Dagsarkiv: 3 januari, 2011

 

Min dag

Min dag idag? Igår? Vilken dag som helst i mitt liv som spelade roll? Eller som inte spelade någon roll?

Jag tar dagen idag.

Vissa dagar känner jag mej så alltigenom Frusterad. Känslan är att jag KAN flyga men vingarna är fastknutna och jag kan inte knyta upp dom själv. Det är en otroligt jobbig känsla och jag försöker förstå vad det är jag behöver göra för att knyta upp vingarna, och”flyga”:

Skriva på heltid?

Ge ut mina böcker?

Dansa?

Flytta?

Vara fri (från vad)?

Jag vill att Något ska Hända! Jag vill hoppa, dansa, sjunga….inte sitta fast! Jag vill UT, och iväg, men VART?

Nnnnnnnngggggaaaahh!

Liksom.

 

Jag har varit hos Stenis i helgen och vi hade det sååååååå mysigt, och jag undrar varför man jämt måste åka hem, varför det måste bli vardag, varför…bläääää! Och varför han är så Förståndig jämt: ”Nu ska du åka. Hejdå” istället för att säga: ”Åååååååååååk inte! Stanna! Jag kommer att lääääängta!” och sen ska han ringa och säga: ”Åååå, vad jag lääääääängtar efter deeeeej!! Jag står knappt ut! Jag baaara tänker på deeej!”

Men det gör han inte.

Frustrerande. Jag känner ju så, juh!

 

En sån dag är det idag.

 

Oron över pengarna som inte räcker till någonting – speciellt den här månaden – gör att jag är orolig och jag känner för att ta en cigarett (fast jag inte röker!), har ont i magen, funderar på vad som kan hända ”som värst”….osv. Kan vi bli bostadslösa? Känner mej som en jävla skitmamma! Mammor SKA klara av sin ekonomi. Punkt.

Min älskade Storing fyller 16 år på torsdag = köpa present. För vilka pengar? Dom jag inte har?

Oro oro oro….

 

Åsså lite åldersnojja på det: Var det bara vara det här? Ska jag bo där jag bor resten av livet? Är det slut nu? Livet. Eller är det början? Ska jag få uppleva en dröm till någonsin, eller har jag redan levt i mina drömmar och nu är det slut, och nedförsbacke resten? Eller uppför, kanske? Nu blir det inte bättre. Bara sämre…Eller tvärtom?

Tillbaka till ordningen:

Rent praktiskt såg dagen ut så här idag: Vaknade, duschade, åt frukost, gick ut med hundarna, åkte till jobbet. Träffade alla arbetskamrater igen…Många är fortfarande hostiga och snoriga…det har pågått länge nu….Hade en lugn dag på jobbet…Paret som var inbokat, ringde återbud: Sjuka. F ö lite bloggande och kolla mailen och skriva lite journalanteckningar…Några telefonsamtal…

Sen ska jag hämta Minsting hos hans pappa. Han vill absolut INTE  vara hos sin pappa denna vecka heller, trots att pappa är ledig, och jag jobbar på dagarna…(och han längtar alltid efter mej…ALLTID!). Han är hellre ensam hemma hos mej i lägenheten, än är hos pappan med sina bröder i radhuset….Obegripligt. Så någon barnfri vecka har jag inte haft på tid och evighet….

…och sen alla andra ”borden” som hänger över mej jämt…BORDE tvätta, städa, städa förrådet, sälja lite grejer på blocket och tradera….och så alla måsten: laga mat, gå ut med hundarna, handla…..

Nnnnnnngggggggaaaaaaahhhhhhhh!

Jag tror jag måste börja träna för att få ur mej den här energin…som spritter, eller sprutar…. Eller vad den gör.

Om det nu är energi…..

….bakvänd..

……eller inte…..

…..framvänd…sprutande…

….kanske…

…eller nåt…..

 

PS När blir man Vuxen? Vuxen och Förståndig. DS

 

 

 

Vi säger att jag har 10 räkningar att betala. Pengarna räcker inte till alla så jag måste prioritera. Räkningen för boendet är ju viktigast förstås, så den måste prioriteras. Sen kommer elen och sen bläddrar jag i räkningarna och kommer fram till att räkningen för Naturpost är minst viktig (för den har jag inte ens beställt  – utan mer glömt att avbeställa)….och så några andra som ”får vänta”….

”Vänta-räkningarna” ligger och morrar och pyser, frustar och hotar….men jag märker ingenting….”Dom betalar jag SEN – manjana – när jag får pengar nästa gång”. Men när jag får pengar nästa gång, måste jag prioritera igen…och återigen hamnar ungefär samma räkningar sist….

Dom  ”mindre viktiga räkningarna” går till inkasso….Jag, som har ont om pengar straffas alltså genom att behöva betala mer. Det kan jag inte. Samma räkningar blir liggande. Jag kan inte omprioritera; hyra och el är fortfarande viktigast, och bredbandet, och TV:n……Jag lägger samma räkningar åt sidan, för att ta dom ”nästa gång”…..

Jag försöker att inte tänka på dom dumma räkningarna. Försöker att leva ändå. Fast snålt. Jag gör ingenting. Handlar mat på Liddl och äter bara havregrynsgröt när jag inte har barnen…Snålar…

Inkassoräkningarna har nu gått till Kronofogden. Jag får brev därifrån, som jag inte riktigt förstår. Jag ska skriva på en lapp ATT jag fått breven, och jag ”hotas” att om jag inte betalar så ”bla bla bla”…..= ”måste du betala jättemycket mer”! Och jag tänker ”HUR???? Jag har ju inga pengar!! Det är ju det som är själv grundproblemet! Det är därför jag inte har betalat!”

”Du har inga pengar och därför ska du straffas genom att betala mer!”

Eh, va?!?

Det blir en Eländig rundgång, där jag måste ibland betala tusentals kronor till Kronofogden, men ändå måste betala hyra och el…och till slut har nästan alla räkningar tagit ett varv via inkassoföretag och jag betalar tusentals kronor varje månad i straff, för att jag inte har pengar…Det är en rundgång som jag inte ser något slut på…

 

Mamma hoppar in som en Räddare i nöden och betalar ca 30 000 kr (! Ja, det är sant!) till ”Ingenting”, dvs Kronofogden…och jag hoppas att ”NU är det över, men månaden därpå kommer nästa omgång av räkningar som inte betalades i tid månaden innan och återigen är det pålagt flera tusen och Kronofogden hotar…

Och alla gör bara sitt jobb.

Men hur ska man vända det? Hur ska allt ta slut?

Jag har en bostadsrätt som jag nu funderar på att sälja, men då måste jag ju ha någon annanstans att bo! Dessutom har jag nu Betalningsanmärkning och detta kommer jag att straffas med i ungefär 10 år framöver, då varje gång någon kommer att kolla ”om du har betalningsanmärkning” så kommer svaret att bli ”ja” och jag kan då inte hyra bil, hyra lägenhet (var ska jag då bo när jag säljer min bostadsrätt?) osv etc.

Sälja saker på blocket och tradera är också ett sätt, men det blir några hundringar där och några hundringar här…

Jag ser ingen ände på det! Det känns helt enkelt hopplöst! Jag vill bara krypa under en sten och ligga där tills det gått över.

För att klara att inte ha pengar måste jag ha massor av pengar!

Suck!

I give up!