RSS Flöde

Månadsarkiv: december 2010

Dag 3. Mina föräldrar/erviluca

Postat den

 

Det är lite bökigt att hinna med den här listan mellan alla andra tankar och inlägg…Men har man bestämt sej så har man….

Min pappa växte upp i Nordmaling som nr 3 av fyra syskon. Han hade en storasyster, en storebror och en lillebror.  Hans pappa var jägmästare. Hans mamma hemmafru. Familjen var Adlig och jag tror farfar var ”friherre” eller något åt det hållet. De bodde i ett stort hus och hade jungfruar och barnflickor och hela fadderullan. Dom tog också hand om ett finskt krigsbarn, som var en pojke som var jämngammal med min pappa. Han blev som ett barn i familjen, vad jag har  hört. Dom hade också en hund, som pappa pratade om ibland: Pricken. Han var en foxterrier.

Min farfar var en hård herre, som inte tålde emotsägelser. Han hade pondus, och honom sa man inte emot. Min farmor var god och klok och kärleksfull. Hon parerade farfar väl, tror jag. Pappa var en ömtålig konstnärssjäl. Han spelade piano som en Gud, målade tavlor samt skrev symfonier och böcker. Dock blev han arkitekt och såsmåningom stadsarkitekt.

Tre böcker hann han ge ut innan han dog: Vattenfolkets land, Vägen till vattnet och Fodams uppdrag.

Han dog i cancer när han var 54 år. Inom loppet av några månader var han död: Från ”Beskedet” tills han dog tog det 5 månader.

Pappa var rätt så tystlåten hemma. Han ”såg” oss inte, upplevde jag. Han visste knappt när vi fyllde år, och tycktes inte bry sej så mycket om oss…Det har jag sörjt mycket i mitt liv och jag är ledsen över att jag aldrig ifrågasatte detta beteende  hos honom, eller frågade honom rakt ut om han verkligen älskade mej. Han var alltid upptagen med sitt Skapande, eller sina andra intressen: Bridge och Vira (kortspel).

Min mamma växte upp i Helsingborg som nr 1 av tre syskon. Hon hade en lillebror och en lillasyster. Hennes föräldrar var djupt religösa och det var mycket som var SYNDIGT, fick hon lära sej som barn. Min mormor var sträng och hård. Morfar var mjukare, men ”försvann” mycket bredvid mormor. Dom var arbetarklass – en ”vanlig Olsson-familj”.

Familjen flyttade såsmåningom till Sigtuna, där mamma träffade pappa. Hans föräldrar hade flyttat till Stockholm och han gick på Humanistiska läroverke i Sigtunat. Dom träffades på en dans där, på Sigtunastiftelsen. Pappa var 19 år och mamma 20 år. Båda blev mycket förälskade.

Mamma gick på Sofiahemmet i Stockholm och blev en ”Sofiasyster”. Mamma har berättat hur pappa kröp in genom fönstret till hennes rum ibland och sov över, trots att det var Strängt Förbjudet att ha pojkar på rummet. Där blev också min storasyster till. Så dom sov väl inte bara ihop…. Mamma var gravid när dom gifte sej…

Mamma var en Riktig Mamma, och för henne var det jätteviktigt att Göra Rätt –  både som mamma och som fru. Hon såg alltid till att vi var ”hela och rena” och att vi fick mat vid rätt tider. Hon sjöng mycket med oss (vi lärde oss alla sånger i boken ”Nu ska vi sjunga”) och lärde oss vad blommor hette när vi var ute i naturen. Det var viktigt för henne att vi blev ”allmänbildade”.

Vi har också alltid fått mycket kärlek av mamma; Kramar och smekningar och varma blickar:Omtanke och ömhet. Hon var en mycket rolig och humoristisk tonårsmamma, så det blev aldrig några riktiga uppror för oss döttrar. Jag VILLE lyda mamma, för jag älskade henne så mycket! Jag tyckte hon var rolig och vacker, och att hon alltid försökte förstå och lyssnade på mej.

Mitt uppror från mamma kom senare, då jag i 20-årsåldern valde ”fel man” och gifte mej i jeans och t-shirt utan att mina föräldrar fick vara med, levde i ett dåligt förhållande och fick barn med denna man… Så går det när man ska ”klippa navelsträngen” på ett upproriskt sätt…

Mamma var hemmafru tills min yngre syster började skolan. Därefter arbetade hon som skolsköterska tills hon gick i pension för ca 10 år sedan.

Mina föräldrar var gifta tills pappa dog 1989. Mamma har aldrig velat träffa någon ny, ”för det finns ingen som er pappa”.

 

 

Äckligt med bröst…./erviluca

Postat den

 

 

Vi sitter och tittar på TV, Minsting och jag. Plötsligt blir två personer lite ”kåta/förälskade” och dom börjar klä av varandra. Man får se två vackra, stora bröst i en snygg push up.

Minsting håller för ögonen och suckar och säger med en röst fylld av obehag:

-”Ååååå, VARFÖR är det så ÄCKLIGT med bröst!!!”

Jag skrattar till och säger:

-”En vacker dag kommer du att tycka om bröst.”

-”Näe! ALDRIG tant-bröst!!” säger Minsting med eftertryck.

 

 

PS. ”Tanten” på TV:n är ca 20 år….

 

 

Man ville dö för att se hur många som älskade en…./erviluca

Postat den

 

Jag vet inte om DU kände så någon gång som ung, men jag gjorde det. Fylld av känslor, som jag var (och är), ville jag bara ”döööö” ibland…När det blev för mycket, när jag var för olyckligt kär, när känslorna tog över, när det kändes som om ”ingen älskar mej” och när jag kände att livet var slut….

Då ville jag döööö för att se hur många som älskade mej…

Bakvänt, som sjutton, för när man väl är död, ”ser” man ju inte det! Om man inte sitter där, på en molnkant, och dinglar med benen och tittar på hur folk gråter och sörjer….Men vad är vitsen DÅ, liksom?! Man kan ju inte komma tillbaka och säga ”Tjoho! Här är jag igen! Och NU vet jag hur mycket alla älskar mej!”

Grejen är ju bara att när någon dör, får den personen ”fler bästisar än någonsin” tidigare, och höjs till skyarna som den ”finaste och bästa och trevligaste och klokaste” som någonsin existerat….för man kan ju inte säga: -”Äsch, hon var ju en riktigt intrigmakerska, som skapade konflikter och bråkade vart hon än gick…”. Näe, så säger man ju inte om någon som dött!

Men, för att tänka lite längre: Varför kan man inte visa hur mycket man tycker folk är värda innan dom dör? Och varför kan man inte få känna sej jätteälskad redan som levande??

Dom här tankarna uppstod när jag var på Mysans sida och alla som skriver att dom vill att hon kommer tillbaka, nu när hon sagt att hon ska sluta blogga. Sa vi till henne att vi gillade henne INNAN hon slutade? Jag gjorde det. Men gjorde du det?

Och har du sagt till din  kompis/din fru/din man/din sambo/din älskade/din särbo/dina barn/din arbetskamrat  hur mycket  han/hon/dom  betyder för dej och att du verkligen  älskar/uppskattar  honom/henne/dom?

Idag? Igår?

Om inte: Gör det idag! I morgon kan det vara för sent!

 

 

Bajs på golvet! /erviluca

Postat den

 

Mellan ringer mej på jobbet:

-”Mamma, hundarna har bajsat en stor hög i mitt rum, och sen har dom klivit i det och gått omkring och gjort bajsmärken!”

Han låter som om jag borde ringa både brandkåren och polisen, och kanske också ambulansen!

-”Jaha. Då får du väl torka upp det då!” svarar jag lugnt.

-”Äruinteklok! Jag KRÄKS! Jag kan inte vara i mitt rum!!! VAD SKA JAG GÖRA RESTEN AV DAGEN???”

-”Men vad menar du då? Menar du att jag ska komma hem och torka upp bajset?”

-”Ja.” Han låter som om han tycker det är självklart.

-”Neheedu! Inte kommer jag hem bara för att torka upp en bajshög.”

Jag veeeet att Mellan är otroooligt äckelmagad och jag veeet att han nästan nu är döende av äckel över bajshögen. Han är den som aldrig gillat att kladda, och alltid slitit av sej tröjan om den varit minsta lilla fläck på den och den som också har otroligt luktsinne och äcklas oerhört av konstiga lukter/dofter.

Jag tänker att han flyttar hellre än torkar upp en bajshög! Så jag ber att få prata med Minsting, som också är hemma.

-”Nä, han börjar väl bara böla….” säger Mellan när jag säger att jag vill prata med Minsting.

-”Nejdå! Får jag prata med Minsting NU!” låter bestämd.

-”Hej, det är Minsting!”

-”Hej, skulle du kunna torka upp bajshögen i Mellans rum?” frågar jag.

-”Ja, hur gör man då?”

Jag förklarar och förklarar….Sen lägger jag till att han väl kan torka av hundarnas tassar också…

-”Okey, men hur ska jag göra med golvet i MITT rum….Det är bajsmärken av tassar där….”

Jag förklarar var allt finns och hur han kan göra….

-”Okey!” säger Minsting glatt och vi lägger på luren. Han känner sej säkert som Räddaren i Nöden, och det är han ju faktiskt också…Kanske vi kan anmäla honom till Årets Hjältar….*tänker*

 

Jag undrar såååå hur det ser ut när jag kommer hem….

Det är tur att man har en ”Riktig Karl” till son där hemma som kan torka upp lite skit!

 

 

Han tände eld på huset! /erviluca

Postat den

 

 

Förtvivlad kommer Minsting och sätter sej bredvid mej:

-”Mamma, Mellan brände ner vårt hus!” Några ilskna tårar rinner ner för hans kinder.

-”Va?!?” Förvirrat vaknar jag upp från LOST avsnitt 2,  6:e delen (som jag fick i julklapp av Storebror).

-”Mellan tände på vårt hus, och det brann upp!” säger han och fäller en tår till…

-”Vilket hus?”

-”Det som vi byggde – jag och Sebbe!”

-”Det kanske inte var med flit?” Man kan ju alltid hoppas….

-”Jo, det var det! Han tände eld på huset med flit! Jag såg det! Och sen skrattade han! Vi som har jobbat så hårt med att bygga huset!!”

Mellan går förbi. Flinande.

-”Tände du eld på deras hus med FLIT?!?” frågar jag.

-”Jamen, det var ju skitfult! Inte som ett riktigt hus…typ, bara några brädor! Det såg knappt ens ut som ett hus, juh!” försvarar sej Mellan och flinar osäkert, och går emot köket.

-”Det var INTE snällt! Det spelar ingen roll vad du tyckte om huset! Man ska inte tända eld på andras hus! Sebbe och Minsting hade jobbat hårt med huset.” Jag är mycket bestämd i min röst. Lite arg faktiskt.

-”Äh!?” Mellan tycker inte det är ”så viktigt”….Han öppnar kylskåpet och häller upp lite mjölk…

-”Jag tycker faktiskt att du ska säga förlåt!!” ropar Minsting uppfodrande, mot köket.

-”Meh!! Ååååååå!” klagar Mellan högljutt.

-”Jo, men du får INTE tända eld på andras hus!” säger jag igen och låter arg och bestämd.

-”Säg förlåt då!” säger Minsting igen.

-”Meh! Förlåt då!”

 

Slutet gott – allting gott.

Dagens lärdom: Tänd inte eld på andras hus!

 

 

 

PS. Det var ett hus i dataspelens värld. DS

Dag 2. Min första kärlek /erviluca

Postat den

 

Det är svårt att bestämma vem som är Min Första Kärlek, för jag blev kär tidigt första gången, och jag har varit kär många gånger sedan dess. Men jag bestämmer mej för att det var Per.

 Jag var väl 5-6  år och bodde i Örnsköldsvik. Han hette alltså Per och var lika gammal som jag, men jag minns inte om jag var sådär riktigt kär, eller om jag bara tyckte väldigt mycket om honom och trivdes med honom, men vi bestämde oss iallfall för att vi skulle gifta oss när vi blev stora. Det kändes tryggt att veta att det skulle bli han.

 

Vi förlovade oss liggande på mage bredvid varandra under en säng, minns jag. Det var nog lite hemligt…Han gav mej en silverring med en elefant på. Jag tror att han hade snott den av sin mamma….Den var så stor så den passade inte ens på tummen, men det var inte det som var ”grejen” – grejen var ju att man ger en ring när man förlovar sej, och det gjorde han. Ringen hade jag kvar lääääänge, i mitt smyckeskrin, och varje gång jag såg den tänkte jag på Per. Men en dag, när jag var ca 17 år, bet vår hund sönder den, och sen slängdes den.

Jag minns inte vad Per hette i efternamn, men jag har för mej att familjen sedan flyttade till Gävle, för vi var och hälsade på dom där någon gång. Hans föräldrar var  nämligen mina föräldrars vänner. Han hade en syster som hette Pernilla och en pappa som hetter Per-Lennart. Vad mamman hette minns jag inte – kanske Margot…

Våra föräldrar tappade såsmåningom kontakten med varandra och jag träffade aldrig Per igen. Vi bröt alltså vårat löfte om att gifta oss…

Nåja. Jag förlovade mej iallafall första gången när jag var 5-6 år. Hur många slår det?

 

Tack för Awarden! /erviluca

Postat den

 

Tack för Awarden Starkskör!

Jag blev så glad så att jag slog klackarna i taket: Tjong, bah!

Nu ska jag säga tre favoritförfattare och sedan skicka vidare till FEM bloggare jag uppskattar.

Favoritförfattare:

Marianne Fredriksson

Anna Wahlgren

Herman Lindkvist

Bloggar jag uppskattar, som ”har det där lilla extra”:

http://blogg.aftonbladet.se/skatorna (ny för mej. Skriver klokt och härligt!)

http://blogg.aftonbladet.se/mysanigen (, som har en härlig och underfundig humor! Hoppas hon inte menar allvar med att sluta blogga!!)

http://blogg.aftonbladet.se/islin (Klok tjej med kloka tankar)

http://blogg.aftonbladet.se/vardagens (Lilla Farbrorn sprutar ur sej åsikter i en salig blandning)

http://blogg.aftonbladet.se/c4 (C4 kämpar på med livet efter ett rejält magplask och vi får följa med…)

 

Givetvis finns mååånga fler som förtjänar uppskattning, men dom får jag ta Nästa gång JAG själv får en Award!

Kram på er!

 

 

 

Gissa känslan!?…./erviluca

Postat den

 

 

Ibland bubblar dom över – känslorna….

…och jag längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtarlängtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtarlängtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtarlängtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtarlängtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtarlängtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtarlängtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtarlängtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtarlängtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtarlängtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtarlängtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtarlängtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtarlängtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtarlängtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtarlängtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtarlängtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar längtar….

 

 

 

Dag 1. Det här är jag. /erviluca

Postat den

 erica med valp.jpg

GÅR det över huvud taget att beskriva sej själv i några få ord, eller ska jag skriva en roman, som ingen orkar läsa ändå….för att förklara/beskriva mej själv?

Kanske jag helt enkelt ska rada upp en massa ord? Jag gör det:

– Mittenbarn av tre döttrar

– Växte upp på 70-talet…

– Kroniskt kär (men föremålen växlade…) som barn/ungdom

– Dansare (från 8 års ålder till ca 35 års ålder….både som elev och lärare….började undervisa när jag var 16 år)

– Sjöng i dansband ett tag (sjöng i flera körer…älskar att sjunga!)

– Pappa arkitekt, mamma skolsköterska

– Skriv-beroende (har alltid skrivit!)

– Spelar gitarr hellre än bra

– Hundälskare

– Djurälskare (undantag: spindlar….brrrr…*ryser*)

Älskar barn i alla storlekar och former – tycker barn är härliga, ärliga, underbara, nyfikna och gör mej nyfiken…

– Är väldigt snäll och förstående och vill väl…Blir lite ledsen när ”folk” inte förstår det…eller när jag klantar mej och kränker någon… Kan nästan inte vara elak och/eller taskig…Förstååår in till löjlighetens gräns…

– Har temperament (som jag inte alltid visar…)

– Känslomänniska ( jobbar på att kontrollera mej…)

– Älskar humor

– Är väldigt rak, och försöker vara tydlig

– Gillar inte ”krusiduller” – varken ”krusidulliga” (otydliga) människor, eller krusiduller på gardiner och omgivning osv. Är ingen ”fan” av rosa, små toffsar, spets eller…… ”krusidulligt” helt enkelt….

– Lite otålig

– För snabb ibland; i beslut, i tankar, i ord….

– Har tålamod till bristningsgränsen (ibland)

– Lite slarvig och oorganiserad

– Oekonomisk och gillar inte siffror

– Lite småtrotsig (”kan själv!”)

– Har svårt att be om hjälp

– Har svårt att visa mej svag…(jobbar på det)

– Barnslig

– Har vågat väldigt mycket i livet vad gäller byta jobb, flytta, hoppa på ”nya tåg”…eller hoppa av….Har alltid ”hoppat först” och ”tänkt sen….”…Lever med devisen: ”Vill inte ångra allt jag INTE gjorde när jag blir gammal…”…

– Hade inga ålderskriser förrän jag fyllde 40 år….Då började nojjan och den släpper inte…Löjligt men helt sant…Vill inte gärna berätta hur gammal jag är…”Skäms” nästan…Vill inte bli stämplad pga min ålder…Vill inte bli gammal…Passa inte i att vara/bli gammal…

– Har mitt drömjobb!

– Är rätt så cool…

– Bekymrar mej inte över småsaker…

Älskar mina barn. Och (f n) Stenis.

 

– PS. Den sida jag gillar MINST hos mej själv är när jag är blyg och osäker, och känner mej mesig…Hate it! DS

 

Glad! /erviluca

Postat den

mugg.jpg

Av Storing fick jag en sån här härlig mugg i julklapp! Denna mugg gör mej så GLAD! Den är utvald, och inköpt, av en älskad son, som helt själv tänkt ut att jag skulle ha den. Den passar mej perfekt och den är numera min Alldeles Egen Privata mugg på jobbet!

Muggen gör mej glad!

Tack, Storing. Jag älskar dej!