RSS Flöde

Dagsarkiv: 25 april, 2013

Obegripligt! /erviluca

Postat den

 

http://www.svt.se/ug/

Det är så mycket som är Obegripligt här i världen.

Det är obegripligt hur barn kan bo i Fosterhem och HVB-hem år ut och år in, och bli så illa behandlade, som Uppdrag Granskning visade igår. Det  handlar alltså om barn som farit illa från början, och som VERKLIGEN behöver varma kramar och förståelse och trygghet, mer än ”alla andra” barn.

Det är obegripligt att inte ALLA barn som bevisligen farit illa år ut och år in under samhällets vingar, inte kan få någon slags kompensation.

OCH en URSÄKT.

 OM dom nu kan anmäla hemmet/fosterföräldrarna till domstol och OM dom skulle kunna få pengar på detta sätt OCKSÅ, så gör det väl ingenting! Inget kan ju ändå kompensera en helt bortkastad och förstörd barndom?!? När dessutom dom som skulle rädda barnet från Onskan, inte gjorde det, utan det blev bara värre….

Fy faan!

Allt är helt otroligt och obegripligt!

VARFÖR tror man inte på barnen?

Jag har själv träffat ungdomar och barn som berättar om hemska saker som hänt på deras HVB-hem och i behandlingshem, men när man sedan, tillsammans med barnet/ungdomen berättat om detta för socialsekreterare så har det inte hänt något, eftersom ungdomen ”troligen överdriver och hittar på för att komma därifrån”.

Och för att DOM VUXNAS RÖST (på behandlingshemmen/i fosterhemmen)  ÄR TUUUUSEN GÅNGER VIKTIGARE och starkare.

Vuxna Pratar Sanning. Barn ljuger. Det är den tron många har.

Jag tror att det är för att när barn och ungdomar berättar om den Otäcka Sanningen är det ingen som vågar tro på den. Det är så otäckt och hemskt att det inte kan vara sant!

Men det är det, oftast.

Ett av mina FÖRSTA ”ärenden” jag jobbade med, var en flicka som var 14 år (då jag började/träffade henne för första gången). Hon var placerad på ett behandlingshem för att hon var så ”omöjlig”. Hon ”stökade och bökade, rymde från allt och alla, rökte och drack”. Inuti denna flicka fanns en liten skräckslagen övergiven flicka som ingen ”såg”….

Hon hade sina första 3-4 år bott med sina missbrukande föräldrar, och blivit svårt misshandlad på olika sätt av olika människor i deras ”kvart”. Till slut uppmärksammades detta och hon blev placerad i ett fosterhem. Där bodde hon tills hon var ca 12 år. Då uppdagades det att hon blev utsatt för sexuella övergrepp av sin fosterpappa. Hon omplacerades i nytt hem (och fick då givetvis byta ort, skola och kompisar), där hon ”spårade ur” (pga allt hon upplevt och eftersom hon inte fick rätt hjälp…och stöd), och började rymma, röka, dricka.Till slut placerades hon på det hem där jag träffade henne för första gången.

Vi fick fin kontakt och hon berättade om sitt liv och om det helvete hon levt i. Hon berättade också om hur ELAK personalen var på det hem där hon var placerad. Men VAR finns det ett behandlingshem/fosterhem för en flicka som tappat tron på ALLA människor, och som bara ”rymmer, bökar och stökar”. VAR finns det människor som orkar SE den lilla skadade själen och ledsna flickan? Alla pratade bara om hennes BETEENDE – inte om att hennes beteende egentligen var helt befogat utifrån den uppväxt hon haft.

På det behandlingshem HON bodde, kom det EN psykolog (eller var det psykiater?) EN gång varannan vecka (2 timmar) till hemmet och han/hon skulle då hinna ”behandla 1-2 elever” av alla 60 placerade. Det fanns inte en chans till samtal, terapi el dyl.

Resterande personal var helt inriktade på att ”eleverna” skulle ”bete sig rätt”. Punkt. ”Sitt ordentligt vid matbordet!/Kom i tid!/Prata ordentligt!/Släck lampan! Stå still!/Var tyst! ” osv. Och så en massa olika bestraffningar när eleverna gjorde fel eller ”betedde sej”. Ingen personal som lugnt och stilla satt vid sängkanten på kvällen och lyssnade på övergivna själar som grät….

Så har jag upplevt många behandlingshem under dom ca 20 år jag arbetat. Jag har dock INTE arbetat på ett behandlingshem själv – bara hört barn/ungdomar berätta och gråta samt hört personal berätta om hur dom arbetar (och förfasat mej över deras inställning till ”dom  jobbiga ungdomarna”).

Gör om och gör rätt, säger jag bara.

Inget barn föds ond och ingen föds som drogmissbrukare eller narkoman eller alkoholist. Barn ”lär sej” genom sin uppväxt.

Barn behöver trygghet, kärlek, omtanke, förståelse, närhet från sina föräldrar, eller ett par närstående vuxna, som dom knytit an till. Får dom inte det, spårar dom ut, eller mår väldigt väldigt dåligt och får ångest eller andra psykiska sjukdomar.

Vi/samhället skulle kunna hjälpa dom, om vi var bättre på att välja ut och utbilda dom fosterhem som används, följa upp och framförallt LYSSNA PÅ BARNEN.

……………………………………………………………

 

Hur gick det då för ”min flicka”? 

Jag fick på omvägar veta att hon blev heroinmissbrukare och tog sedan livet av sej då hon var i 20-årsåldern.