RSS Flöde

Månadsarkiv: januari 2011

Den Tokiga Tanten…/erviluca

Postat den

 

….åsså kan man kolla på snygga killar också….*dregel*

 

Nu ska jag till gymmet! Alla *viftar med intresseflaggan* (=nya inneuttrycket….eller så är det bara jag som hörde det nyligen…det kanske har funnits i 200 år!….?).

Jag har kikat mej omkring på gymmet vad man EGENTLIGEN ska ha på sej, för jag har förstått av Den Lilla Farbrorns tidigare blogg-inlägg att människor tittar sej omkring (iallafall lilla farbrorn…) och SER vad man har på sej, och kanske förfasar dom sej när jag har ett par avklippta mjukisbyxor och en helt vanlig t-shirt (svart med vita prickar på igår…Idag blir det en röd med vita prickar….JA! Jag gillar prickar! So what?!?).

När  jag tittat mej omkring ser jag att man ska ha slimmade byxor om man är tjej. Dom får vara till knäna, men gärna vara långa också. Svarta. T-shirten ska vara enfärgad svart eller vit. Punkt. Kanske ska det stå något på den, men då ska det stå något som har med hälsa att göra, tex ”Drick C-vitamin!” eller något sånt. Det får gärna vara tyg av sånt där konstgjort material. Helst, faktiskt.

Jag kommer, med andra ord, att vara Helt Fel klädd även fortsättningvis, men jag hoppas jag får vara kvar på gymmet ändå….Och kanske någon skriver ett litet blogg-inlägg om mej här framöver….Om ”Den Tokiga Tanten i prickig t-shirt” eller ”Får man vara klädd hur som helst på gym nuförtiden?”.

Fast det är ju bra när man kan skapa ett blogg-ämne åt någon….

Simma lugnt!

 

Annonser

Dag 28. Saknad/erviluca

Postat den

 

SAKNAD

Precis som det är med allt annat med mej, så varierar det vad jag saknar, om jag saknar och hur jag saknar.

 

En pappa med dotter….inte jag…inte han… Googlad bild

Jag tänker mycket på min pappa. Han dog i cancer 1989 efter en kort tids sjukdom (5 månader efter upptäckten). Det var så mycket med pappa som ”inte var färdigt”, och det är det som gör att jag tänker mycket på honom. Jag var noga med att tala om för honom att jag älskade honom innan han dog – bl a skrev jag ett brev där jag berättade hur mycket jag älskade honom, för det kändes viktigt att göra det, då.

Men efteråt har jag tänkt: ”Älskade jag verkligen pappa?”

Det låter hårt, men, trots att han FANNS i vårt hus, varje dag – jämt – och trots att mamma och pappa var gifta tills han dog, så fanns han inte ändå – för mej.

Pappa rökte pipa…. Googlad bild

Han var alltid Upptagen med Sitt Eget: Sitt Skapande; sin musik, sitt bridgespelande, sitt viraspelande, sitt skrivande, sitt målande, sitt TV-tittande (!). Han fanns aldrig för mej (oss? jag och mina systrar) och han varken såg eller hörde mej. Jag kan inte minnas att han någonsin TITTADE på mej, eller undrade hur jag mådde, eller ens visste vilken klass jag gick i….eller vem jag var….

 PIANOspel

Min pappa spelade piano – flera timmar varje dag. Googlad bild

Så….tja….jag saknar att ha haft en Riktigt Pappa. Och jag saknar att ha varit älskad av den pappan som fanns. Och jag önskar att jag kunde få ”prata ut” med pappa en sista gång och fråga om han älskade mej.

 

Jag VET att han skulle ha sagt: ”Självklart!” men jag hade velat berätta för honom hur det kändes i hjärtat att inte vara Sedd och inte vara Viktig.

När jag tagit upp det med mamma någon gång, blir hon sur och irriterad och säger: ”Det är väl självklart att han älskade dej!!” men OM det var ”självklart” skulle jag väl inte fråga! Om det kändes i hjärtat att jag var älskad av pappa så skulle jag väl inte undra.

Ibland undrar jag om hela mitt liv varit ett enda långt letande efter Pappas Kärlek….Att hitta män, som varit ”svårfångade” och sedan försöka få dom att älska mej….Att bli älskad ”från början” är inget jag fallit för….utan det är dom ”svåra” som jag ”jagat”…..

En gång skrev jag ett långt brev till honom om detta…Jag var 20 år och hade flyttat hemifrån 2 år tidigare. Pappa hade skrivit ett ”kärleksbrev” till våra hundar, när den sista hunden dog, och det var så vackert och fint så att jag grät när jag läste det. Då skrev jag ett brev tillbaka där jag undrade om han skulle ha skrivit ett lika fint brev om jag dött…och om han älskade mej också.

Det var läskigt att skicka brevet – jag var sååå rädd för svaret. Att få veta att man inte är älskad/sedd av sin förälder är så smärtsamt.

 

Vi hade strävhåriga taxar. Pappa älskade dom! Jag med. Googlad bild.

Han ringde mej och sa, med irritation i rösten: ”Vad fånig du är som är svartsjuk på hundarna!”. Inget mer.

Det gjorde ont och sitter kvar.

Jag saknar kärleken, som jag aldrig fick, från min pappa.

 

 

Rädda mej! /erviluca

Postat den

 

Jag kan inte sova….har först snurrat runt i sängen en stund, sen äntligen öppnat räkningarna – kl 3.30 på natten…. – och nu….kan jag inte somna om….så jag skriver en stund….så får vi se om ögonen till slut faller ihop….

 

Det är inte klokt! Jag räddar ”alla andra”, men ”glömmer bort” mej själv….Näe, jag glömmer inte bort….men jag har ”inte tid”, eller vet inte hur man gör, eller kan inte, eller vad?

”….att  någon lyfter UP mej….” (googlad bild)

 Jag skulle önska att Någon lyfte upp mej från allt – bara rakt upp ur Verkligheten – och satte ner mej på ett Annat Ställe där det Fungerar. Där det inte är en massa ”trassel” och ”knep”, utan där allt är ordnat och fint och ordentligt. Och där alla räkningar är betalda, och där allt är Från Början.

 

 ”En varm famn att krypa in i….” (googlad bild)

 Jag skulle önska att jag fick krypa in i Någons famn och vara 4 år igen, och slippa alla bekymmer och all oro, och där jag inte skulle behöva Vara Vuxen och Ta Ansvar för allt allt, en liten stund.

 

 ”En utsträckt hand…” (googlad bild)

Jag skulle önska att jag fick Dela Skiten/ Ansvaret med någon Klok och Kärleksfull och Vänlig och Förstående person. En sån som inte förfasade sej över vad jag åstakommit för röra. En sån som respektfullt och med varm hand lotsade mej igenom Trasslet, och ut på Andra Sidan, där jag fick börja om från Gå.

 

Jag skulle önska att Någon Räddade mej.

Men det är så svårt att be om hjälp och jag skäms, och känner mej misslyckad.

 Att inte klara av sin ekonomi är väl egentligen Höjden av Misslyckande?

Eller?

 

Dag 27. Min favoritplats/erviluca

Postat den

 

(Googlad bild. Huset liknar farmor och farfars ex hus i Roslagen, men det är inte det)

 

Min Favoritplats alla kategorier var trappan till farmor och farfars sommarställe i Roslagen – Lindris. Där satt jag med en kopp kaffe, tidigt på morgonen, en härlig sommardag, alldeles ensam, och tänkte och bara VAR.

Men huset är sålt och ”finns inte för mej” mer….

Min favoritplats nuförtiden är nog….”Wherever I lay my hat”….och helt beroende av sällskap och humör….

 

 

Skitdålig stil! Blä! /erviluca

Postat den

 

(Stenis. Typ. Faktiskt. NOT!)

 

Jag tycker faktiskt det är skitdålig stil av Stenis att bli sjuk på MIN helg! Blä!

Han kunde faktiskt hållit sej tills nästa helg, eller förra helgen! Någon ordning får det faktiskt vara!

Och jag är faktiskt skitbra på att skriva faktiskt dessutom!

 Faktiskt!

 

Jävla skit och helvetes piss!! /erviluca

Postat den

 

(På bilden ser det ut som om jag har gomspalt också, men det  har jag inte…..)

Huvudvärk i flera dygn och både igår morse och idag vaknade jag med migrän! Jag är så inihelvetes jävla dödstrött på mitt jävla pissskithelvetes huvud så att jag vill hoppa i en sjö (”AJ! IS!”) och sjunka ner till botten och ligga där…..död!

Utan huvudvärk och migrän.

 

Jag är rädd! /erviluca

Postat den

 

Idag bara MÅSTE jag öppna alla fönsterkuvert (och kanske dom utan fönster också…) som innehåller räkningar  och ”hot” och Elände och Skit! Jag måste!

För att titta på dom, få ont i magen, och konstatera att pengarna inte räcker den här månaden heller….

Kanske det hjälper lite om jag blundar när jag öppnar dom….men sen MÅSTE jag ju öppna ögonen….

*orolig*

 Hålla handen!