RSS Flöde

Dagsarkiv: 9 januari, 2011

"Dum, ful, elak, knäpp och äcklig – that´s me!"/erviluca

Postat den

 

(Bilden hittad på Google bilder)

 

-”Plocka undan muggen och tallriken efter dej!” säger jag till Minsting när jag ser att han reser sej från soffan för att ”vandra vidare”.

-”Ååååååå!” suckar Minsting och tar sin tallrik och går ut med den till köket…

-”…OCH muggen!” säger jag och låter sträng.

-”Det var inte jag som hade den!” säger han irriterat.

-”Johodu, det var det! Jag såg det! Hämta muggen nu!”

-”Åååååå, vad du tjatar!” *suckar och stönar*

-”Ja, det ingår i mitt jobb som mamma att tjata.”

-”Åsså, är du elak!”

-”Ja, jag är skit-elak! Värsta elakingen! Det borde väl nästan vara dödsstraff på mammor som ber sina barn plocka undan tallrikar efter sej….?!”

-”Usch, vad du är dum!”

-”Ja, jag är faktiskt född sån: både dum och elak!”

-”Åååååååå!” *hämtar muggen*

-”Vilken otur du hade som fick en så elak mamma! En sån som vill att du ska ta bort tallrikar efter dej och sånt….!”

-”Ååååå….Du e så….knäpp!”

-”Ja, det också: Dum och elak och knäpp! Det kan nog inte bli värre….?”

-”Jo, äcklig och ful också!”

-”Just ja! Dum, elak, knäpp, ful och äcklig – that´s me!”

-”Och jobbig.”

-”Jobbig också förstås….Stackars er barn som fått mej till mamma!”

-”Jaaaaa!” säger Minsting, och skuttar iväg, nöjd och med ett stort leende.

 ………………………………………………………….

Tiotusenkronorsfrågan: Varför tog han inte muggen OCH tallriken på en gång när jag sa till – istället tog han tallriken först och tjaffsade sen om muggen en stund, för att sedan behöva gå tillbaka och hämta den OCKSÅ?! Det förstår jag inte. Förstår du?

 

"….i dagarna tre…." /erviluca

Postat den

 

Nu har han firats i ”dagarna tre”, vår nyblivna 16-åring.

I fredags hos sin pappa med mej och tre av sina yngre bröder närvarande, med jättegod grillad kyckling och citronpaj till efterrätt.

I lördags hos mej med sina tre yngre bröder och sin moster och kusin, med lasange och därefter två goda tårtor (mazarintårta och chokladtårta).

I dag hos mej med ALLA sina bröder, med hemmagjord pizza och till effterrätt marängsviss!

*RAAAAAAAAAAAAP!”

”Oj! Förlåt!”

 

Dag 11. Mina syskon/erviluca

Postat den

 

Jag har en storasyster och en lillasyster.

Storasyster ca 5 år.

Min storasyster föddes ca 2, 5 år före mej. Hon var ”oplanerad” och fick därför en del av sin första tid  i livet bo hos vår mormor och morfar, medan mamma och pappa pluggade färdigt. På den tiden förstod man inte hur viktiga dom första åren var för ett litet barn…

.Mamma har sagt efteråt: – ”Om jag hade vetat det jag vet idag så hade jag inte lämnat bort henne.”

När hon fick flytta tillbaka till mamma och pappa, kom jag. Det måste ha varit omtumlande för en liten tjej. Min storasyster var väldigt svartsjuk på mej under hela vår uppväxt, och jag tror en del av den svartsjukan bottnade i detta – att hon aldrig fick tillgång till vår mamma fullt ut. Och den svåra och långa separation hon utsattes för som baby.

Min storasyster var lite blyg, höll sej lite för sej själv, men då vi lekte tillsammans var hon Bossen. Ofta är ju storasyskon det. Om jag inte lydde storasyster blev hon så arg så jag vågade inget annat än att ”lyda”. Jag var mer rädd för att säga emot henne, än att trotsa mamma eller pappa…

Min storasysters och mammas relation ”läkte” inte riktigt förrän hon blev vuxen, om ens då. Det fanns alltid ett avstånd mellan dom, som egentligen ingen förstod (då!). Jag tänkte ibland att det troligen berodde på att dom var så olika, och att min storasyster var den som var mest lik pappa.

Min storasyster höll sej mest för sej själv. Hon var väldigt Hemlig och smög undan med det mesta. Hennes rum var väldigt Speciellt och väldigt Snyggt och Genomtänkt, men INGEN fick närma sej hennes dörr, eller kliva in där utan lov! Det var nästintill dödsstraff på det, så jag vågade nästan aldrig – iallafall inte när hon var hemma….

När vi var i tonåren ”lånade” jag ibland hennes kläder. Det var ”dödsstraff” på det också, men jag vågade ändå! Hon satte en kedja med lås på sin garderob, för att jag inte skulle ”sno” kläder av henne, men då skruvade jag helt sonika av handtaget till garderoben och ”lånade” ändå! Vissa kläder var Värda Straffet, faktiskt. Det var speciellt en rosa-vit- vinröd-randig blus som jag älskade – och passade så bra i! – som jag ville åt….

På somrarna, när vi var hänvisade åt varandra, på semestrar, lekte vi/umgicks vi mycket. Vi lekte Sound of Music bakom huset (bland ”bergen”) där vi hade våra fasta roller när vi var yngre, vi spanade på grannkillarna ihop, vi gick till grannkillarnas hus och spelade spel, vi flirtade med killar ihop osv osv. Vi sjöng också mycket ihop – i stämmor -och så uppträdde vi för den samlade släkten så fort vi fick tillfälle.

När vi var i tonåren åkte vi till Jugoslavien (Kroatien heter det idag) på somrarna. Där gick vi på disco ihop, och storasyrran var den första jag berättade för om min första kyss. När vi var 16 år och 18,5 år åkte vi till Kreta, och var där i 3 veckor tillsammans. Det har jag berättat lite om i ett tidigare blogginlägg. Vi har många fina minnen ihop.

Ändå är vi lite som ”dag och natt” eller ”vitt och svart”….Och hade hon inte varit min syster hade vi nog inte valt varandra som vänner, men det är just DET som gör relationen så extra fin: Vi håller ihop trots olikheter och trots att vi är ”vitt och svart”. I vårt fall är ”blod tjockare än vatten”.

Min Storasyster flyttade till Stockholm tidigt i sitt liv, där hon började på Sveriges Television. Där blev hon kvar i många år! Sen träffade hon Mannen i sitt liv, blev gravid och hamnade i Arboga (av alla ställen….), där han fick jobb. Efter 10 år där flyttade dom förra året till Sigtuna: ”Nu har jag ÄNTLIGEN  hittat hem!” säger Sis nu. 

Lillasyster ca 1,5 år

Min lillasyster bara ”fanns där” under hela uppväxten. Hon var lite ”som jag” fast en storlek mindre. Vi var så lika att när vi var 16 och 18 år så skaffade jag två leg, varav hon fick det ena, så kunde hon gå in på discon med 18 års åldersgräns hon också. Och när vi gick tillsammans sa vi att vi var tvillingar. Ingen tittade sååå noga på leg.en så att dom konstaterade att vi hade samma namn….

Lillasyster och jag hade av och till lite lika intressen, och av och till gick dom isär… Vi startade båda i en gymnastiktrupp, men för mej blev det mer och mer dans tills det helt var dans, medan hon stannade på gymnastiksidan.

Vi började båda rida. Jag höll ut ett par terminer och sen tröttnade jag. Lill-sis fortsatte med sitt intresse för hästar upp i vuxen ålder, och blev såsmåningom också kursledare för grupper med barn på läger osv.

Vi något tillfälle blev vi kära i samma kille….Jag ”vann”….

Hundarna är hennes liv nu!

Lill-Sis försvann sen ut i världen på ett kryssningsfartyg där hon jobbade av och till i flera år. Till slut hamnade hon i USA, och bor där sedan 25 år, med sin amerikanske man.

Det var lite för stor åldersskillnad mellan Storasyster och Lillasyster, så när vi var alla tre, tyckte alltid min storasyster att vår lillasyster var så ”Barnslig” (vilket hon ibland också var….) och då  tyckte jag för det mesta också det.

När terminerna var igång, var vi tre helt olika tjejer, med tre helt olika intressen och helt olika vänner som levde sina tre helt olika liv, förutom alla traditioner som försigick i hemmet med ”fredagsmys” (livsviktigt!), födelsedagar, släktträffar osv – då var vi ju ”De Tre Systrarna” = ihop – men i övrigt var vi tre olika personligheter.

Jag såg aldrig upp till min Storasyster eftersom jag tyckte hon verkade ha så få kompisar, vara så blyg och inåtvänd och ha så underliga intressen. Min Lillasyster bara fanns där, som en ”lattjo liten pryl”….

Det bästa med att vara Mellansyster var att jag fick ibland vara ”stor” och kunde vara med, och accepteras av Storasyrran….och ibland lekte jag med och hade kul med Lillasyrran, då jag kunde antingen välja att vara ”liten” (som hon) eller så kunde jag vara Den Stora och Kloka, och hon var med på mina premisser och följde mej med ”beundrande blickar”….

Ett gemensamt intresse vi alla tre systrar har, är hundar. Storasyster har tre, jag har två och lillasyster har f n en (men nyss hade hon två….).

Mina systrar finns kvar för mej, och jag för dom, resten av livet. Det känns både speciellt och härligt!

Så Lycka är att ha TVÅ systrar, och själv vara i mitten!