Jag har inte trott det tidigare.
Jag vill inte tro det.
Jag vill leva kvar i en naiv och blåögd värld där ondskan inte finns, och där dom som är Elaka och Dumma ”bara” är ”offer” för sina egna upplevelser. Jag vill fortsätta tro det. Jag menar inte att Dom Dumma ska få fortsätta vara dumma, bara för att andra var dumma mot dom förut, men jag vill FÖRSTÅ varför man gör onda saker. Jag vill kunna förklara beteendet. För mej själv.
Jag VET att det finns psykopater. Att man KAN födas sån. Men jag tror dom flesta BLIR onda/psykopater av att ha upplevt hemska saker. Och jag ska fortsätta tro det, tills jag överbevisas, eller dör. Men jag vill inte överbevisas. Jag vill inte att människor ska kunna födas onda. Jag vill att godheten ska finnas från början.
Men idag när jag satt och lyssnade på en flicka som berättade om vad hennes mamma gjort med henne och hennes syster, så kom ändå tanken att Ondskan finns. För varför vill man annars skada och slå sina barn? Sina oskyldiga små barn. Hur kan man skada en baby?
Och när hon berättade hur hon inte FICK hjälpa sin lillasyster när hon grät, för i Ondskan ingick också detta, så kände jag ren och skär ilska, och jag ville ta bort mamman från jordskorpan. Ta en stor pincett och lyfta bort henne; Flytta henne till Planeten där Dom Onda bor.
Fast risken är ju att hon själv utsatts för Ondska som barn, och att det är denna smärta som gör att hon utövar våld mot sina egna barn….så att hela hennes liv blivit en enda våldsspiral. Kanske. Jag vet inte.
Men man slår inte barn! Man får inte skada barn!
Att höra talas om det är en sak, men att höra det direkt från den som blivit slagen är något helt annat. Det går rätt in i hjärtat. Och man vill spola tillbaka tidsbandet, och göra om och göra rätt ÅT barnen.
Fast det går ju inte.
Så då gör jag det nästbästa: Att våga lyssna, att våga prata om det, att våga låta flickan få ur sej skiten och få henne att förstå att inget var hennes fel. Inget.
