Kategoriarkiv: Uncategorized

…och BANK! BANK! BANK! BANK!

…och ”host host host host host”!

…och ”rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr”!

…och ”MUUUUULLLLLEEEEERRRRRRRRR”!

…och BRRRRRRRRRRRRRRRRRRRBRRRRRRRRRRRRRRR”!

…och ”en-massa-andra-LJUD-som-kommer-att-göra-att-jag-till-slut-beter-mej-som-knasfågeln-i-Kalle-Anka-på-julfågeln”.

Jag stänger överfönstret, för att få bort lite av ljudet….sen stänger jag underfönstret också, för det hjälper inte med bara överfönstret stängt. Of course. Det hade jag ju kunnat räkna ut med arslet! 

Näe, det hjälper inte heller. Dessutom börjar jag simma runt i mitt eget svett. Det finns INGEN ventilation inomhus nämligen. Jag har bara min pyttelilla fläkt som är kopplad till datorn och som jag har här tättintill mig blåsandes rätt på mej, och det räcker inte. Jag måste ha fönstrerna öppna!

…och BANK! BANK! BANK! BANK!

…och ”host host host host host”!

…och ”rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr”!

…och ”MUUUUULLLLLEEEEERRRRRRRRR”!

…och BRRRRRRRRRRRRRRRRRRRBRRRRRRRRRRRRRRR”!

Jag tycker ändå att jag är rätt ljudtålig – att jag klarar att stänga av ljud om kring mej i vanliga fall. Förutom prassel. Jag tål inte prassel av godispapper och såna ljud. Dom gör mej GAAALEN.

Men surr och bank och pratljud och motorljud och sånt brukar jag tåla, även om jag inte HÖR VAD FOLK SÄGER när det är mycket ljud omkring. Men det är smällar man/dom får ta.

Men nu!

HerreGud!

Skolan byggs om, så utanför borrar någon med en sån där ”RATATATATATATATATATATA”-borr, och alldeles utanför min dörr rivs ett innertak just nu så där blandas BANKANDE med BORRANDE och SÅGANDE ljud.

Men titta! DÄR ligger en hörselkåpa! Jag undrar om den hjälper….

*provar*

Tja, lite grann iallafall, men öronen kan ju inte andas nu! Det blir helt täppt. Alla ljud hörs, fast svagare.

Kan man få ersättning för ”sveda-och-värk” på sin arbetsplats?

Man blir faktiskt tokig på alla ljud!

http://www.sala.se/Information/Alla-nyheter/Nyheter—kris–sakerhet/Skogsbranden-har-spritt-sig/

Det brinner i området kring Sala.

Sala är för mej ”hemma”. Det var där jag växte upp. Det var där jag kysste min första kille (nej, för det gjorde jag i Jugoslavien – närmare bestämt Kroatien) gick i skolan, hade mina kompisar, dansade, sjöng, åkte moppe, hade min första (och andra och tredje och….) fylla. ”Hemma” är Sala. Sala finns i mitt hjärta. Den grund jag står på är Sala.

Det brinner i trakten kring Sala. Det brinner på ett ”obegripligt” sätt. Det är svårt att förstå omfattningen, när man sitter i sin lägenhet i Åkersberga och tittar på datorn. Men jag  hör när dom berättar på TV4:s Nyhetsmorgon, om och om igen, att Det Brinner i Sala. Och jag försöker förstå.

”Det skulle behövas 3 veckors hällregn för att branden skulle släckas”, säger en kvinna.

Omfattningen är Obegriplig för min hjärna.

Mitt i eländet blir jag varm och rörd av människors omtanke om varandra. Vi är i själ och hjärta Goda. Vi vill väl.

Många vill hjälpa: Ett hotell i Västerås ställer upp med gratis hotellrum (inklusive frukost) för dom som behöver, flera människor har stall där bönder kan ställa sina kossor och hästar som behöver komma undan. Några åker med häst- och koss- (?)transporter för att hämta upp djuren. Andra erbjuder mat till dom som kämpar mot branden. Campingplatser ställer upp med sovplatser till utmattade brandbekämpare.

Jag tror att vi alla i Sverige skulle ställa upp med Något om vi bara kunde och fick.

Säg till bara, så ställer vi upp!

Eller hur?

….men jag svettas mest!

Jag svettas bara jag TÄNKER. Och det är SANT. Det får inte vara någon aktivitet i min kropp över huvud taget, för OM det är det, så svettas jag. Jag svettas HELA TIDEN om jag inte sitter framför en fläkt. Så jag har en fläkt vid TV:n och en fläkt vid datorn. Fast den som jag haft vid datorn har jag nu tagit till jobbet…..

….så just nu sitter jag vid datorn och svettas så att det droppar från näsan ner på tangenterna. Sant!

Är det över huvud taget någon idé att duscha, för så fort jag kliver ur duschen börjar det igen…..

Det skulle funka om jag gick från fläkt till fläkt och satt blickstilla vid fläkten och lät bli att tänka.

Näe, nu rinner jag bort.

Hejdå!

HUUUUUR många gånger har jag skrivit om att jag gått, eller åkt, eller cyklat, vilse hittills?! Måste kolla…..:

 
https://erviluca.wordpress.com/wp-admin/post.php?post=1736666&action=edit

https://erviluca.com/2013/08/12/vilse-igen-erviluca/

https://erviluca.com/2013/04/14/bara-liiiiite-vilse-erviluca/

https://erviluca.com/2013/04/14/bara-liiiiite-vilse-erviluca/

https://erviluca.com/2008/08/24/925757/

….och några till!

Näe, jag kan inte få ihop länken till ett snyggt litet ord – vet inte hur man gör. Jag skulle vilja skriva ”här” och ”här” och ”här”, och så klickar man på ”här” och får fram länkarna, men icke sa Nicke. Jag kan inte. Är lite data-handikappad. Eller internet-funktionshindrad. När JAG var ung lärde jag mej skriva maskin, och det är väl gott nog. Not! Jag skriver snabbt iallafall, men finesserna med internet/datorer fastnar inte i min hjärna, eller så är det det totala ointresset som gör det. Jag vill bara skriva och att det ska FUNKA. Nog om det.

Att gå vilse är jag skitbra på! Jag borde starta ett professur i vilsekunskap. Det kan vara en bra kunskap. Om inte annat blir jag sällan orolig när jag går vilse, för jag är så VAN. Jag blir dock fortfarande förvånad (!) – iallafall lite grann – för jag tror varje gång att ”DEN HÄR GÅNGEN blir det rätt, för NU har jag tittat på solen, vädret (!?), träden, stigarna och hela fadderullan, så det KAN INTE blir fel!”

Igår märkte jag: Det kan det.

Jag SKULLE gå en ”ca 2-3-timmarspromenad” så DET blev iallafall rätt. Drygt 3 timmar blev det. Vi var rätt möra efteråt, hundarna och jag. Tur att vi skulle gå ”runt en sjö” (var min plan) eftersom vi nästan hela tiden hade tillgång till vatten. Nåja, inte jag kanske, men hundarna.

Nu har jag försökt gå den där rundan…..5 ggr, tror jag, och misslyckats varje gång. Den här gången gick jag i en cirkel och hamnade inte i Margeretelund (!), och DET ser jag som en förbättring. Jag  hamnade på ruta 1 kan man säga. Jag startade vid Dom Nybyggda Bänkarna vid Trastsjön, och upptäckte efter en timmes promenad att jag var tillbaka vid Dom Nybyggda Bänkarna vid Trastsjön. MYCKET underligt eftersom jag ”höll till höger” hela tiden och borde därmed ha gått runt sjön och hamnat på ett Helt Annat Ställe, först.

Jag kom alltså tillbaka till Dom Nybyggda Bänkarna från samma håll! OM jag gått RUNT sjön hade jag ju kommit från Andra Hållet! Men inte ens det.

När jag vandrade där i skogen med hundarna, upp för berg och nedför berg, och insåg att benen inte alls är som ”förr-i-tiden”, och då var ”förr-i-tiden” typ alldeles nyss (!). Typ.  Det kändes som om gångjärnen i lederna hade rostat, och det kändes osäkert att både kliva upp och kliva ner för höga stup och kanter. Musklerna kändes ”lite sisådär”, men ändå bättre än gångjärnen.

Sen funderade jag på vad som skulle hända om jag plötsligt hamnade på en klippkant och varken kunde ta mej upp eller ner – vad skulle jag göra då, liksom? Ringa 112 och säga ”Jag är i skogen och kan inte ta mej upp eller ner….jag är inte skadad men benen fungerar inte riktigt som dom ska….”.

”Inte skadad??” skulle 112-människan säga, och sen skulle hen lägga på. Tror jag.

Så då skulle jag bli tvungen att ramla ner från berget först, och BLI skadad, men då är det ju inte säkert att jag skulle kunna ringa, för jag kanske skulle slå i huvudet. Det vet man ju inte i förväg….vilken del av kroppen man ska skada, liksom….

Oj oj oj!

Jag får helt enkelt sluta gå på vilse-promenader och hålla mej till ”Dom gamla vanliga” stigarna.

Eller så får jag börja gå i skogen med hjälm på.

😉

För att man ska ”hitta någon” sägs det att man först och främst måste älska sej själv. Okey….men gör verkligen alla det som lever i par? HerreGuuud! Det är ju ett jävla livsverk att lära sej älska sej själv och tycka att man duger. Skulle man verkligen verkligen inte ”få någon” för att man inte älskar sej själv, skulle halva jorden befolkning vara singlar – det är jag övertygad om – men okey då; Jag ska väl jobba på det då – för det kan ju inte skada, iallafall.

Så: Check!

För det andra ska man TRIVAS och MÅ BRA med att vara singel. Punkt. Man ska inte vara ”needie” eller ”vilja-bli-ihop-med-någon” för mycket – helst inte alls! Helst ska man låtsas att det regnar. Och så ska man Leva Livet Fullt Ut. Jättesupermycket. Och älska sej själv. Det är när man ”minst anar” hen dyker upp. Säger dom.

Så man ska gå där och ”vilja ha någon” utan att ”vilja ha någon”….och så ska man plantera blommor och bygga hus och gå ut och dansa och ha skitkul, själv, eller med sina kompisar (som är par….), och må jättebra och älska sej själv och tycka att det är toppenkul att vara singel….för först DÅ dyker hen upp! Som gubben/gumman i lådan; ”Tjohoooo!”

Sen ska man gå ut och ”visa upp sej” i folkvimlet – helst på någon Pub (”…fast DÄÄÄR träffar man ju aldrig någon!”),  eller kanske en restaurang (”….nä, på uteställen kan man inte träffa någon!”) eller kanske på ett dansställe (”…nä, dom som går DIT vill bara ha sex för natten – det vill väl inte du? Du vill väl ha något Varaktigt?”).

Pust!

”Inte HÄR och inte DÄR!” VAR???

På jobbet. ”Näääää, på JOBBET kan du inte träffa någon! Tänk om det tar slut! Vad gör du då? Du kan väl inte vara på samma arbetsplats då?” Nähä. Inte jobbet.

Men VAR??

”Äh, nu mår jag så himla bra och älskar mej själv och är singelpingel och jag har  det rätt bra….så jag stannar hemma och myser med mej själv och mina hundar i soffan framför TV:n och gör just ingenting och mår bara braaaaa!”.

”Går du aldrig ut, och visar upp dej liksom?? Hur ska du då kunna träffa Någon??”

Ska jag gå ut och visa upp mej utan att själv ana att jag visar upp mej? Liksom.

Meh!

Jag vill ju helst vara hemma. I lugn och ro.

”VA?! Har du aldrig sex?? ALDRIG?? Är du inte klok! Sex är lika viktigt som att äta och dricka, juh! JAAAG skulle aldrig klara mej utan sex!”

Nähä. Då är jag väl död då.

”Har du prövat nätdejting??”

”Har du prövat nätdejting?”  Ha ha ha! Har JAG prövat nätdejting?? JA DET HAR JAG!! Tvåhundrasjuttiofemtiotvå gånger sjuttionfemtisju gånger! Typ. Så känns det. Allt blir fel när jag nätdejtar. Allt. Den som JAG tycker verkar bra och är snygg (på bild, och så ser dom ALDRIG ut som på bilden i verkligheten – man tittar BAKOM dom och undrar: ”Vart tog mannen på bilden vägen?!”) svarar inte när jag skriver till dom. SVARAR. INTE. Orkar inte bemöda sej ens med att skriva ”TACK, för uppskattningen, men nej tack!”. Dom som ser ut som ”hej-kom-och-hjälp-mej-jag-är-tappad-bakom-en-vagn-och-har-aldrig-tvättat-mej-eller-rakat-mej” kontaktar en…och jag skriver ”Nej tack!”. Dom som är 23 år skriver att jag är ”jättesnygg” och dom vill gärna dejta en ”äldre kvinna”….och jag är ingen ”äldre kvinna” – jag är JAG. Pust!

Dom män som är 50 vill ha någon som är 40 och dom som är 60 vill ha någon som är 40-50 osv. Jag ÄR inte min ålder och jag vill inte ha en ”gammal gubbe”. Tack.

Jo, jag har prövat nätdejting.

”Du borde ha en man vid din sida”, sa en klok man häromdagen. ”Jatack! Har du någon på lager så skicka honom till mej!” sa jag. ”Jag skulle själv ‘ta dej’ om jag inte redan var gift”, sa han. Och det var ju en fin komplimang…men grejen är att jag måste ju vilja ”ha honom” också. Om det bara var att plocka någon från ett träd – och vara nöjd med att han har en snopp mellan benen – så skulle det inte vara så komplicerat, tror jag. För hittills har jag inte sett att singelmän sitter i träd….

VEM är singel? Det vet man inte nuförtiden.

”Förr” (= när jag var UNG)  kunde man utgå från att alla som flirtade lite när man var ute och dansade, var det, men nu…..HerreGud! Hur många procent är singlar av alla män man träffar? 20 %? Och då gäller det att flirta med Den Ogifte, för flirtar man med den Upptagne slösar man ju massor av energi och lust och….så skrämmer man vettet ur honom. OCH hans fru/sambo!

Näe, jag tror jag köper singelringen.

Den ”uppfann” jag redan innan den fanns och jag slår mej själv i huvudet över att det inte är JAG som står bakom den nu. Jag tänkte ju ut det här konceptet redan 2006! Fifaan, att jag inte tog tag i det då! Idén fastnade i min skalle, liksom.

Men iallafall: Hjälper en singelring på en kvinna som är 50+?

Och i slutänden är det rätt skönt att vara singel OCKSÅ. Jag trivs med mej själv, med att mysa med mej själv och hundarna, bestämma själv, gå mina långpromenader, bestämma om jag vill ha stökigt eller städa och inte ha någon att skylla på när det är kaos hemma.

Ibland när jag hör mina gifta kompisar berätta om sina små gräl och att dom alltid ”måste fråga” och allt det där, så tänker jag: ”HerreGuuuud, vad skönt det är att slippa allt det där!”

Och inte.

Vill, vill inte, vill, vill inte, vill, vill inte.

Men nu har jag iallafall betat av listan:

– Älska mej själv. Check!

– Inte ana någonting/låtsas som det regnar. Check!

– Ha trevliga intressen som jag utövar. Check!

– Träffa kompisar då och då. Check!

– Trivs med livet och mår rätt bra. Check!

– Gamla kärlekar är lagda på hyllan. Dubbel- och trippelcheck!!

– Vill och vill inte – samtidigt. Check!

https://www.youtube.com/watch?v=0BxckAMaTDc

Titta på det här klippet. Det är underbart! Detta finns också beskrivet i ord, på olika siter. Och det känns så rätt. Jag tänker att om vi utgår från att det är så här, och ”landar” i det, så förstår vi varandra bättre – vi män och kvinnor. Vi bara ÄR sådana här och det är så vi behöver förstå varandra och förhålla oss till varandra. Sedan måste det ju finnas kvinnor som är ”mindre trassliga” och som har lite mer ”boxar” i huvudet, och tvärtom; Män som har ”trassel” mellan boxarna så att säga.

Jag kan ge några exempel:

En kvinna kan känna sej ÄLSKAD om hennes man städar badrummet. Mannen förstår verkligen inte hur det kan ha med kärlek att göra, men det har det! Och kvinnan blandar in känslorna i detta agerande och tänker att han tänkte att han skulle underlätta för henne och göra något som gör henne glad. Så tänkte han inte. Han tänkte: ”Badrummet är för jävligt skitigt, så jag städar det!”. Hon blir så glad att hon blir kåt och vill älska med honom på studs: ”Min man är verkligen underbar!” tänker hon. Han tänker: ”Eeeeh, va?!”.

En man kommer hem med en hyacint till sin kära hustru. Han brukar inte komma med blommor, men tänkte att han borde vara mer uppmärksam och visa uppskattning mer än han gjort på sistone. Kvinnan blir ledsen, börjar gråta. Han förstår ingenting; Han försökte ju bara vara kärleksfull och snäll – visa uppskattning! Hon gråter för att hon är allergisk mot hyacinter, och ”det har jag sagt till dej 100 ggr! Du lyssnar verkligen inte på vad jag säger!”.

I nästan allt som vi kvinnor är och tänker ingår känslor. Det bara ÄR så. Och för män tycks det vara tvärtom. Känslopaketet är liksom för sig. Jag är övertygad om att båda dessa sätt att vara BEHÖVS och att vi kompletterar varandra otroligt bra. Det gäller ”bara” att förstå dom olika sätten att vara och leva. Inget är bättre eller sämre.

Jag kan GISSA att homosexuella fått hjärnor som är mer åt ”andra hållet”, om ni förstår – att en homosexuell kille kanske har en mer kvinnolik hjärna och en homosexuell tjej har en mer manslik hjärna. Men det är bara en ren och skär gissning som jag plockar helt ur luften just nu…..

Näe, jag plockar det faktiskt ur trådarna i min ”trassliga” hjärna. Den är hit och dit och överallt, men helt fantastisk!

Jag hade min barndom under 60-talet och min ungdom på 70-talet.

Som alla vet var 70-talet Frigörelsens Tid. Det var Flower Power, P-piller, Fri Sex, Kastade BH:ar och inga könssjukdomar, blommiga kläder, långt hår för alla, topless på stränderna, plyshdress och hår överallt.

Under den tiden blev jag vuxen.

Raka håret under armarna? Nä. Icke! Använda bh? Nä. Varför då? Låt brösten hänga fritt, dingla och svänga.

Oavsett hur tokigt det kan tyckas vara nu, så var det mycket under den perioden som var bra. Dom som hade varit ”instängda” blev ”fria” och allt var så Naturligt. Jag, som blev vuxen under denna period, upplevde aldrig ”instängdheten”, utan klev rätt ut i Friheten. Jag växte upp i tron att hår under armarna, och på benen, var Naturligt och skulle växa fritt, på alla. 

Brösten var Fria. Eftersom jag var ung och hade rätt normalstora bröst, var det inga problem med ”hängandet och slängandet”, utan det kändes bara bra. Att gå på stranden topless var inga problem, eftersom ALLA gjorde det – gamla som unga, stora bröst som små bröst, hängbröst och små bröst. ALLA bröst var Naturliga. Inga var bättre än andra.

Sedan dess har det hänt grejer….och jag har gått igenom olika tidsåldrar och vad som anses Snyggt och Fult.

Plötsligt skulle man raka sej både här och där, och till slut Överallt. Plötsligt var ALLT hår ”onaturligt, fult och äckligt”. Bort med allt, utom det på huvudet (förstås).

Sen skulle tuttarna stängas in igen. Tryckas in. Göras om. Bara EN sort dög plötsligt. Den stora sorten. Och dom skulle stängas in och puttas upp och puttas in och ihop. Man ska ha Klyfta. Och har man ingen Klyfta ska man lägga sej under Kniven och det ska puttas in plast (som man kan förgiftas av, men ”vill man vara fin får man lida pin”, och ibland bli sjuk och dö, men shit happens) och fixas och trixas för att man ska ha dom Perfekta tuttarna.

Naturligt är ute.

Dödsute.

Har man inte rakat sej under armarna blir det huvudrubriker i Dom Stora Tidningarna.

HerreGud!

Ibland längtar jag tillbaka till tiden då brösten fick vara som dom var och hänga fritt. Speciellt på kvällen, när brösten släpps ut, ur sina burar, och får andas – ”free at last!” – liksom.

70-talet och alla dess Kämpar var rätt bra ändå….

”Låtom alla MÄNniskor som inte kan styra sin lusta, stanna i sina hus tills de lärt Sig styra sina organ. I annat fall ska de sköta hem och hushåll för Den Partner de lever med, dvs den som kan vistas Utomhus utan att utsätta andra för övergrepp”.

Så sade Rud.

………………………………………………………..

För är det inte OTROLIGT UNDERLIGT, för att inte säga HELGALET, att de människor som KAN styra sin lust, inom Islam, stängs in i hus eller i kläder, för att de som INTE kan styra sin lust ska kunna gå fria på gatorna.

JAG tror att alla vettiga människor anser att det ska vara tvärtom, och jag tror INTE det finns något Överhuvud som är så KORKAD att hen har bestämt att alla kvinnor ska stängas in för att alla män inte kan styra sin lust!

HerreGud, så korkat!

En Ledare KAN/FÅR bara inte var så urbota korkad.

Fast det är hen ju. Och ALLA går på det!

VARFÖR ska dom som faktiskt KLARAR AV att gå omkring utan att skada andra, stängas in i kläder och/eller hus? VARFÖR stänger man inte in ”galningarna”, dvs dom som INTE kan styra sej?

Och OM man stängde in alla som inte kan styra sin lust, och dom ändå smet ut, och/eller bröt mot regeln/lagen ”Det är FÖRBJUDET att förgripa sej på män/kvinnor/barn”, skulle  STRAFFET  vara att man klipper av toppen på snoppen, syr fast den delen med pungen, men lämnar ett litet hål för kisseriet. För kissa måste man ju.

Det som vore BÄTTRE med detta sätt rakt igenom är att det skulle bli mer lugn och ro på gatorna. ”Dom Farliga” skulle vara instängda – inte dom Icke Farliga (som det är nu). BARNEN skulle må bra av att se sina mammor (och de kloka papporna som också finns, förstås) gå fria. Det skulle finnas BÅDE Goda Män och Goda Kvinnor på gatorna. DE ANDRA skulle vara instängda, i hemmet.

Och INGEN skulle behöva föda barn genom ett nyckelhål.

Jag öppnar skåpdörren under diskhon, där papperskorgen står och den är Överfull – igen! Proppfull. Så full att det ramlat ut saker ur den, eller så har ”någon” slängt in det tomma mjölkpaketet och så har det ramlat bredvid för att det är så FULLT, men ”någon” har inte uppmärksammat detta, utan bara slängt igen skåpdörren direkt.

Igen.

Så jag plockar upp det som fallit utanför och trycker HÅRT ner alltihop i påsen och knyter ihop den. Sen stoppar jag i en ny tom påse. Det känns skönt. NU kan vi kasta saker utan problem igen.

Så vänder jag mej om – tittar ut genom fönstret eller nåt…..

….och så är papperskorgen FULL igen! Nej, överfull!

Hur gick det till, liksom?!?

Likadant med disken:

Jag diskar inte varje dag (nej, vi har ingen diskmaskin…Jo, vi HAR en diskmaskin, men det är ingen som kopplar in den….Ho ho! Vem kan koppla in en bänkdiskmaskin??)….FAST man borde och ”ska” diska efter varje måltid. Men det gör inte jag, ändå. Därmed bildas ett BERG av disk.

Detta BERG delar jag upp i olika delar, och sedan diskar vi delarna – jag och sönerna. Ibland bara jag.

Men samma sak sker där:

Diskbänken är skinande ren, all disk står i diskstället (och lite – nej mycket – runtom, fast ren).

Så vänder jag mej om – tittar ut genom fönstret eller nåt…..

….så är det FULLT på diskbänken igen.

Hur går det till?

Liksom.

Ibland får jag  små utbrott. Fast bara ibland.

Igår fick jag det.

Jag gick in till Minsting som sitter framför datorn 24-7   dygnet runt  hela nätterna. Sedan sover han hela dagen. Heeeela dagen. Eftersom hans äldre bröder har haft samma beteende i samma ålder, och det gick över NÄSTAN av sej själv, så har jag inte oroat mej så himla mycket. Jag har tjatat lite grann, pratat om solens betydelse och vikten av att röra på sej och ”….bla bla bla” = talat för döva öron, precis som jag gjorde med hans bröder, fast med mindre oro bakom orden, och kanske mer sällan. Jag har absolut fått färre ”meltdowns” med Minsting, eftersom jag har inställningen ”Det går över”.

Men igår fick jag en mindre ”melt-down”. Han hade nämligen LOOOOVAT att gå en promenad i spåret med mej. LOOOOVAT. Så jag gick in i hans rum vid 19-20-tiden och sa att ”NU går vi!”. ”Näää, jag är så TRÖTT!” sa han då. ”Men du loooovade!” ”Men jag är ju så trött!!”

Då gick jag igång. Och körde Hela Paketet – allt ifrån D-vitamin till muskelförtvining och allehanda andra argument. Bla bla bla. När jag var färdig sa han: ”Du hittar bara på, och jag är ju så trött!” Jag suckade och sa: ”Du kan googla allt jag sa så får du se att det stämmer!”. Sen gick jag ut ur rummet. Arg. Och besviken. 

Efter ungefär 30 minuter kommer Minsting ut ur sitt rum och säger: ”Okey, vi går väl då…”.

Han HADE googlat en del av mina argument….Tack Google!

Så det gjorde vi.

Och ååååh, vad härligt det var!

Det är LYCKA att gå en promenad med sin son en varm sommarkväll. Vi pratade om allt möjligt och han hade, som vanligt, så underbara, luriga och härliga funderingar. Han lärde mej två nya saker, som jag inte visste:

– Ett grop har en botten. Ett hål har ingen botten. Man ska alltså inte kalla en grop ett hål. Eller tvärtom.

– En linje är inte ett streck. En linje är evig. Ett streck har en början och ett slut.

Han lär sej massor av häftiga grejer på nätet! Och det fastnar. Verkar det som. Han kan en massa om rymden också. Och andra udda grejer. Och oudda.

Sen sa han att han gillar att gå i skogen. Det hade jag ingen aaaaning om, men det var ju kul, för då får han hänga med till skogen fler gånger….

Vi skulle gå spåret, men eftersom jag är Expert på att gå lite vilse – även när det gäller vägar jag gått 3263 ggr – så blev det lite fel, och det blev ett annat spår, som är mycket längre, och då blev det en ”genväg”, och upp för ett stort berg (!) där utsikten var fantastisk!

Solen gick precis ner så himlen var rosa-orange-blå-grå med fantastiska molnformationer! Givetvis hade jag glömt ta med mobilen. Minsting med. Shit! ”Nästa gång tar vi med mobilerna”, sa Minsting. Det betyder Att det blir en Nästa Gång. Wohooo!

Sen gick vi ner för berget och lite stigar hit och dit, tills jag Absolut Inte visste var vi var. Att gå vilse i skogen när det börjar bli mörkt är ingen höjdare, men VIPS så kände jag igen mej igen och så hamnade vi på en gata, och kunde gå hem igen.

Hundarna var så LYCKLIGA så att dom nästan slog KNUT på sej – både över att Minsting var med (Fiona skuttade UPP PÅ honom om och om igen av lycka!) och över att vi gick en LÅNGPROMENAD i skogen Den Sista Promenaden (som bara brukar gå runt huset).

Så vi var ett helt gäng lyckliga varelser här hemma igår kväll.