Månadsarkiv: februari 2013

Jämlikhet…./erviluca

Den dagen då killar/män:

– kan klä sig i, och tycka om färgen rosa

– kan klä sig i, och tycka om blommigt, prickigt, mönster med fjärilar och annat ”kvinnligt mönster”

– kan ha kjol och klänning

– leka med dockor/Barbie

– kan gå i högklackat

– kan ha långt hår och sätta upp det

– kan tycka om musikaler

– kan dansa,  som ung

– kan sjunga i kör, som pojke

– kan sminka sej

– kan tycka om Justin Bieber

– kan kramas med andra killar

– kan gråta

– kan tjäna mindre än sin kvinnliga partner

……UTAN att anses vara ”bög”/udda/konstig/svag…

….är vi jämställda.

 

”Skyll er själva när det blir skilsmässa!” /erviluca

Småbarnsåren alltså.

Fy, vad dom var slitiga!

”Näe, det minns jag inte!” säger barnens pappa…

Näe, klart han inte minns, för han var ju inte DÄR; han var ju på JOBBET! Alla lämningar och hämtningar utfördes av MOI! Och alla ni som lämnar och hämtar på dagis, och har barn som inte samarbetar hela tiden, och som har upplevt stressen det innebär….VET!

Ni andra säger: ”Meh! Det är väl bara att lämna, och hämta!? What´s the problem, liksom?!”

Er vill jag strypa.

Typ.

Närå, ni kan ju inte hjälpa att ni inte har haft motsträviga små barn!

Men till er, som lämnar/lämnat, er partner (som i ungefär 99% är MAMMAN) i sticket, och låtit henne sköta lämningar och hämtningar till 100% vill jag bara säga:

”Skyll er själva när det blir skilsmässa! Du fanns inte där när du behövdes som bäst! Du gömde dej/skyllde på jobbet!”

”Jamen jag tjänar ju meeer och jag hade ju så låååångt till jobbet och jag jobbar ju skift/långt borta/övernattar…bla bla bla”. Till er vill jag bara säga:

BARNEN ÄR BARA SMÅ EN GÅNG I LIVET!

Det kan kännas som en eeeevighet när man är mitt i det, men efteråt är det ”en liten prutt i universum”!

Typ.

(= det går snabbt, alltså….)

 DET ÄR BARA EN GÅNG/EN PERIOD I LIVET SOM DET ÄR ETT SÅNT SLIT;

MED HÄMTNINGAR OCH LÄMNINGAR, OCH BARN SOM SKRIKER, VÄGRAR GÅ/ STÅ/SITTA I VAGNEN, STÅR I BÅGE, SLÅSS, BRÅKAR, GRÅTER, HAR ONT, BAJSAR PÅ SEJ, SOVER INTE PÅ NATTEN ETC…..

…. OCH DET ÄR DÅ BÅDA FÖRÄLDRARNA BEHÖVS OCH BEHÖVER SAMARBETA, MED 100% ENGAGEMANG VAR, I BARNEN!

Plötsligt är det över och barnen går i skolan. Stressen och trotsutbrotten är ett minne blott…och allt börjar flyta på….DÅ kanske du kan ”smita iväg till jobbet” ibland!

Men om du smiter (väljer att ”inte se”) när barnen är små…..leder det till skilsmässa  (och innan skilsmässan; ingen sex)!

För din fru/mamman till barnen stressar och sliter så att hon håller på att slå knut på sej själv! För det är liksom lite inbyggt! På något vis. Någon annan förklaring har jag inte (f n) till att vi mammor nästan går sönder i försöken att hinna med allt, stå ut med allt och klara allt själva!

Men vi gör inte det! Jo, rent praktiskt gör vi det, men själen går sönder. Kärleken till Mannen, som skulle stå vid ens sida – och DELA motgång och medgång – dör och kvar blir….ingenting!

Vill du inte bli ”varannanveckasförälder”?

Nähä, kliv då in i Livet som Pågår JUST NU och DELA vardagen med din partner!

Idag!

I morgon ÄR det för sent!

 

 

Jag älskar glass! /erviluca

Ååååh, vad gott det är!

Glass med sirap på!

Jag kan äta tills jag döööööööööööör!

Typ.

En liten fundering om kunskap /erviluca

Ju mer  man vet och kan

desto ensammare blir man

där i Kunskapens Land

De som tror och gissar

stannar kvar

Trivs rätt bra

Att TRO att man vet

är enklare

än att verkligen veta

* * * * * * * * * * * * * * * * *

Att TRO att man kan

är enklare

än att verkligen kunna

Den kunnige vet att han inte kan allt

att det hela tiden finns mer

att lära

Den ignorante tror att han vet

och kan

allt

 

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

 

Hur blir då deras samtal?

 

 

 

Att ställa tillbaka en låda /erviluca

Det här är en googlad bild. Min julkartong är mycket
fullare!

Att bära tillbaka kartongen med julsaker till förrådet:

– Lyfta upp lådan. Tung. Stor. ”AJ!” i armar och händer, men jag står nog ut.

– Gå mot dörren. Hundarna skuttar runtom mej och jag tjoar: ”AKTA EEEER!!!”

– Ställa ner lådan och öppna ytterdörren.

– Båda hundarna skuttar glada ut i trapphuset. Jag tjoar: ”Kom in igen! Ni får inte följa med!”

– Båda hundarna lommar in och sätter sej vid dörren och ser olyckliga ut.

– Jag lyfter upp lådan. ”AJ!” i armar och händer. Ställer den framför hissen.

– Trycker på hissknappen. Väntar.

– Lyfter upp lådan och ställer den på golvet i hissen. (Glöm inte: ”AJ!” i armar och händer!)

– Åker hissen ner till källaren.

– Lyfter upp lådan (”AJ!” i armar och händer) och buffar upp hissdörren med rumpan och baxar ut lådan och håller fast dörren med foten/rumpan.

– Går fram till källardörren.

– Ställer ner lådan på golvet.

– Öppnar källardörren med nyckel.

– Öppnar dörren och håller fast den med ena foten.

– Sträcker mej efter lådan, som står liiiite för långt bort. Måste ta ett steg för att nå lådan…..

– Dörren åker igen: ”BANG!”

– Drar lådan närmare, låser upp dörren igen, öppnar och håller fast den med foten.

– Lyfter upp lådan (”AJ!”…..)

– Håller emot dörren med rumpan, alternativt foten, och baxar mej igenom dörren.

– Går ca 10 meter med lådan.

– Ställer ner den framför tjock skyddsrumsdörr.

– Öppnar skyddsrumsdörren.

– Öppnar dörren bakom skyddsrumsdörren med nyckel.

– Håller upp dörren med foten.

– Lyfter upp lådan (”AJ!”…) och baxar den genom dörren.

– Ställer ner lådan.

– Låser upp nästa källardörr som kommer direkt därpå.

– Håller upp dörren med foten och försöker nå lådan. Går inte.

– Tar ett steg varvid källardörren åker igen: ”BANG!”

– Drar till mej lådan.

– Låser upp källardörren och håller fast den med foten.

– Lyfter upp lådan: ”AJ!”

– Går ca 5 meter.

– Ställer ner lådan.

– Öppnar källarförrådet med nyckel.

– Eller: FÖRSÖKER öppna källarförrådet med nyckel! Fel nyckel! Tog tvättstugenyckeln (igen!!!).

Förklaring: Källarförrådsnyckeln och tvättstugenyckeln är såååå lika, och jag orkade inte leta reda på glasögonen för att se vad det stod på lappen som sitter fast i nycklarna…utan jag CHANSADE! Jag hade ju 50% chans att gissa rätt… Blä!

 

– Svär och hatar alla!

– Går tillbaka genom alla dörrar och åker hissen upp!

– Går in genom dörren.

– Möter LYCKLIGA hundar som varit ifrån mej i ”100 åååååår!”, kan man tro…. och ”säger” dom….

– Byter nyckel.

– Gör alla moment ner igen (se momenten i början av listan) och går igenom alla dörrar.

– Öppnar källarförrådet med RÄTT nyckel.

– Ställer in lådan.

– Stänger dörren och låser.

– Går tillbaka genom alla dörrar.

– Åker hissen upp.

– Går in och träffar två SUPERLYCKLIGA hundar: ”Varför ÖVERGAV du oss?!?” tjoar dom.

– Slänger mej i soffan.

– Upptäcker att julgransfoten ligger kvar – sådär lite retstickigt – i ett  hörn….

😦

– Kastar den i soporna….

…som straff!

 

 

 

”VEM har stökat till?” /erviluca

Oj! Julgardinerna hänger kvar, upptäcker jag plötsligt.

VEM har inte tagit ner dom??!!?

Oj, det var visst jag….

Men titta, där står ju lådan med julsaker!

VEM har låtit den stå kvar där?!?

Oj, det var visst jag…

Det ligger kläder och grejer på GOLVET i stora garderoben – my walking closet !

VEM har inte plockat upp kläderna och grejerna från golvet?!?

Oj, det var visst jag…

VA?! Det ligger vinterjackor, som blev över, i soffan!

VEM har lagt dom där och VARFÖR har den personen inte tagit bort dom?!?

Oj, det var visst jag….och jag har ingen Förklaring….F´låt!

Obs! Googlad bild.

Meh! Det ligger brev och papper och grejer på hela köksbordet!

VEM har lagt dessa där och varför har den personen inte städat bort det efter sej?!?

Ööööh, varför? Vet inte, men det är jag.

*skäms*

Obs! Googlad bild.

Grrr! Det ligger smutsiga strumpor och kläder strödda över Mellans golv i hans rum!

VEM har slängt dom där och VARFÖR har den personen inte tagit upp dom och lagt kläderna i smutskorgen???

Det är Mellan! Hurraaaaa!

TA FÖR I HELVETE UPP KLÄDERNA FRÅN GOLVET!!! NU!!!

Puh!

ATT man ALLTID måste tjata…det är otroooligt!

😛

 

 

PS. Storing bor inte hos mig längre,
 och Minsting är hos sin pappa denna vecka...DS.

 

 

Den mest illaluktande koblajan EVER! /erviluca

Lucas födelsedag 2013-01-06 074

Innan vi kommer till Äldste Sonen diskuterar jag och sonen hundarnas Vara eller Icke Vara i hans lägenhet. Han vill inte ha sina ”dyrbarheter” nedkisssade, säger han. Ej heller vill han ha pink i sängen (meh!) eller i soffan (tror jag, men det SAAA han inte!).

Petig son man har!

Men, men, efter att ha vänt och vridit på det kommer jag på lösningen att sätta en liten binda på Miltons snopp och vira in honom i bandage så att bindan sitter kvar. Såja. Nu kan han ”markera revir” hur mycket han vill, men Inget Händer. Ha!

Fiona kissar ju eventuellt BARA på golvet, så hennes kiss har jag LOVAT att torka upp OMGÅENDE! Så att golvet inte ”får spel” eller skadas…

Allt väl så långt.

Så kommer vi då dit.

Milton kan knappt GÅ med sin konstiga inslagning – anser han. Jag bara skrattar. Tycker han ser kul ut! Det tycker inte han.

Fiona rusar runt och tycker ALLT är SUPERKUL! Runt runt runt – överallt: ”TJOHOOOOOO vad det är KUL att LEEEVA!!” tycks hon säga med hela kroppen.

Så plötsligt säger jag: ”Fes du, Milton?” Han tittar förnärmad på mej. Fast han ser alltid ut sån….

”Fes du?” frågar jag Äldste Sonen. Han ser också förnärmad ut. Och han brukar INTE se ut sån….

SEN upptäcker vi vad det är som luktar:

Fiona har lagt en koblaja i hallen! En jättestor! Och den Mest Illaluktande Koblajan jag någonsin luktat på! Bredvid koblajan har hon gjort en liten sjööööö!

Så går det när man ”ropar hej”.

Fast jag ropade faktiskt inte ”hej”.

 Inte en enda gång.

Jag lovar!

 

LEIJONKULAN – ETT STÖDBOENDE

LEIJONKULAN – ETT STÖDBOENDE.

Lev och må bra! Annars…. /erviluca

Jag skulle så gärna vilja ge Världen åt mina barn!

Och ALLT!

Ibland bara överfaller mej känslan av Kärlek för dom – alla fyra!

Och då vill jag bara HÄLLA Kärlek och Omtanke och Godhet över dom, och sen ställa ett Stort Jävla Skydd – som en betongmur – runt dom, som skyddar dom mot allt ont och alla dumma!

När Mellan säger:

”Jag tänker sticka till USA direkt efter gymnasiet!” så blir jag Rädd och Stolt och Glad och Orolig och Nöjd i en salig blandning.

Och jag vill bara säga:

Men OM du kör bil – kör försiktigt! Och stanna inte och hjälp någon galning! Akta dej för Dom Dumma; det syns inte på dom, så du måste vara försiktig…och prova inga droger och akta dej för…ALLT!…..

…..ÅÅÅÅK INTE!!!!”

Jag VET att jag egentligen vill att alla mina barn ska åka runt i världen, uppleva och få erfarenheter – både bra och dåliga – för att lära sej och bli kloka och erfarna vuxna,

…..men samtidigt vill jag låsa in dom i ett vadderat rum och bara släppa in kärleksfulla och snälla människor där, som är Godkända av MOI (!)….

…och så kan dom få sina erfarenheter, och lärdomar. via TV:n – serverade liksom.

Ibland kommer ILSKAN mullrande:

”OM NÅGON JÄVLA IDIOT SÅ LITE SOM RÖR NÅGON AV MINA SÖNER, SÅ HAN SKADAS, ELLER GÖR SEJ ILLA PÅ NÅGOT SÄTT, SKA NI FANIMEJ FÅ SE PÅ EN TIGERHONA SOM HETER DUGA!!! FY FAAN! JAG SKA HAUNT:A DEN MÄNNISKAN TILLS DEN BEEER OM NÅÅÅÅD!”

Och om någon av dom skadas svårt i en olycka el dyl….då vet jag inte vad jag gör! Bara TANKEN gör ONT!

”LEV och MÅ BRA, för min skull!”, om inte annat….har jag lust att säga.

Och samtidigt släpper jag ut mina söner, så fritt jag bara kan, för att jag tror det enda sättet att ”lära sej flyga”, är att pröva – att göra det!

Huvva!

Och jag är TACKSAM över att jag inte var mamma till mej själv!

HUR orkade hon?!

Jag som ”kastat mej ut” om och om igen, hela livet!

Jag, som ”sprang iväg och gifte mej” sådär lite ”hejsan-hoppsan” utan att varna i förväg!

Pust!

Jag, som hoppade in i en liten Fiat, i Spanien, med ca 10 okända spanjorer och min 14-åriga lillasyster…för att ”dom ska köra oss hem!”…..och så gjorde dom det!

*ryser*

Så; mina snälla rara söner:

Lev och må bra!

Annars…..

….. får ni stryk!

😛

 

 

”Jippi! Jag är sjuuuuuk!!!” /erviluca

(såna här ”monster” har jag i mej…)

 

Jag var hos läkaren i måndags, där jag beskrev den otrooooooligt trötta Tröttheten som fullkomligt ätit ur innehållet i min kropp och som gör mej såååååå trött!!!

Mycoplasma.

Livsfarlig!

Äter upp hela mej – inifrån!

Typ.

Så nu ska jag äta Värsta Penicillinet (superstarkt) i 14 dagar och troligen bli FRISK. Och orka!

Guuuud, vad sköööönt, att jag var sjuuuuk!

Jag hatar när ”dom”säger att det är psykiskt….Då är det liksom inget att göra något åt!

Jag vill ha en medicin, och bli FRISK!

Och så blev det!

Troligen.

För jag vet ju inte än, om jag blir frisk. Men jag tror nog det. Och tron kan försätta berg!

Vad jag nu ska göra där….? Vid berget alltså.

Men men.

Skönt var det iallafall.