jag vet inte. I minnet är det ”ALLTID”, men jag vet samtidigt att det inte var ALLTID eller ALLA ÅR…..

Dom Goda Minnena stannar gärna och växer.

Jag hoppas jag har givit mina barn några Goda Midsommarminnen som dom kan plocka fram när dom blir äldre….för den här midsommaren firade vi inte alls.

Inte alls.

Inte en sekund.

Hela dagen var Som Vanligt. En Vanlig Fredag.

Som tur är kommer det fler midsommaraftnar, när man kan fira, tillsammans, i Framtiden.

Och minnas.

Hela livet.

 

En liten (äcklig) figur /erviluca

Postat den

I morse när jag sträckte mej efter mina byxor, som låg slängda över kanten på dörren på byrån i min ”walk-in-garderob” (puh!), kröp en ganska stor borstig sak över byxorna och vidare ner på en t-shirt som också hängde där. Jag ryckte åt mej handen och rööööös: ”Brrrrrrrrrrrrr!” och funderade sedan på om jag skulle döda den eller inte. Bestämde mej för inte.

Jag satte på mej byxorna och började sedan fundera:

”Hm….vad gör jag nu? Måste jag rensa ut hela garderoben och städa ordentligt överallt? ELLER ska jag låtsas som det regnar?” Fast DET behövde jag inte, insåg jag sedan, för det regnade faktiskt.

Näe, det blir väl till att rensa och städa igenom hela jävla garderoben, och rengöra den från Grunden. Det behövs faktiskt, FAST lillsis gjorde det förra sommaren.

Julgranen ligger tex där, på golvet. Den Äckliga Figuren kanske tror att den är utomhus, pga granen. Egentligen ska julgranen ligga på en hylla högt upp, men den ramlade ner, och som straff fick den ligga kvar.

Ja så var det: ”Jävla granjävel som ramlar ner rakt i huvet när man står och letar efter kläder! Skit på dej! Ramlar du ner får du fanimej ligga kvar!”.

Men nu bor det alltså små figurer i granen, eller i hela garderoben, och därför måste jag storstäda. Pust! Roligare kan man ha det. Men det är skönt efteråt. Såsom det är med allt tråkigt.

 

Lyssna! /erviluca

Postat den

Prothom-alojobss foto.

Ofta slås jag av att människor har så svårt med att lyssna.

Antingen är det så att jag uppmärksammat det på sista tiden, eller så har människor blivit sämre på att lyssna, eller så är lite äldre människor sämre på att lyssna……. eller så är det jag som är så tråkig att lyssna på.  😛

Vi sitter vid bordet i matsalen och äter och hon frågar om hur helgen varit. Eftersom jag tror att hon är intresserad, på riktigt, precis som jag är när jag frågar något, så börjar jag berätta (och jag är INTE långrandig, kan jag lova!), men efter två meningar börjar hon fingra på sin mobil, sen tittar hon åt bort, som om hon letar med blicken efter något, och därefter kommenterar hon något åt kvinnan som sitter bredvid henne. Jag slutar berätta, mitt i en mening. Det märker hon inte ens.

En människa som inte blir lyssnad på – stor som liten – känner sig osynlig, osedd och oviktig. Det känns inte bra. Inuti.

Om man mår bra och känner sig säker och stark, så skiter man i det och inser att den där personen (som inte lyssnar) är inget att hänga i julgranen. Och så svarar man enstavigt och ytligt nästa gång hon frågar: ”Hur var helgen?” ”Bra”.

Jag tycker att DU – ja, just DU – ska ta en titt på dej själv en stund och fundera på om du verkligen Lyssnar när någon pratar med dej. Om du lyssnar på vad den SÄGER, på riktigt. Tar dej tid, intresserar dej. För det är en VIKTIG förmåga.

Jag VET att jag har den. Det är ju mitt jobb.

Men det är MÅNGA som INTE har den, och JAG tycker det är frustrerande att prata med sådana människor – privat. I jobbet skiter jag i det, eftersom det är deras rättighet att bara prata på.

Men fanimej: Jag vill att ni ska lyssna på mej när jag pratar när jag bara är JAG. Jag behöver det!

Och du kommer att växa när du lär dej lyssna. På riktigt. Inte bara med öronen, utan också med hela dej.

 

 

Att lära om kan göra ont /erviluca

Postat den

Jag tänker på alla människor som ska/bör/måste/vill Lära Om; ”Gör om – gör rätt!” säger vi glatt, och gör så. Ibland. För ibland gör det ont att ”göra om”.

För OM man måste göra om, har man alltså gjort fel innan. Fast man kanske trodde det var rätt. Och är det inget större fel man gjort, gör det ju ingenting och man ”gör om – gör rätt” enkelt och glatt; ”Oj, jag hällde kaffet i the-muggen! Tjosan! Jag gör om och gör rätt och häller över kaffet i kaffemuggen”. Enkelt.

Men om man måste förstå att allt man trott och tänkt bakåt i tiden varit ”fel”….Då betyder det ju kanske att man omedvetet skadat människor på sin väg genom livet.

OM det tex kommer en människa till dagis och berättar för dagispersonalen att forskningen har kommit fram till att barn mår dåligt av just den pedagogik personalen haft och nu ska man göra på Helt Annat Sätt. En del av personalen kommer att kunna ”ta” denna insikt och tänka ”jag gjorde så gott jag kunde DÅ” och göra om och göra rätt med ett glatt humör. Andra kommer att bli förbannade, slåss för att hålla kvar vid det gamla, mena att ”Vi har alltid gjort så här och barnen på vårt dagis mår faktiskt väldigt bra och jag tänker INTE ändra på något!”.

 

 

 

VAR man än behöver förändra och VAD man än behöver förändra, reagerar människor olika och behöver få olika lång tid på sej att tänka om. Det kan göra ONT att inse att man gjort ”fel”.

 

Tänk dej då att komma ifrån Ett Annat Land där man fått inpräntat att kvinnor är av En Annan och Lägre Stående Ras, och man har sedan barnsben behandlat alla tjejer och flickor och kvinnor som Mindre Vetande samt som boskap. Så kommer man till Sverige där man plötsligt får veta att Kvinnor är Jämlika. Att behandla kvinnor illa är Fel och FULT Och omänskligt. Vad händer med en man då? Vad händer inuti dom kvinnor som alltid trott att dom varit mindre värda? Hur många vänder på en femöring och börjar DIREKT ändra sina tankar och sitt beteende, och hur många behöver TID för att bearbeta och reagera på Det Nya Sättet att tänka?

Hur mycket hjälper vi i Sverige till med att hjälpa våra flyktingar att lära sej vårt sätt att vara och tänka? Hur mycket hjälper vi dom med att bearbeta svåra händelser och upplevelser? Ena dagen får/ska en man slå sin fru och sina barn – andra dagen är det förbjudet. Hur gör man istället? Hur förändrar man sina roller i en familj, när man måste lära sej helt nya beteenden?

Hjälper vi till med detta, eller tar vi för givet att folk bara ska förändras ”över en natt”?

Vad gör vi med alla människor som sitter i sina skolbänkar och tänker på krig och tortyr och våldtäkter, död och försvunna släktingar? Vad gör vi med deras oro, deras tankar, deras sorg och deras minnen?

Vad händer med människor om dom inte får bearbeta det som dom varit med om? DET vet vi väl vid det här laget, vi terapeuter och psykologer, läkare och ”alla andra”? Vi VET att ej bearbetade traumatiska minnen blir aggressioner, frustrationer, självskadebeteenden, sorg, depressioner, sjukdom, kriminalitet etc.

Ändå gör ”vi” ingenting.

Vi låter bara folk komma till vårt land, och så säger vi (i bästa fall): ”Lär dig svenska och anpassa dig! Och gör det fort! Men om du får stanna eller inte, säger vi inte förrän om….3 år…eller 6 år….eller 10 år!”

Och sen blir ”vi” förvånade när dom….exploderar!

Eller imploderar.

*suckar*

 

 

Hälften av befolkningen behöver hälften av befolkningen /erviluca

Postat den

Jag läser om kvinnorna i Nepal som i stor utsträckning drabbas av livmoderframfall, och det gör ont i hela mig när jag läser om hur de har det i sina liv:

 

Det berättas i artikeln (Amnesty International samt Facebook) hur en kvinna fick sitt första barn vid 16 års ålder, en flicka, och hur hon efter 6 dagar i ett skjul tvingades börja arbeta hårt igen, och hur hon kände hur livmodern ”föll ut” när hon högg ved, eller om det var när hon blev slagen av sin man. Hon har därefter fått tre flickor till, och anses ”oduglig” som kvinna eftersom hon bara föder flickor. Hon önskar föda en son så att hon kan få slippa vara gravid fler gånger.

”Livmoderframfall är ett globalt hälsoproblem, men är särskilt vanligt i länder som Nepal där könsdiskriminering är utbredd och tillgången på sjukvård begränsad. Enligt en uppskattning från FN är tio procent av Nepals 13,6 miljoner kvinnor drabbade och i vissa regioner kan siffran vara betydligt högre.”

 

Jag blir upprörd över att det är så illa fortfarande ute i världen vad gäller oss kvinnor – jag är ju en själv (!) – och börjar leta artiklar om kvinnor i världen, och hittar bl a följande:

”Från slagfältet till sovrummet är kvinnor i riskzonen. Det könsrelaterade våldet drabbar kvinnor i alla åldrar, överallt i världen. Det förekommer i alla samhällsklasser, hos alla folkgrupper och i alla kulturer – och förövarna går oftast fria. Det finns fog för att beskriva det könsrelaterade våldet mot kvinnor som vår tids största människorättsskandal.”

(Amnesty)

Trafficking, som finns lite överallt:

”Människohandel eller trafficking är en av de mest utbredda och grövsta formerna av våld mot kvinnor enligt Amnesty International. Trafficking är inte enbart ett brott mot mänskliga rättigheter generellt, utan inbegriper kränkningar såsom tortyr, misshandel, frihetsberövande, kränkningar av rätten till hälsa och rätten till rättvis behandling, upprättelse och ersättning.”

 

Sierra Leone:

”I Sierra Leone är barnets chans att fylla ett år hälften så stor som i resten av världen. En av åtta kvinnor riskerar att dö under graviditeten eller i samband med förlossningen – i ett land med enorma fyndigheter av diamanter. En flickas bästa vän. Cadeta Milton kommer till kliniken i Koribondo efter dagar av värkarbete. Fostret är dött, livmodern har spruckit, kejsarsnittet är ett desperat försök att rädda kvinnans liv.Vi gör vad vi kan”, säger den uppgivne obstetrikern Philip De Almeida från Läkare utan gränser: ‘Varje kvinna har rätt till en säker förlossning. Om en kvinna med barn dör så dör också 50 procent av de barn hon fött tidigare.’ På natten dör Cadeta Milton. Kvinnor och barn dör för att det inte finns basal mödravård, för att rikedomen är ojämnt fördelad och kvinnor alltid finns på det nedersta trappsteget.”

Nepal:

Amina Filali var 16 år när tog hon sitt liv efter att ha tvingats gifta sig med sin våldtäktsman. Nu är lagen som innebar att straff om de gifte sig våldtäktsmän kunde slippa med sitt offer avskaffad i Marocko – men finns kvar i Tunisien och Algeriet. Via Amnesty kan du vara med och skriva under en petition där man kräver att lagen avskaffas.

Pakistan:

Pakistan är ett av de länder i världen där det är vanligast att frätande syra används i attacker mot kvinnor. Ett hundratal kvinnor per år drabbas. Förövaren är oftast en brutal make, eller annan närstående och offret en fattig kvinna. Tidigare skapade såna syraattacker ingen större uppmärksamhet. Men nu, delvis med hjälp av en Oscarsbelönad dokumentärfilm, håller både politikerna och folk opinionen på att vakna.

 

Afghanistan:

 I Afghanistan är våld vardag och rent vatten en utopi och 85 procent av alla kvinnor kan inte läsa, ­lika många tvingas till ­arrangerade äktenskap och sex av tio föder barn ­utan att någonsin träffa en barnmorska. Dessutom har en undersökning som gjorts av Global Rights visat att 87% av afghanska kvinnor blir misshandlade av sin make. Detta gör att Afghanistan rankas som det absolut farligaste landet i världen att vara kvinna i. Före Kongo, där 400 000 kvinnor våldtas varje år. Före Pakistan, där tre kvinnor mister livet varje dag, året om, i det som kallas hedersmord.

”Vi är våra mäns slavar. Om jag skulle bli sjuk och vilja gå till sjukhuset och min man säger nej så får jag inte söka hjälp”, säger en kvinna.

Det behövs ekonomisk utveckling, handel och lokala initiativ.

”Utbilda en man. Då vill han ha ett betyg, sedan flyttar han. Utbilda en kvinna, gärna en mormor, och hon stannar och tjänar sin by, säger Bunker Roy.

Han är inte rabiat feminist, men gör livet lättare för många kvinnor. Bunker Roy är en indier som föddes till pengar, kontakter och fin skolgång, men valde bort detta och skapade Barfotauniversitet. Där lär sig nu analfabeter från landsbygden ett yrke som de sedan praktiserar, samtidigt som de för kunskapen vidare.

Först i Indien, sedan Afghanistan, så Afrika, där det nu finns 300 solcellsingenjörer. Alla kvinnor. En av dem presenteras i filmen Ljusets mödrar.

Det handlar om nytänkande mer än pengar: att utbilda sju afghanska kvinnor i Indien i sex månader och sedan skaffa dem utrustning så de kan bygga ut elförsörjning i fem byar kostade inte mer än en FN-anställd i Kabul i ett år, uppger Bunker Roy.”

Det behövs män i kampen för kvinnorna

Det räcker inte att det bara är kvinnor som kämpar för kvinnor. Kvinnor för livet vidare, kvinnor tar hand om barn – vi kämpar för vår avkomma. Utan oss – inget liv.

Så: Hjälp kvinnorna i världen att bli fria! Våga stå upp för kvinnorna, och ge kvinnorna självbestämmande och frihet i alla länder.

Jämlikhet.

Låt oss göra det tillsammans – män och kvinnor.