RSS Flöde

Dagsarkiv: 13 januari, 2011

Dag 15. Mina drömmar/erviluca

Postat den

 

Jag har haft många drömmar.

 Jag drömmer ständigt – klokt och oklokt, realistiskt och orealistiskt.

 Och ibland när lyckan bubblar i mej, känns det som om jag lever I drömmen!

Flera drömmar slog aldrig in, och kommer aldrig att slå in, och när jag väl ”landat” i det, och har ”sörjt färdigt” att det inte blev så.. har det vänt, och jag har blivit glad och lycklig över att drömmen INTE slog in, för jag lärde mej mer, och blev en bättre människa, av det liv som det faktiskt blev – istället!

 

Jag ville tex träffa Mannen i mitt liv tidigt och sen gifta mej och leva ”Lycklig hela livet” med honom.

 Jag var ju en sån som ”passade” i en familj, en sån som ”passade” att vara en ”liten fru” med man, och många barn. Jag var en sån som ”aldrig skulle skiljas”. Jag var en trogen och kärleksfull ”en-mans-kvinna” och när jag väl älskade gjorde jag det fullt ut, och Resten av Livet…. och jag ”passade inte” i att vara ensamstående mamma.

Tyckte jag. Då.

Ha!

 

Gud och Ödet hand-i-hand satte krokben för dessa naiva drömmar och lät mej leva i Verkligheten istället. Och oj vad jag lärde mej mycket av det! Jag lärde mej om självständighet, att stå upp för sej själv, att klara ”allt” (själv).

 Jag lärde mej om Ensamhet, om att inte ta något för givet och om hur olika relationer kan se ut. Jag lärde mej mer om män (ha ha ha!) och jag lärde mej ta ansvar. Jag lärde mej att kämpa och/eller att stå ut när det är som värst. Och jag lärde mej att hur illa jag än har det, klarar jag av det. Jag lärde mej Tålamod.

 

Jag drömde att jag skulle bli mamma till åtminstone EN dotter – helst fler – och jag visste precis hur hon skulle se ut och hur vi skulle ha det ihop. Jag skulle vara en såååå bra mamma till min lilla dotter – mycket bättre än min egen (även om hon var ”rätt bra”….)! Killar förstod jag mej inte på. Någon kill-mamma skulle jag inte bli. Det fanns inte med i min dröm. Jag, som kill-mamma?! Ha ha ha! Näe…

Ha!

Gud och Ödet hand-i-hand tyckte att jag hade mer att lära…och eftersom jag inte lärde mej av EN son endast, så fick jag en till och en till  och en till….Och först när jag hade sörjt färdigt ”dottern som aldrig kom”, förstod jag vad jag skulle lära mej genom att ”bara” få söner, och nu är jag sååå glad och tacksam över detta!

Det är ju av Svårigheter och Motgångar vi växer….Det är när vi klättrar upp för berget med rep och hacka vi förstår hur berget ser ut och hur högt det är….Inte när vi åker rutch-kana ner för det.

 

Jag ville bli Dansare, men min kropp och själ var inte skapt för den pressen. Jag var inte beredd att offra det som offras bör, när man ska bli dansare.

Jag ville bli sångerska, men jag var för blyg, för feg och trodde för lite på mej själv. För sångrösten var/är det ju inget fel på, förstås! 😛

Jag drömde om att bli ”något med barn”….barnpsykolog/terapeut el dyl. Idag är jag familjeterapeut och jag känner att DEN drömmen har blivit sann! Jag älskar mitt jobb och jag älskar att jobba med relationer, för BARNENS skull! Och jag älskar (fortfarande) barn i alla storlekar och former. Barn fascinerar mej.

 

Jag har drömmar kvar, som det fortfarande finns hopp om:

Jag vill bo ”på landet”…eller åtminstone ha ett hus/en stuga på ”landet”.

 

Jag vill ha djur: Höns, grisar, hundar…You name it!

Jag vill ge ut åtminstone EN bok. Jag vill vara/bli författare!

Jag vill bli Världens Bästa Farmor, för mina barnbarn (som inte finns än).

Jag vill att mina söner ska växa upp till Kloka, Varma, Kärleksfulla och Mogna män och jag vill alltid att vi ska ha en bra kontakt – genom hela livet!

 Jag vill att Stenis och jag ska ha en framtid ihop – som ett VI.

DET är mina drömmar.