Dagsarkiv: 30 juni, 2014

Alldeles i närheten av höghusen där vi bor finns det fårhagar. Fyra stycken för att vara exakt. Där går ett gäng får på somrarna. Fast bara i en hage i taget.

Många hundägare går med sina hundar i fårhagarna, där man kan släppa sin hund, utan att den ”försvinner” för långt, eftersom hagen är inhägnad.

Jag har en runda med hundarna som startar i fårhage 2 och fortsätter in i fårhage 3, men eftersom fåren den sista tiden gått omkring i fårhage 2, så har jag tagit en vända runt fårhage 2 för att sedan gå in i fårhage 3. Ferstehen Sie? Nåja. Skitsamma. Jag brukar ha koll på var fåren är, men det hade jag inte idag. För när vi gick där i fårhage 3 upptäckte jag plötsligt bajs på marken. Näe, för att vara exakt var det Fiona som upptäckte bajset: ”MUMS! SMASK!”. Uäck! Sen kände jag faktiskt får-lukt. Både jag och hundarna nosade i luften: ”Mmmmm?” Was is das?

Vi gick ned för backen vi brukar gå, och hörde ”BÄÄÄÄÄ!”. Och plötsligt stod vi ansikte mot ansikte med Får-gänget.

Jag vet inte om ni vet det, men jag ääääääääääääälskar får!

Jag tänkte att nu skulle hundarna få lära sig att vara snälla mot får, eftersom jag äääääääääääääälskar dom. Det jag älskar ska dom älska. Punkt.

Dom fattade.

För vi gick försiktigt genom fårskocken, och eftersom dom är rätt tama och vana vid att människor klampar rätt igenom dom, så att säga, så flyttade dom sej bara lite makligt när vi kom där. Jag stannade hundarna och vi stod där och tittade på varandra: Fåren vs me and my dogs.

Tre lamm frigjorde sej ifrån flocken och kom fram till oss så att jag kunde klappa dom på huvudena. Samtidigt nosade Fiona och Milton på lammen, och dom på hundarna. Vilken LYCKOSTUND! För mej! Jag pratade med ”löjliga rösten” med både lammen och hundarna, och det var så GULLIGT!

Men inte tänkte jag på att ta fram mobilen och fota. Jag mest bara njöööööt.

Fiona såg ut som en ängel. Och hennes fåniga svans vickade fram och tillbaka. Hon la öronen bakåt och det såg verkligen ut som om hon sa: ”Jag är jättesnäll – jag loooovar!”. Milton såg ut som: ”Eeeeeh….vilka är ni?? Ska vi leka? Eller??”

Sen gick vi.

I morgon ska vi göra om det, tror jag. Men jag ska ladda mobilen först. Och vara BEREDD.

För jag vill Fånga Lyckan!

På bild.

Vi gick rundan där det ingår en liten skog som tycks vara fylld med olika fantastiskt roliga dofter. För där ”försvinner” alltid någon av hundarna, eller båda, en liten stund  och nosarna ligger som ångvältar i marken – fast hit och dit och överallt. Dom äääälskar att gå den svängen!

Ibland ”försvinner” Fiona en stund och ibland är det Milton och ibland båda. Så när jag går där VET jag att jag måste stå och vänta en stund, vissla och ropa lite innan vi kan gå vidare på promenaden.

Den här gången försvann Milton. Jag och Fiona väntade. Och väntade. Jag visslade och ropade. Ingen Milton. Jag tittade på Fiona och så sa jag: ”Fiona! SÖK Milton!” och så pekade jag åt skogshållet. Fiona spetsade öronen, såg jätteglad ut och sprang iväg som ett skott.

Flera gånger hemma har jag gömt hundgodis och sagt ”SÖK godis!”, vilket hon älskar att göra.

Jag såg verkligen att Fiona förstod vad hon skulle göra. Hon sprang hit och dit med nosen i marken och plötsligt var hon tillbaka MED MILTON! Jag berömde och berömde henne och så fick hon en hundgodis. Och jag höll på att spricka av stolthet och ville ropa ut: ”Fiona hämtade Milton!!!”.

Men ingen skulle ju fatta hur fantastiskt det kändes/var! Så därför måste jag skriva det här.

Jag är så stolt.

🙂