Dagsarkiv: 24 januari, 2011

Lev idag – i morgon kan det vara för sent!

A Moment in my mind.

Mitt livs mest fantastiska Moment var när min första son föddes.

Tiden stannade. Jorden slutade snurra. Allt upphörde och det fanns bara VI – han och jag. Ingenting kan jämföras med den upplevelsen. Jag var både chockad och förvånad: Det kom ett BARN ur mej! Jag skapade Liv! Och denna lilla människa behövde MEJ.

En Skyddsinstinkt vaknade och den var så Stark att jag nästan ”golvades” av den.

Det finns egentligen inte ord för hur upplevelsen var och hur Fantastiskt det var.

Jorden slutade tamejfaan att snurra och det var bara VI.

Snacka om A Moment (in time)!

Mellan och Minsting ”gör upp”. Varje dag. Det handlar om datorer som ska byta rum eller inte, TV-apparater som ska byta rum eller inte, spel som blivit raderade eller nedladdade, vem som äter vad och när, vem som skriker högst/värst och dunkar i väggen mest osv etc mm.

Det handlar om att gå och stå och sitta, ligga och vara och leva!

Det handlar tamejfaan om allt, och inget!

Och när vi andra (Storing och jag) håller på att krypa ur skinnen av Frustration över att höra och se deras ständiga fighter……………… så är dom plötsligt sams!

Puh!

För att sedan börja om igen……

Igår gav Storing upp.

-”Mamma, är det okey om jag åker hem till pappa och är där? Jag står inte ut med bråken.”

-”Ja. Absolut! Får jag följa med?”

Jag vill också bo hos ”pappa” varannan vecka…så jag slipper höra….

Ett minne

Skridskoprinsessan

Jag är 11 år och tillsammans med min kompis Karin är vi nere på isbanan och åker skridskor. Jag åker så SNYGGT! Jag swischar runt och gör piruetter. Jag åker baklänges och i cirklar, i åttor och jag lyfter benet JÄTTESNYGGT rakt upp i luften. Jag står på ETT ben och jag är över huvud taget så duktig så att hela jag ryser av välbehag. Jag KÄNNER verkligen hur SNYGGT jag gör!

Karin gör ”rätt okey”, tycker jag. Hon själv tror att hon är jätteduktig, men jag VET att jag gör mycket snyggare och  att jag är mycket duktigare! Jag berömmer henne för att hon inte ska tröttna och gå hem. Jag vill ju inte åka runt på isen ensam!

När jag kommer hem på kvällen frågar jag pappa om han inte kan filma oss. Jag tror knappt det är sant när han svarar ”Ja!”. Pappa ska FILMA oss när vi åker skridskor! Jippi!

Vi klär oss FINT – Karin och jag – även om hon inte lyckas ”få till det” som jag! Vi har båda kalasbyxor och sommarkjolar på oss, och tjocka tröjor, mössor och fingervantar. Jag känner mej så SNYGG! Så VACKER! Min kjol är orange- och rosarandig. Karins är…rätt ful…tycker jag.

Pappa filmar när vi gör piruetter, snurrar, står på ett ben, åker i cirklar och bakåt…Vi flyger fram över isen som värsta isprinsessorna! Iallafall jag. Karin är mest bara Karin. Tycker jag. Hon gör inte alls lika snyggt som jag! Hon ser så…Vanlig ut.

……………………………………………………………

Så kommer dagen då vi ska få se Filmen. Jag ska få se hur otroooligt tjusigt jag swischar fram över isen! Jag är såååå förväntansfull!!! Det pirrar i magen av förväntan.

Jag ser två Vanliga 11-åriga tjejer på filmduken. Två Helt Vanliga Tjejer! Dom vinglar lite när dom lååångsamt snurrar runt i något som ska föreställa en piruett… Dom åker i stora lååångsamma cirklar och vinglar fram på ett ben….och dom är inte ens vackra i sina fåniga sommarbomullskjolar….

Jag blir så Besviken. Så in i benmärgen Besviken. Jag kan inte åka så snyggt som jag trodde! Jag åker fult och vingligt! Det ser inte ett dugg snyggt ut. Jag skäms! Jag känner mej dum för att jag åkt runt på isen och trott att jag varit jättesnygg när jag bara sett löjlig ut….

Jag åker inte skridskor fler gånger.

Jag kan ju inte!

Jag borde ha somnat för två timmar sen….Men det ”bidde inte så”….Hur bidde det då? Det bidde tvärtom.

Det är bara såååå skönt att vara ENSAM och OSTÖRD och bli INTE-AVBRUTEN (o-avbruten?) och sitta vid datorn och bara skriva skriva skriva….

Jag får ju ALDRIG det!

– Offerkoftan på. –

För på dagen blir jag störd av arbetskamrater, som blir såååå frustrerade av mitt skrivande (”Vad SKRIVER du?!? Vad GÖÖÖR du?!?”) trots att dom själva spelar spel, kollar på blocket mm på datorn när dom inte har något att göra tillfälligt. Jag skriver så fingrarna glöder…..och gör något Nyttigt! Tycker jag.

Och hemma blir jag avbruten heeeela tiden av barn som ”pockar på” och ”vill något”, eller kräver något, eller vill fråga något….Och har jag inga barn hemma, så är det hundar som stirrar på mej, eller puttar på mej eller VILL NÅGOT….

– Offerkoftan av. –

Så mitt i natten är det tyst och lugnt och ingen vill mej något….och jag njuuuuuter…..

….fast ändå inte….för jag borde sova….Ska upp igen om några timmar….och starta en ny vecka, med nya Utmaningar….

Spännande!

Or  not.